Splittringens orsak … och botemedlet

År 449 e.Kr. samlades biskopar från hela världen i den berömda nytestamentliga staden Efesos för att diskutera vad de ansåg vara en teologisk fråga på liv och död. Frågan? De ville slå fast exakt hur Kristi två naturer samexisterade i Jesu person. Alla var överens om att han var helt gudomlig och helt mänsklig. Men det räckte inte. Debatten handlade om precis hur dessa två naturer existerade i Jesu person. Vid första anblicken skulle man nog tro att detta måste ha varit en subtil teologisk fråga som bara angick de lärda teologerna. Men nej … det blev en stor sak.

Precis som alltid var roten till frågan inte teologisk. Personliga motsättningar och politiska agendor spädde på stridens och splittringens lågor. Det finns ett gammalt talesätt: ”Vill man slå en hund är det lätt att hitta en käpp.” Genom århundradena har det funnits många hundar.

I Efesos blev tvisten offentlig. De lokala ”kristna” — som förmodligen aldrig hade upplevt en gnutta av Kristi inympade natur — gav sig överallt in i debatten. Precis som vid våra presidentval eller idrottsevenemang tog folk ställning för den ena eller andra sidan. Det finns till och med en berättelse om att ”de kristna” på idrottsanläggningen, Hippodromen, bar färger på ärmen för att visa vilken teologisk sida de stod på! Helt otroligt: de som kallades ”ortodoxa” bar blått, och de som kom att kallas ”kättarna monofysiterna” bar grönt.

När den teologiska debatten väl hade börjat gick det från ont till värre. När den ena sidan inte tyckte att det gick som den ville tog en grupp munkar, tillsammans med en skara milismän, över debatten med våld. Under dödshot fick de biskoparna att skriva under ett blankt papper. Planen var att senare helt enkelt skriva vad de ville på den tomma delen. När de hade fått underskrifterna vände de sig till sin främste motståndare, Flavianus, och ropade: ”Slakta honom!” Omedelbart började en grupp munkar slå biskopen så illa att han dog några dagar senare.

Till slut, när de ansåg att debatten var avgjord, kungjorde synoden stolt: ”Må de som splittrar Kristus själva splittras med svärd. Må de huggas i stycken, må de brännas levande.” Genom århundradena har detta lilla möte kärleksfullt fått namnet ”gangstersynoden”.

Så sent som i går kväll hörde jag Leroy Beachy säga att ”vi studerar historia för att kunna se en spegelbild av oss själva”. Kanske är det lätt att se på biskoparna i Efesos och säga: ”Wow, de hade uppenbarligen problem.” Det hade de, det är sant. Förhoppningsvis kommer vi inte att anlita ett gäng gangstrar som följer med oss till nästa brödramöte. Men ibland undrar jag om vi inte har fler av dessa efesiska gangstrar i våra hjärtan än vi vill erkänna när vi hamnar i svåra konflikter i kyrkan.

Vi vill väl alla ha passionerade församlingar? Men passion kan ta sig två uttryck: god passion och dålig passion. Om man studerar radikala kyrkorörelser och tider av väckelse bland den första generationen, finner man nästan alltid att vägen varit ganska stenig. Det förvånande är att om man bläddrar igenom århundradenas kyrkohistoria över konflikter, slås man av hur övertygad varje sida var om att den hade rätt.

Är vi annorlunda? Det tror jag inte. Bibeln har mycket att säga om sådana här vardagliga, praktiska frågor. Låt oss se på några bibliska principer som kan hjälpa oss att urskilja om vi är på rätt väg i svåra tider.

1. Fråga dig själv: ”Faller jag i fällan att ge rätt svar på fel frågor?”

   Jesus varnade oss för framtida konflikter och sade: ”De skall utesluta er ur synagogorna. Ja, den tid kommer då den som dödar er skall tro att han därigenom tjänar Gud.” Joh. 16:2 Liksom gangstrarna vid synoden i Efesos trodde de där synagogmännen som Jesus talade om att de gjorde det rätta. Jesus sade att de till och med trodde att Gud var nöjd med dem. Jag antar att de alla hade goda bibelcitat till stöd för sina saker. Men trots sin iver att stå rätt inför Gud … säger Jesus att de missade allt. De gav rätt svar på fel frågor.

   För att förklara detta ytterligare kan vi tänka på en ung man som tillhör en sekt men verkligen försöker behaga Gud. Den unge mannen vill få veta Guds vilja och frågar Gud: ”Ska jag köpa en ny sportbil eller bege mig till missionsfältet?”

   Ur vårt perspektiv vet vi att båda hans frågor är fel. Framför allt behöver den unge mannen lämna sekten. Men det är inte det han frågar om. Föreställ dig nu att han sitter där och studerar skrifterna och ber Gud om rätt svar. Till slut kommer han fram till slutsatsen: ”Skrifterna lär att det vore bättre för mig att bege mig till missionsfältet än att köpa en sportbil.” Ser du, han fick ett ”rätt” svar, men han ställde en fel fråga.

   

   När det gäller gangstrarna i Efesos år 449 e.Kr. är det egentligen inte så viktigt om de ”ortodoxa” till slut kom fram till ett rätt svar på denna subtila teologiska fråga. Någon borde ha ställt en annan fråga. Kanske: ”Är det okej att slakta medkristna bara för att de inte förstår Kristi natur på samma sätt som jag?” Det hade varit en bättre fråga att ställa.

