Runt om i världen, men särskilt i Förenta staterna, verkar människor värdera hårdhudad individualism. Människor som visar denna karaktärsegenskap skapar sig sin egen väg genom livet, ber inget av andra och förväntar sig inget.
Jag antar att denna idé för tankarna tillbaka till pionjärerna. Det var män och kvinnor som vandrade över olika nybyggen på jakt efter en plats där de kunde slå sig ner och kalla hem. Det fanns få butiker och så långt det var möjligt levde de så självförsörjande som de kunde.
Även om detta kan låta som en situation som visar styrka, är verkligheten något annorlunda nuförtiden. Nu för tiden använder människor tekniken för att medvetet skapa isoleringsbubblor runt sig själva.
Många äldre har funnit sig själva alltmer isolerade från vänner och familj. COVID gjorde detta säkert värre, men det fanns frön till denna avskildhet som hade såtts långt innan COVID ens hördes talas om.
Isolation är inte ett naturligt tillstånd
Om vi ser tillbaka till Edens lustgård kan vi se att Adam skapades före Eva. Även om det fanns många djur omkring fanns ingen sann följeslagare för Adam. Och HERREN Gud sade: Det är inte gott att mannen är allena; jag vill göra en hjälp som står honom bi … Och Adam gav namn åt allt boskap, åt himlens fåglar och åt alla fälts djur; men för Adam fanns ingen som stod honom bi –Första Mosebok 2:18-20.
Och HERREN Gud lät en djup sömn falla över Adam, och han sov; och han tog ett av hans revben och slutade igen köttet därom; Och revbenet, som HERREN Gud hade tagit av mannen, gjorde han till en kvinna och förde henne till mannen –Första Mosebok 2:21-22. Detta var förstås början på äktenskapet, men det viktigaste att se här är att det inte är ett normalt tillstånd för människor att vara ensamma. Vi åtrår gemenskap och inte bara sällskap av en hund eller katt.
Isolation kan leda till förtvivlan
Kanske finns det ingen berättelse som så tydligt visar farorna med isolering som berättelsen om Elia. Vi vet från den bibliska boken Första Konungaboken att Elia var en brinnande Guds profet.
Han förkunnade från Gud till Ahab att det inte skulle bli regn och det blev en fruktansvärd torka under de följande tre och ett halvt åren. Under den tiden vistades Elia i vildmarken och sedan hos en änka i Sarepta.
Under hela den tiden blev han mirakulöst försörjd genom Guds kraft, först av korpar och sedan genom Guds försyn av mjöl och olja till en änka hos vilken han bodde. Genom Guds kraft uppväckte han änkans son till liv.
Sedan kom en tid då han utmanade Baals profeter till en duell på Karmels berg och vann en avgörande seger för Gud. Mirakulöst eld föll från himlen som svar på hans bön. Sannerligen arbetade Gud stora ting i hans liv.
Mycket snart flydde emellertid Elia för sitt liv ut i öknen. Jezebel hade hotat hans liv och istället för att lita på Gud flydde han till Horebs berg där han hörde Guds röst.
När Gud frågade vad han gjorde där svarade Elia: …Jag har varit mycket förbittrad för HERREN Sebaots skull; ty Israels barn hava övergett ditt förbund, nedrivit dina altaren och med svärd fördrivit dina profeter; och jag, jag är ensam återkommen; och de söka mitt liv, för att taga det bort –Första Konungaboken 19:10.
Här kan vi se en stor orsak till Elias svaghet. Han kände sig fullkomligt ensam. Gud rättade Elias felaktiga antagande när Han sade: Men jag har lämnat mig sju tusen i Israel, alla de knän som icke böjt sig för Baal, och alla munnar som icke kysst honom –Första Konungaboken 19:18.
Det faktum att dessa män och kvinnor fanns i Israel gjorde föga nytta för Elia eftersom han inte umgicks med dem. Elias isolering ledde honom till svaghet och förtvivlan.
Berättelsen om Paulus kommer också i åtanke. Aposteln Paulus var en man som verkade ha nästan gränslösa mängder energi och en outsläcklig iver för Guds saker, men hans sista brev till Timoteus från fängelset avslöjar en man som kände sig mycket ensam. Sträva efter att komma till mig snart; ty Demas har övergivit mig, då han älskade denna nuvarande tidsålder, och är avreste till Thessalonike; Krescens till Galatien, Titus till Dalmatien. Endast Lukas är hos mig. Tag Markus och för honom med dig… –Andra Timoteusbrevet 4:9-11.
Aposteln var inte övergiven. Förutom Demas hade de inte flytt i rädsla eller skam över hans fängslanden. Han hade sänt många av sina vänner för att styrka kyrkan i olika delar av Romarriket. Ändå kände Paulus sig fortfarande isolerad och behövde de gode kristne bröderna Timoteus och Markus att komma och uppmuntra honom när han stod inför ett martyrium.
Isolation skadar kroppen
Studier har visat att isolering är kopplat till högre förekomst av högt blodtryck, hjärtsjukdom, ångest och depression. Äldre som är isolerade visar ofta tecken på mental nedgång och kan uppleva förvärrad demens.
