Om äktenskapet är ett förbund, vilken betydelse har då förbundsrelationen? Vad är det som gör den till en förbundsrelation, och hur skiljer den sig från alla andra relationer? Det här är frågor vi måste söka svar på om vi ska förstå äktenskapets beständighet och framgångsrikt kunna navigera genom det stormiga vattnet i ett problemfyllt äktenskap.
Förbundet har blivit något föråldrat i vårt samhälle. Sextiotalets kulturella revolution har gjort skilsmässa kulturellt acceptabelt, och livslång trohet i äktenskapet har blivit undantag snarare än regel. Tyvärr har denna farsot drabbat de flesta etablerade kyrkor och håller nu på att tränga in i våra anabaptistiska kyrkor.
Förbundet är Guds idé. Han är den främste som ingår förbund. Hans heliga namn ”Jehova” visar att Gud alltid håller sitt ord. Det hebreiska ursprunget till ”Jehova” är yeh-ho-vaw. Detta ord förenar två hebreiska verb för att vara. En så ordagrann översättning som möjligt av namnet yeh-ho-vaw skulle vara (är är), eller som Gud sade till Mose: ”Jag är den jag är.”
Guds namn ”Jehova” visar att Gud alltid håller sitt ord, att han inte kan ljuga och att han är trogen sin karaktär. Jakob uttrycker det så här: Varje god gåva och varje fullkomlig gåva kommer från ovan och stiger ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring finns och ingen växlande skugga – Jak 1:17.
Vad kännetecknar ett förbund?
En noggrann undersökning av Skriften visar att det finns tre centrala delar när ett förbund upprättas.
- Ord
- Vittnen
- Det som stadfäster förbundet
Ord
Orden definierar villkoren för ett förbund. Det är mycket viktigt att förbundets villkor tydligt definieras och förstås av båda parter. När Gud slöt förbund med Abraham talade han och sade: Jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande genom deras släktled, ett evigt förbund, så att jag blir Gud för dig och för dina efterkommande – 1 Mos 17:7.
När Gud slöt förbund med Israels folk vid berget Sinai gav han dem lagen, som utgjorde villkoren för det mosaiska förbundet.
I våra biblar i dag har vi Gamla och Nya testamentet. Detta syftar på det gamla och det nya förbundet. I Nya testamentet finns Jesu och hans apostlars undervisning, som ersätter Gamla testamentets lag. I bergspredikan sade Jesus upprepade gånger: ”Ni har hört att det är sagt, men jag säger er.”
Hebreerbrevets författare sade följande om det nya förbundet: Men nu har han fått en så mycket förnämligare tjänst som han också är medlare för ett bättre förbund, som har stadfästs med bättre löften – Heb 8:6.
På vår bröllopsdag använder vi ord med en exakt innebörd för att upprätta ett bindande förbund: ”… tills döden skiljer oss åt.” Bröllopslöften kan variera något, men bör alltid innehålla ett åtagande om en ömsesidigt kärleksfull relation som är bindande för livet och därmed oåterkallelig.
Vittnen
En annan viktig del av ett förbund är vittnena. Vittnena bekräftar de avlagda löftena och bidrar till ansvarsskyldighet. Detta gäller särskilt ett förbund mellan två människor.
När Josua återupprättade förbundet med Israel efter att de gått in i Kanaans land, utmanade han dem: Josua sade till folket: ”Ni är vittnen mot er själva om att ni har valt Herren för att tjäna honom.” De svarade: ”Vi är vittnen” – Jos 24:22. Det de sade var: ”Vi kommer att hålla varandra ansvariga för de åtaganden vi gör i dag.”
Om det nya förbundet har vi aposteln Johannes vittnesbörd, där han säger: Det är tre som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den helige Ande, och dessa tre är ett. Och det är tre som vittnar på jorden: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är överens – 1 Joh 5:7–8. Här säger Johannes att det i detta nya förbund mellan Gud och människan finns tre vittnen i himlen och tre vittnen på jorden, och att alla dessa vittnen är överens.
Vid upprättandet av ett äktenskapsförbund är bröllopsgästerna vittnen. Varje gäst blir ett vittne till löftena som avges. Genom sin närvaro och välsignelse bekräftar de äktenskapet och blir personligen ansvariga för att se till att detta äktenskap består.
Detta gemensamma åtagande för äktenskapets beständighet är den moraliska väven i vårt samhälle och våra kyrkor. När ett samhälle försummar att upprätthålla äktenskapets beständighet följer kaos och förvirring. Vi ser detta i samhället omkring oss. Tyvärr ser vi också ett ökande antal äktenskap som bryts upp i våra anabaptistiska kyrkor.
Det som stadfäster förbundet
Det sista steget när ett förbund upprättas är det som stadfäster det och gör dess villkor bindande och verksamma. Historiskt sett har det funnits olika sätt att binda ett förbund. Forntida beduiner hade för vana att använda salt för att binda ett förbund. Vardera parten gav den andra en viss mängd salt. Saltet blandades med respektive parts saltförråd, vilket gjorde det omöjligt att någonsin skilja ”mitt salt” från ”ditt salt”. Detta symboliserade att avtalet var oföränderligt.
