”Min fru, jag tackar er innerligt för er tillgivenhet och välvilja mot mig, men jag har helt överlämnat mig åt Gud för att vara hans vän, och med det hoppas jag leva och dö”, ljöd Jacques ”zhahk”s självsäkra, trosfyllda ord (Jacques är en fransk form av mansnamnet Jakob eller James).
År 1550 härjade förföljelsen våldsamt i Europa. För att de bekände sin tro på Jesus Kristus rycktes män, kvinnor och till och med barn bort från sina hem och mötesplatser och kastades in i mörka, kalla fängelsehålor i traktens slott. Bland dessa fångar befann sig den femtonårige Jacques Dosie fängslad i Leeuwarden i Holland för evangeliets sanning. Trots att han bara var femton år gammal var han känd för sitt rättframma vittnesbörd och sin kunskap om Skrifterna, och han förhärligade Gud genom Andens kraft.
Herren och fru Friesland var tillsammans med många adelsmän och adelsdamer samlade i de kungliga salarna i Leeuwarden. Samtalet kom in på de ”baptistiska kättare” som fyllde landet.
”Låt oss kalla in den unge pojken Jacques. Han kan väl inte ha blivit alltför smittad av denna villfarelse.”
Så fördes han in för att förhöras. Herr Friesland sade bara några få ord och verkade ha bråttom att bli klar. Han hade ingen tid för sådant religionsprat, särskilt inte med gäster som väntade på ett trevligare nöje. Fru Friesland tycktes däremot känna medlidande med den unge mannen, som var så grymt fängslad i hålan.
”Varför sitter du i fängelse? Du är ju bara en pojke. Vad har fört dig hit?” frågade hon.
Jacques svarade: ”Jag blev tillfångatagen och kastad i fängelse enbart för att jag tror på Jesus Kristus. Jag håller mig endast till honom och kommer inte att överge honom.”
Den kungliga damen frågade honom: ”Du är väl inte en av de där kättarna som döper om sig själva och har gjort så mycket ont i vårt land? De säger att de är skingrade för sin tros skull och skryter med att vara Guds kyrka. Men de är ett ogudaktigt och upproriskt folk och orsakar stor oro i landet.”
”Min fru, jag känner inte till några upproriska människor, och jag tillhör inte heller dem”, svarade Jacques. ”Men enligt Skrifternas lära skulle vi mycket hellre hjälpa våra fiender. Om de hungrar och törstar, ger vi dem mat och dryck som välsignelse. Vi gör aldrig motstånd mot dem med hämnd eller våld, så som vi läser i Matteusevangeliet 5:39.”
”Om du hade makt skulle det visa sig om du hjälpte dina fiender”, hånflinade en av adelsmännen.
Jacques svarade: ”Nej, min herre, om det var tillåtet bland oss att göra motstånd mot det onda med det världsliga svärdet, skulle jag aldrig göra det.”
”Jag vet att det finns sekter bland er som är mycket ogudaktiga och dödar människor. De har sina ägodelar och hustrur gemensamt”, sade fru Friesland.
”Nej”, svarade Jacques. ”Vi anklagas orättvist för sådana ogudaktiga saker. Vi beskylls falskeligen för ondska, för att man ska kunna förfölja oss. Men såsom det lärs i Matteusevangeliet 5:11 måste vi tåligt utstå och uthärda allt detta.”
”Var det inte ert folk som på ett skamligt sätt tog till vapen mot regeringen i Amsterdam och Münster?” frågade fru Friesland.
”Nej, min fru, vi tillhör inte dem”, svarade Jacques. ”De människorna tog grundligt miste. Vi betraktar det som en lära från djävulen att göra motstånd mot myndigheterna med svärd och våld. Vi skulle mycket hellre utstå förföljelse och död från myndigheterna.”
”Trots det anses du vara en av dem, eftersom också du skapar oro i landet”, insisterade den kungliga damen. ”Men jag tror på det du säger om Münsteranhängarna.”
”Men min fru, läser vi inte om detta i Apostlagärningarna 24:5, om hur ogudaktiga män talade illa om apostlarna själva och hela den kristna skaran?” invände Jacques. ”Försökte inte ogudaktiga män hetsa myndigheterna till att hämnas på de kristna, fastän allt var lögn?”
Fru Friesland svarade inte, utan bytte snabbt ämne. ”Tror du att alla som inte döps på ert sätt är fördömda?” frågade hon.