I många fall, när människor blir äldre, upplever de att älskade går bort. Förlusten av en make eller maka kan leda till att äldre drar sig undan från andra och upplever ensamhet och isolering. Detta leder i sin tur ofta till en snabbare förlopp i åldringsprocessen.
Vetenskapen förstår det inte fullt ut, men ensamhet leder till ökad inflammation och sämre immunfunktion. Detta kan i sin tur leda till att ensamma personer får värre infektioner och har svårare att återhämta sig efter en sådan infektion.
Medan vi tänker på dessa problem som främst drabbande äldre kan de också påverka yngre människor. Hos yngre leder ensamhet ofta inte till minnesproblem, men den kan säkert leda till saker som depression, och den kan förvärra kroniska inflammatoriska sjukdomar.
Det motsatta till isolering
Om man frågade vad som är motsatsen till isolering skulle de flesta förmodligen svara ”sällskap” eller kanske till och med ”vänskap”. Det finns ett annat ord med en kristen konnotation som är ännu bättre. Det ordet är gemenskap.
Det grekiska ordet som översätts med gemenskap i Nya testamentet är ”koinonia” och i Bibeln talar det om relationer som grundar sig på en gemensam kärlek till Gud och till kyrkan — en enhet i tro och önskan. Kristet gemenskap innefattar begrepp som att be tillsammans, uppmuntra varandra och till och med att lida tillsammans.
Jag är rädd att många idag befinner sig i en av två farliga situationer. För det första kan de sakna medlemskap i någon församling. Även om detta kan vara oundvikligt i vissa missionsutåtriktade situationer är det inte idealiskt, och det bör absolut inte vara ett normalt tillstånd. Minst av allt kan det skapa en känsla av isolering, och som värst hindrar det många av Bibelns ”varandra”-passager från att följas. Vi behöver gemenskap, både för att uppmuntra oss och för att hålla oss ansvariga.
Den andra farliga situationen är att många troende, även om de är medlemmar i en kyrka, isolerar sig inom den kyrkan. Om du är medlem i en stor församling är det lätt att smälta in och inte utveckla relationer med andra. Detta är lika skadligt som att inte vara medlem i en kyrklig kropp. Alltför många känner sig ensamma, även när det finns många människor omkring dem.
Skriftens gör det klart att vi behöver en kyrklig gemenskap. Och låten vi icke försaka vår sammankomst, såsom några hava för vana; utan uppmuntra varandra, och det så mycket mer, då I se dagen nalkas –Hebreerbrevet 10:25.
Det finns många som har liv fulla av vänner och bekanta, men om de inte har en plats där de får gemenskap, går de miste om något viktigt.
När jag ser människor på mitt mottagningsrum som kämpar med depression finns det två saker jag alltid säger åt dem att göra för sin egen skull.
Det första är att börja motionera. Det har funnits flera studier som jämfört motion med antidepressiva och funnit att det hade liknande effektivitet som många av de vanligen ordinerade antidepressiva läkemedlen. Det behöver inte vara mycket våldsam träning, men det måste vara aerob träning (tillräckligt för att höja pulsen) och regelbundet.
Det andra är att bli aktiv i en församling; det räcker inte att bara gå i kyrkan. Att ha bröder och systrar som ber för en som kämpar, som lyssnar på de nedslående situationerna och som uppmuntrar personen till ett livligare vandrande med Gud är mycket hjälpsamt.
Tyvärr, när någon kämpar med depression, verkar det sista de vilja göra vara att anstränga sig för att vara omkring andra människor, vilket trots deras känslor är kontraproduktivt för att förändra problemet.
När vi överväger detta bör det röra oss att sträcka oss ut till dem som vi vet kämpar med isolering.
När någon förlorar en make eller maka får de ofta mycket uppmuntran de första veckorna, men vi måste se till att de fortsatt har en aktiv närvaro i sina liv under de följande månaderna.
Ty var och en skall bära sin egen börda –Galaterbrevet 6:5, bör inte ge oss ursäkt att inte lyda Guds befallning att Bär varandras bördor, och så uppfyll lagen om Kristus –Galaterbrevet 6:2. Guds familj har ingen tidsbegränsning för att bära bördor. Det finns bara ett bud att när vi ser vår broder eller syster kämpa, skall vi hjälpa dem, så gott vi förmår.
Välsignelsen är att en dag, när vi själva kämpar, kommer vi ha män och kvinnor i tro omkring oss som uppmuntrar oss och ber för oss. Vi kan inte bära dessa bördor ensamma. Tillsammans ska vi nå den himmelska staden.
Isolering kommer av många skäl. Ibland verkar det vara ett valt sätt att leva, såsom den naturliga tendensen hos introverta personer. Ibland påtvingas det en person på grund av död hos älskade eller andra betydande förluster. I vilket fall är det inte en hälsosam plats att leva på.
När vi befinner oss i dessa situationer måste vi sträcka oss efter gemenskap. Guds familj finns där för oss om vi bara sträcker ut handen.
När vi ser andra som kämpar måste vi räcka dem den rätta armen av gemenskap. Genom att göra det kan vi, genom våra små ansträngningar, hjälpa någon emotionellt, fysiskt och andligt, helt enkelt genom att vara en vän i en tid av isolering.
Länkar:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2841310/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29792097/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23749730/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5430071/