2. Var uppmärksam på din anda och din inställning. Var brutalt ärlig med hur du känner innerst inne.

   Jakobsbrevet ger mycket goda riktlinjer för att mäta den andliga temperaturen i våra hjärtan. Jakob sade:

   Vem bland er är vis och förståndig? Låt honom genom ett gott uppförande visa sina gärningar i vishetens ödmjukhet. Men om ni har bitter avund och strid i era hjärtan, skryt då inte och ljug inte mot sanningen. Jak. 3:13–14

   Jakob betonade att vår karaktär och vårt uppträdande skulle avslöja varifrån vår vishet kommer. På flera ställen i sitt brev understryker Jakob det stora behovet av vishet. I kapitel 3 visar han att vi faktiskt kan få vishet från en god eller en dålig källa — från Gud eller från djävulen. Dessutom ger han oss ett utmärkt sätt att pröva om vår vishet kommer från fel håll.

   Den visheten kommer inte ovanifrån, utan är jordisk, oandlig, djävulsk. Ty där avund och strid finns, där finns oordning och all slags ond handling. (v. 15–16)

   Fråga dig alltså: ”Finns det avund, strid eller oordning i mitt hjärta?” Var nu försiktig med hur du svarar. Det är lätt att se sådana brister hos din ”motståndares” inställning. Men Gud vill att vi granskar våra egna hjärtan. Om något av dessa problem finns där, säger Jakob rent ut … då har vi tagit emot vishet från fel håll. Det är skrämmande! Det kan betyda att vi känner oss ganska kloka. Vi kanske till och med vinner argumentet. Men om dessa brister finns i vår inställning, då ägnar vi oss åt ”all slags ond handling”.

   Paulus uttryckte sig också strängt till sin unge lärjunge Timoteus: ”En Herrens tjänare får inte strida, utan skall vara vänlig mot alla.” 2 Tim. 2:24 Min känsla är att Paulus talade här av egen erfarenhet. Historien hade kanske sett annorlunda ut om biskoparna vid ”gangstersynoden” i Efesos hade tillämpat dessa bibliska prövningar innan de drog sina svärd och skanderade: ”Må de som splittrar Kristus själva splittras med svärd. Må de huggas i stycken, må de brännas levande!”

3. Var din fråga viktig för Jesus?

   Jag minns att jag för många år sedan var i en församling som genomgick en allvarlig lärokris. Jag minns inte ens längre vad frågan gällde, men jag minns att jag tog det hårt.

   Jag minns hur jag gick ut på verandan den kvällen, såg upp mot natthimlen och ropade till Gud: ”Varför talade du inte bara om för oss vilka saker som var viktigast för dig?”

   Flera år senare insåg jag till slut att han hade talat om det för oss. Jesu ord är dessa ”viktigaste saker”. Jesus kom för att ge oss Guds fullkomliga plan för mänskligheten. Evangeliet om hans rike är svaret på varje problem. Om Jesu undervisning och plan för mänskligheten blev vår tyngdpunkt skulle hela världen förändras.

   Tänk efter: När hörde du senast talas om en kyrkosplittring på grund av något som att man inte gav till de fattiga eller inte besökte de sjuka? Om vi lät Bibelns röda ord genomsyra oss skulle vi instinktivt bli medvetna om det som är viktigt för Gud. Och återigen, apropå den ohyggliga debatten i Efesos … tänk efter. Tänk om biskoparna i Efesos, i stället för att bannlysa människor för att de hade fel definition av hur Kristi två naturer kan förenas i en person, faktiskt tillrättavisade människor för sådant som att samla skatter på jorden eller att inte besöka människor i fängelse (för att inte tala om att hugga andra troende i två delar)?

Lukas återgav Jesu ord: ”Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” Luk. 11:23 Jag vet att vi alla vill säga att vi är ”med Jesus”. Men håller vi verkligen fast vid det han sade? Är Kristi undervisning det som betyder mest för oss? Tror vi verkligen att Jesus menade varje ord han sade? I detta avsnitt säger Jesus att om vi inte ”samlar” med honom, då orsakar vi splittring.

Kristen enhet är ett genomgående tema i hela Nya testamentet. Och eftersom kännetecknet på Jesu undervisning är att det nya riket träder fram här på jorden, måste vi ta detta på allvar. Jesu tillrättavisningar till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken visar att han fortfarande förväntar sig att församlingen ska fortsätta att ”höra hans röst” och handla efter den medan vi bemöter varje tidsålders kriser. Upp. 2, 3

Församlingens enhet var något som var mycket viktigt för Jesus. Han sade att hans vittnesbörd stod på spel beroende på hur enade vi är. ”Så att de alla blir ett, liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” Kom också ihåg att samme Herre gav oss ännu ett prov på sann kristendom: ”Om ni har kärlek till varandra skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” Joh. 13:35

Jesus uttryckte det väl: ”Slå herden, så skall fåren skingras.” Matt. 26:31

Så länge Guds folk föraktar Kristi undervisning kommer församlingen att skingras.

Nästa gång du befinner dig mitt i en kyrkokris eller teologisk härdsmälta, fråga dig då följande tre saker:

1. Även om jag tycker att jag har rätt, kan det vara så att jag ger rätt svar på fel frågor?
2. Är jag uppmärksam på min anda och min inställning? Är jag ärlig med hur jag känner innerst inne?
3. Var den här frågan viktig för Kristus, eller är den i Kristi anda? ~