”Nej, min fru”, svarade Jacques. ”Domen över andra människor tillhör endast Gud, som ska belöna var och en efter hans gärningar. Det står tydligt på många ställen i den heliga Skrift. Vattnet har dessutom ingen makt att rena oss från synd, som det står i Första Petrusbrevet 3:21, utan är endast ett tecken på all lydnad.”
”Kan du fortfarande synda efter att du har blivit döpt?” frågade fru Friesland.
”Ja, min fru, det framgår tydligt av Paulus ord i Romarbrevet 7:18”, svarade Jacques. ”Vi är fortfarande klädda i en svag och syndig kropp och syndar i mycket. Men vi måste ständigt korsfästa och döda köttet och inte utöva eller fullfölja köttets gärningar. Om vi inte gör det kommer Guds rättfärdighet att döma oss till evig död.”
Fru Friesland blev alltmer upprörd. ”Varför lyssnar du inte på kyrkans inkvisitor?” krävde hon.
Jacques svarade: ”Min fru, därför att jag inte godtar hans lära, om han inte först tydligt kan bevisa för mig att den i alla avseenden stämmer överens med Guds ord. Annars arbetar han förgäves. Min tro grundar sig enbart på Guds rena ord. När det gäller barndopet vederlägger jag hans argument med förnuftet, eftersom det inte är ett bud från den allsmäktige Guden utan snarare en mänsklig uppfinning. Spädbarn har inte den minsta kunskap eller urskillningsförmåga om vad som krävs för dopet. Men Kristus har i sin kärlek till sådana oskyldiga lovat dem Guds rike av nåd, utan att kräva dop.
”Och vidare, min fru, ser jag att den romerska kyrkan är behäftad med många andra villfarelser utöver denna. De försöker få Kristus att komma in i brödet, eller få brödet och vinet att förvandlas till hans kött och blod. Jag tror inte på detta, utan betraktar det som en ytterst grov villfarelse och orimlighet. Men jag tror att Kristus verkligen steg upp till himlen och sitter på sin Faders högra sida, såsom vi läser i Markusevangeliet 16:19. Det finns ingen frälsning i deras mjöl, mässa, skärseld eller någon av deras dödsmässor. Ingen av alla deras mänskliga påfund, och de är många, erkänns någonstans i den heliga Skrift. Tvärtom åkallar vi Gud och söker vår frälsning hos honom. Vår frälsning finns inte i något som människan har skapat, så att vi inte fördunklar Guds egen härlighet och ger den åt någon av hans skapelser.”
Då avbröt borgmästaren, som också var närvarande: ”Så du tror alltså inte på nattvardens sakrament, som Kristus själv instiftade?”
”Herre, Paulus säger att brödet bryts till åminnelse av honom och att välsignelsens bägare är delaktighet i Kristi blod”, svarade Jacques.
Borgmästaren hade inget svar på detta.
”Jag anser att det värsta med er är att ni inte låter döpa barnen”, sade fru Friesland. ”Hela Tyskland och varje kungarike betraktar era gärningar som kätteri.”
”Det är sant att vi är föraktade överallt, precis som apostlarna var”, svarade Jacques. ”Men vi tror inte att odöpta barn ska gå förlorade på domens dag.”
”Kära barn”, sade damen vädjande. ”Kom över till vår sida och ångra dig, så slipper du detta elände. Jag lovar att ordna så att du blir frigiven.”
”Min fru, jag tackar er innerligt för er tillgivenhet och välvilja mot mig”, svarade Jacques modigt. ”Men jag kommer inte att ändra min tro för att behaga en dödlig människa, om det inte bevisas för mig med Skrifterna. Jag har helt överlämnat mig åt Gud för att vara hans vän, och med det hoppas jag leva och dö.”
”Min son, jag känner medlidande med dig”, vädjade hon igen. ”Ångra ditt dop och var inte så envis. Det skulle vara en tung sorg för mig om du skulle dö för den här sakens skull, så ung som du är. Om du ångrar dig ska jag se till att du blir frigiven och får åka hem.”
”Jag kan inte se att det över huvud taget finns något brott i mitt dop. Jag har inte följt min egen sak, utan vår Herre Jesu Kristi heliga instiftelse. Jag har inte kunnat finna någon bättre väg till Guds rike än genom dopet”, svarade Jacques. ”Jag är fast besluten att söka Herren, min Gud, av hela mitt hjärta.”