Sedan fanns bruket med berith. Berith är ett hebreiskt ord som betyder ”att skära”. I det forntida Israel stadfästes ett förbund genom att ”skära ett förbund”. Detta bruk illustreras tydligt i Första Moseboken 15, där Gud stadfäste sitt förbund med Abraham. Abraham frågade Gud: … Herre Gud, hur skall jag veta att jag skall få det till arvedel? – 1 Mos 15:8. Gud svarade på Abrahams vädjan: … Ta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ung duva – 1 Mos 15:9. Abraham tog dessa djur, delade dem itu och lade ut dem som ett offer åt Gud. Gud bekräftade sitt förbund med Abraham (med ord), och sedan, i vers 17, inträffade denna gåtfulla händelse: När solen hade gått ner och det blivit mörkt, se, då syntes en rykande ugn och en brinnande fackla som for fram mellan styckena – 1 Mos 15:17. Detta var ”berith”, eller ”skärandet av förbundet”. Denna ceremoni stadfäste och gjorde förbundets villkor bindande. Efter denna händelse finns det ingen uppgift om att Abraham någonsin ifrågasatte eller tvivlade på Guds löfte, även om han tog saken i egna händer för att låta löftet gå i uppfyllelse.
När Gud slöt förbund med Israel vid berget Sinai … tog Mose blodet och stänkte det på folket och sade: ”Se, detta är förbundets blod, det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord” – 2 Mos 24:8. Detta blod gjorde villkoren som lagen föreskrev bindande och verksamma – detta var det gamla förbundet.
När Gud slöt förbund med dig och mig på berget Golgata blev Jesu blod det bekräftande tecknet, den bindande symbolen för hans nya förbund med oss. När vi tar del av nattvarden högtidlighåller vi det förbund vi har med Gud genom Kristus.
Vad stadfäster äktenskapsförbundet? Som vi redan har sett finns i ett äktenskap ord (löftena) och vittnen (gästerna). Räcker detta för att fullborda äktenskapet? Nej. Äktenskapet är inte fullbordat förrän det sker en förening i fysisk intimitet. Detta fullbordar, eller som vi ibland säger, fulländar äktenskapsförbundet. Det är detta som stadfäster och gör äktenskapsförbundets villkor bindande och bestående. Redan tidigt i Skriften finns ett exempel på detta: Och Adam kände Eva, sin hustru … 1 Mos 4:1. Senare ser vi ett annat exempel: Isak förde henne [Rebecka] in i sin mor Saras tält, tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru; och han älskade henne … – 1 Mos 24:67. Fysisk enhet hör till förbundet. Därför är en sådan relation utanför äktenskapet synd. Otukt eller äktenskapsbrott tar det som Gud har bestämt ska vara oupplösligt förenat med äktenskapet och förvanskar förbundet.
När ett gift par förenas fysiskt högtidlighåller och firar de sitt äktenskapsförbund. Detta är början på att etablera den bibliska verkligheten av ”ett kött”. Ur denna välsignade förening växer nytt liv fram i form av dyrbara ”småttingar” och hjärtan som förnyas genom kärlekens kraft.
När vi tar del av brödet och vinet i nattvarden högtidlighåller och firar vi vår förbundsrelation med Kristus. Ur denna välsignade enhet växer nytt liv fram i form av hjärtan som förnyas genom kärlekens kraft. Detta är förbundets styrka.
Där dessa tre delar finns – löften, vittnen och det som stadfäster – har vi en förbundsrelation. Hur skiljer sig en förbundsrelation från alla andra relationer?
Ett åtagande om trohet
Några av de ädlaste ord som människan kan uttala är: ”Jag lovar att älska dig tills döden skiljer oss åt.” På vår bröllopsdag är dessa ord lätta att uttala, och vi kan vara mycket uppriktiga när vi säger dem. Faktum är att ingen rimligen kan veta vad dessa ord kan komma att kosta under ett helt liv.
Kärlek är ett val och måste etableras och bestå som en del av vardagslivet. Vi måste välja att rikta vår tillgivenhet mot den vi älskar i vårt förbund och bort från andras lockelser. Många, många äktenskap förstörs genom otrohet.
Gud har utformat äktenskapet för att vara starkt sammanbindande. Den andliga, känslomässiga och fysiska föreningen i äktenskapet skapar ett oupplösligt band. I Första Moseboken läser vi: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött – 1 Mos 2:24. Ordet hålla sig till i denna vers betyder ”att svetsas eller limmas samman på ett sådant sätt att man inte kan skiljas åt”.
Att bryta äktenskapets band genom otrohet orsakar söndring och sår hos båda parter. Satan, den store bedragaren, vill få oss att tro att det på något sätt kommer att gynna oss att vara otrogna mot vår make eller maka. Detta är en stor lögn.
Ett åtagande om trofasthet
Gud visade förbundstrohet i sitt förhållande till sin brud i Gamla testamentet – Israels folk. Hon var inte trogen sina förbundslöften. Hon vände sig bort från tillbedjan av Jehova och böjde knä inför hedniska altaren. Trots hennes otrohet fortsatte Gud att söka henne och kalla henne tillbaka till sig. Israels otrohet förändrade inte Guds trofasthet. Detta är styrkan i förbundskärleken. Förbundskärlek är inte beroende av den andra partens handlingar. Förbundskärleken består även när den inte besvaras. Detta är ett rikesbegrepp. Paulus lärde: Om din fiende är hungrig, ge honom mat; om han är törstig, ge honom att dricka. När du gör det hopar du glödande kol på hans huvud – Rom 12:20. Skulle denna princip inte passa särskilt väl i ett äktenskap som gått sönder?
Förbundets styrka kan bara fullt ut förverkligas genom förståelse av Guds gudomliga kärlek till oss. Vår frälsning är beroende av Guds fullkomliga kärlek till oss. Han fortsätter att älska oss även när vår kärlek till honom ibland brister. Hans oförtröttliga kärlek fortsätter att dra oss tillbaka till sig. Förbundets styrka i äktenskapet finns i strävan att efterlikna denna gudomliga kärlek. Denna gudomliga kärlek finner man inte i romantiska romaner eller andra böcker om äktenskap. Denna gudomliga kärlek finns endast i en nära relation till ”Källan” till den kärlek som aldrig dör.
