Någon sade en gång: ”När hoppet lever, är natten mindre mörk, ensamheten mindre djup och rädslan mindre skarp.” När jag arbetade i ett fängelse som biträdande fängelsepräst brukade jag sitta med de dömda männen och lyssna när de talade om sin situation. Nästan utan undantag talade alla om att de hoppades få gå ut ur fängelset en dag. Även om de hade livstidsstraff hoppades de att få komma ut.
Jag har talat med människor som inte bekänner sig som födda på nytt, men som ändå hoppas komma till himlen. Dessa människor vågar inte sluta hoppas. Deras hopp är baserat på deras eget hopp! En sådan diet av hopp är verkligen en klen diet! Denna resonemang påminner mig om Jesu ord i Johannesevangeliet 10:1–2 om att gå in i fårhagen. ”Men han som går in genom dörren är fårens herde.” Människor bygger sitt hopp om himlen på många ostadiga ting. Några bygger sitt hopp på att ha blivit döpta i en viss kyrka. Några hoppas på sitt kyrkotillhörighet. Vissa människor sätter sitt hopp till sina goda gärningar, medan andra hoppas i sitt hopp. Bibeln säger emellertid: ”...om någon inte blir född på nytt kan han inte se Guds rike” (Joh 3:3).
Det finns ett sant hopp och ett falskt hopp. Det falska hoppet är att ”klättra upp någon annanstans”, men det sanna hoppet är ”han som går in genom dörren”.
”Ty vi är frälsta i hopp; men det hopp som är sett är inte hopp: ty vad någon ser, varför hoppas han då ännu?” (Rom 8:24). Ordet hopp här betyder ”med förväntan eller stor förväntan.” Kan vi säga att vi blir frälsta av stor förväntan? Ja, det kan vi. ”Arbeta icke för det som förgås, utan för det som består till evigt liv, vilket Människosonen skall ge er; ty honom har Gud Fadern betäckt med sig” (Joh 6:27). Detta verkar vara en slags motsägelse. Blir vi inte frälsta genom nåd? Jo, vi blir frälsta genom nåd genom tron (Ef 2:8). Så vad är då detta att bli frälst genom hopp och att sträva efter det ”bröd som består till evigt liv”?
”Då sade de till honom: Vad skola vi göra, för att vi må utföra Guds gärningar? Jesus svarade dem: Detta är Guds gärning, att I tro på honom som han har sänt” (Joh 6:28–29). Det är endast genom nåd som vi blir frälsta, men som detta avsnitt antyder ställer nåden en villkor. Nådevillkoret är att vi tror på honom. Ett annat villkor för frälsning är omvändelse (Mark 1:15), medan ett annat är att bära korset. ”Om någon vill följa mig, han förneke sig själv, och tag sitt kors upp och följ mig” (Mark 8:34).
Allt vi vill göra för Kristus, vare sig det är att tro, omvända oss eller bära korset, sker genom nåd. Allt vi har eller gör är på grund av honom. Vi arbetar inte för vår frälsning, ty Kristus själv sade: ”Det är fullbordat.” Vi har inget att hoppas på om vi inte uppfyller villkoren för vår frälsning. När vi väl tar emot Herren Jesus som Frälsare, då ”gör hoppet oss icke besvikna” (Rom 5:5).
När Kristus blir levande i oss, älskar vi honom och väljer att lyda honom. Jesus blir mer dyrbar för oss ju mer vi mognar i vårt kristna liv. När vår relation växer, växer också vår förväntan. Ju mer vi lär känna honom, desto mer ser vi fram emot att vara i hans närhet. När vår längtan att få se honom växer, försöker vi göra allt som är möjligt för att glädja honom. Vår stora iver hindrar oss från att bli trötta, och så ”blir vi frälsta i hopp”.
Är ditt hopp som hos den som ”klättrar upp någon annanstans”, eller som ”han som går in genom dörren”? Har du en grund för ditt hopp eller är det ett tomt hopp utan någon grund?
Jag hoppas att du växer upp ”...i honom i allt, som är huvudet, det är Kristus” (Ef 4:15).
Jag hoppas att du kanske växer bara lite till, så att din förväntan att få se Kristus också kan växa. Vittnesbördet om denna förväntan är: ”...i detta suckar vi också, och begär innerligen att få ikläda oss vårt hem som är från himmelen” (2 Kor 5:2).