”Se på alla dessa män omkring dig. Vågar du vara så förmäten att säga att de alla har fel?” frågade fru Friesland.
”Min fru”, svarade Jacques. ”I Israel stod fyrahundra profeter emot profeten Mikaja, som ensam talade sanning. För att han talade sanning fängslades han och fick bara bröd och vatten. Senare, när kung Ahab var i nöd, insåg han att profeten Mikaja talade sanning, men då var det för sent. Vi läser om detta i Andra Krönikeboken 18.”
Till slut sade damen: ”Jag finner många goda egenskaper hos dig, men ditt största misstag gäller ditt dop. För mig verkar det inte vara av Gud.”
Fru Friesland lät kalla Jacques inför sig många gånger. Trots att han var ung till åren var han mogen i sin kunskap om Jesus Kristus. Han hade byggt sin grund på klippan, Jesus Kristus. Med Andens svärd, som är Guds ord, avvärjde han tappert Satans alla listiga angrepp, vare sig de bestod av många hårda hot eller lockande löften om denna världens rike. Ingenting kunde få honom att överge Kristus.
Jacques dömdes till döden av denna världens mörkers härskare. Därför vittnade han om och bekräftade den sanna tron med sin död och sitt blod och fick genom nåd den eviga härlighetens krona.
Låt oss nu gå vidare från denna scen till 469 år senare. Tiderna har förändrats. Män, kvinnor och barn kastas inte längre i kalla fängelsehålor för sin tros skull, åtminstone inte här i Nordamerika. Men vår själs fiende är densamme. Han kanske inte går omkring som ett rytande lejon, men han kommer sannerligen som en ljusets ängel.
Kära ungdomar, ni kanske inte inser det, men i dag står ni inför rätta. Er tro och era övertygelser utmanas. Satan, i gestalt av vår tids fru Friesland, ifrågasätter er. I hennes åhörarskara finns världskloka män, progressiva protestanter och till och med några nutida människor som bär det anabaptistiska namnet.
”Varför ser du så from ut?” frågar fru Friesland. ”I vår tid behöver du slappna av lite. Hur tror du att du ska kunna vinna världen när du verkar så dyster?”
Du är vår tids Jacques, så vad svarar du?
Fru Friesland fortsätter: ”Du säger att du tillhör ett avskilt folk. Ändå ser jag att ni kastar er in i sport, jakt och fiske. Jag ser att ni följer modet. Hur skiljer ni er från andra kristna? Eller från världen, för den delen?”
Jacques, har du egna övertygelser? Spelar dina val någon roll för evigheten, för dig själv eller andra? Är dina livsstilsval en fråga om liv eller död för dig?
Fru Friesland lutar sig förföriskt närmare och viskar: ”Vad spelar det för roll? Dina föräldrar är gammalmodiga. Alla gör det i dag. Det är ofarligt att göra det bara en gång. Varför är du så pryd?”
Jacques, finns Bibeln i ditt hjärta, så som den gjorde hos forna tiders Jacques? Känner du Ordet och älskar du det? Kan du stå emot frestelser?
Nu kommer fru Friesland från en annan vinkel. ”Varför bär du den där lilla huvudduken? Vad betyder den i dagens kultur? Ingenting. Upplysta kristna gör sig av med den överallt. Och unge Jacques, tror du inte att flickan vid din sida, som du uppvaktar, skulle se vackrare ut utan den där huvudduken? Den är ju bara en symbol ändå.”
Jacques och Jacqueline, kommer ni att förbli trogna mot Gud? Har ni ett svar redo?
Det är dags att allvarligt rannsaka er tro och era övertygelser. Jacques var i sin ungdom på väg att bli en del av sin tids morgondagens kyrka. I dag är du Jacques. I morgon kommer kyrkan att bestå av dig och alla Jacques och Jacqueline som finns omkring dig i dag. Är det en kyrka du vill tillhöra? Är du nöjd med det du ser? Är du nöjd med dina egna övertygelser om livsstil och tro? Kommer de att bära dig när livets hårda strider drabbar dig?
Kära ungdomar i dag, vill ni därför ta er tid att ärligt betrakta ert personliga liv i ljuset av Guds ord? Om Guds Ande ger er ett svar som skänker frid och ro, prisa då Herren. Om ert hjärta på något sätt är bekymrat eller överbevisat, bli inte modfällda. Kom ihåg att det är ”…Guds godhet [som] för dig till omvändelse” – Romarbrevet 2:4.
