Sigmund Freud, "psykologins fader" och en fiende till den kristna tron, ägnade mycket tid åt att reflektera över "problemet" med hur man övervinner skuldkänslan, som han ansåg vara den negativa biprodukten av religiös undervisning. Han kommenterade att "endast genom solidariteten hos alla deltagarna (i en grupp) kunde skuldkänslan lindras."
Att vara medlem i en grupp med ett gemensamt fokus eller mål har förmågan att radikalt förändra, inte bara människans synsätt och åsikter, utan även hennes uppfattning om rätt och fel, gott och ont, osv. Det kan faktiskt befria själen från dess normala, Guds givna känsla av skuld när normerna för rätt och fel modifieras. Vissa föräldrar har upptäckt detta när deras ungdomar gick med i en ungdomsgrupp. Några som tidigare respekterade sina föräldrars, kyrkans och Guds auktoritet höll inte längre samma övertygelser. Om de gick med i en grupp vars fokus var att ha roligt och de trodde att de "etablerade" reglerna, fakta och sanningen stod i vägen för att tillfredsställa deras köttsliga begär, då blev etablissemanget och deras regler gruppens fiende. Rätt och fel bestäms av gruppens konsensus i förhållande till dess mål. Om målet är nöje, "Det är inte rätt att (någon auktoritet eller någon regel) blandar sig i."
"Barnet tar på sig det karaktäristiska beteendet hos den grupp där det placeras … det speglar de beteendemönster som sätts av … ledaren för gruppen" (Kurt Lewin, i A Sociology of Education).
Även om det verkar märkligt, "är det vanligtvis lättare att förändra individer formade till en grupp än att förändra någon av dem separat", enligt Kurt Lewin. En individ kommer naturligtvis att motsätta sig förändring av sina personliga övertygelser. Men en som redan är medlem av en grupp med ett gemensamt mål (vilket alla grupper har), kommer automatiskt att få detta motstånd brutet, så långt det gäller gruppens attityder. Exempel: Jag är en del av den här gruppen, så gruppens synsätt och åsikter är mina synsätt och åsikter. Alltför ofta kommer inte en enda individ i gruppen noggrant att granska gruppens övertygelser utan kommer att ta dem för givna eftersom de är en del av den grupp som han eller hon tillhör.
"En av de mest fascinerande aspekterna av gruppterapi är att alla blir födda på nytt, födda tillsammans i gruppen." (Irvin D. Yalom). Detta kan lätt observeras bland alla åldrar som är en del av en grupp på grund av gemensamma intressen.
Adolf Hitler gjorde mycket effektivt bruk av gruppdynamik med sina Hitlerjugend-grupper. Inte bara kunde han ge dem en känsla av tillhörighet och en sak att stödja, utan han kunde effektivt förändra ungdomarnas moraliska kompass i hans tid.
Bibeln vittnar också om mycket effektiv gruppdynamik och hur snabbt de kan påverka människor utan bevis. I Apostlagärningarna 14:1 ser vi gruppen redo att offra åt Paulus som en gud, och i nästa vers stenar de honom. Apostlagärningarna 19 berättar om en grupp som skrek "Större är Efesiernas Diana" i timmar. Vers 32 säger att de flesta människorna inte ens visste vad uppståndelsen handlade om, men de skulle ha dödat för vad det än var. I dessa exempel stannade möjligen inte en enda individ riktigt upp för att allvarligt överväga vad som var moraliskt rätt eller fel. De tog upp gruppens sak. Det gav en känsla av "rättfärdighet" och tillhörighet, bara att vara en bidragande försvarare av saken. Men stanna upp och tänk—saken, handlingen och konsekvenserna bör alltid övervägas noggrant.
Dessa människor tog inte individuellt ansvar för att avgöra vad som är moraliskt rätt och fel. Alltför ofta gör människor inte det, utan fungerar endast som en grupp. Men Bibeln säger oss att tiden kommer när vi alla personligen kommer att hållas ansvariga för vad vi har gjort i detta liv. Vid den tiden kommer det inte att spela någon roll vad gruppen trodde eller gjorde. När vi (var och en av oss) en dag ska stå (i tidens slut) inför Guds domstol, kommer vi att dömas enligt …Guds rättfärdiga dom; som skall återgälda var och en enligt hans gärningar –Romarbrevet 2:5-6.
Som vi läser i de bibliska böckerna Kungaböckerna och Krönikorna, fungerade Israel, som en nation, med stark gruppdynamik. När en god kung kom till makten vände sig nationen i allmänhet till Herren. När en ond kung kom till makten, vände sig nationen i allmänhet till avgudadyrkan. Det fanns några undantag—några få människor som tänkte själva—vars trohet mot Gud var större än deras trohet mot kungen eller nationen.
Den kristna kyrkan själv är en grupp som påverkar och förändrar individers perspektiv och moral åt rätt eller fel håll. Beroende på gruppens och dess ledares övertygelser kan kyrkan vara en påverkan för gudomlig moral, eller den kan förklara bort Bibelns begrepp om gott och ont.
Det bör finnas en avgörande skillnad mellan den kristna kyrkan och alla andra grupper när det gäller hur deras gruppdynamik fungerar. Den kristna kyrkan är en grupp med det uttryckliga syftet att vända människors lojalitet och tro till Jesus Kristus såsom han uppenbaras i Hans Ord, snarare än till gruppen själv. En kyrka vars mål är att vinna anhängare till sig själv har misslyckats i sitt uppdrag enligt Guds Ord. En kyrka som lyckas vända människor från alla andra lojaliteter till Jesus Kristus är en framgångsrik kyrka. Lojalitet mot Jesus inkluderar lydnad mot Hans Ord vilket kräver lydnad mot alla auktoriteter, inklusive kyrkan. Men den kristnes lydnad mot kyrkan är sekundär och ett resultat av hans lydnad mot Jesus, inte tvärtom. Om en kyrka lyckas rikta sina medlemmars tro och fokus mot Jesus såsom han uppenbaras i Hans Ord, kommer dessa medlemmar då att vara ovilliga att tillåta kyrkan att acceptera oskripturala moderna doktriner, och kyrkan kommer att förbli sund i …den tro som en gång överlämnades åt de heliga –Judas 1:3.
Må var och en av oss, både kollektivt och individuellt, rikta vår tro mot Jesus Kristus.
