”O vilken djuphet i Guds rikedomar, både i visdom och i kunskap! Hur oförklarliga är hans domar och outgrundliga hans vägar! Ty vem har känt Herrens sinne? Vem blev hans rådgivare? Eller vem gav åt honom först, så att han borde få återbetalning? Ty av honom och genom honom och till honom är allt. Honom tillhör härlighet i evighet. Amen.” (Rom. 11:33–36).
Vilket uppsluppet och uttrycksfullt utrop skrivet av aposteln Paulus! När vi nu ser på en ny psalm och en ny psalmförfattare, låt oss hålla våra sinnen vaksamma och hjärtan öppna för att se Guds hand i verket.
Matthew Bridges föddes i Malden, Essex, i England den 14 juli 1800. Han började publicera verser 1825 och fortsatte tills han hade utgivit två små volymer med psalmer—Hjärtats psalmer (1848) och Jesu lidande (1852). Härifrån fortsätter jag berättelsen genom att ge en kort historik över vår psalmförfattares kyrkoliv.
Den psalmförfattare vi studerar i denna artikel var en del av den anglikanska kyrkan i England. Runt mitten av 1800‑talet blev han missnöjd med den kyrkliga grupp han tillhörde och följde ledarskapet av John Henry Newman i det som kallades Oxfordrörelsen. Enligt hymnologen Albert Bailey kretsade denna rörelse kring ”att göra anspråk på för deras anglikanska kyrka ett linjärt härstammande från den ursprungliga apostoliska kyrkan.” I strävan efter detta studerade rörelsens anhängare kyrkans fornhistoria, dess lära och särskilt dess liturgi. Genom detta upptäckte de en rikedom av grekisk och latinsk psalmodi från de tidigaste århundradena i den kristna kyrkan.
Liksom vi sorgligt nog finner många fraktioner i den kristna kyrkan i dag, var även omfånget av händelser mitt på 1800‑talet splittrat. Oxfordrörelsen verkade i vissa avseenden vara en tävlan mellan det gamla och det nya sättet att göra saker. I fallet med den person vår berättelse handlar om tycks han ha sett en mer stabil väg framåt i att bevara moderkyrkans gamla traditioner, och ändå tycks han också ha haft en verklig, levande tro på vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Här vill jag tillägga att jag litar på att hans beslut fattades i fullt samvete inför Gud, även om vi i dag ser på det från ett anabaptistiskt perspektiv och ifrågasätter hans motiv att göra så.
Vi fortsätter med vår berättelse. Matthew Bridges konverterade till romersk‑katolicismen och, i önskan att dela i den protestantiska kyrkans rika psalmiska tradition, började han skriva ursprungliga psalmer. Mr Bridges’ psalmer kännetecknas av andlighet och äkta kraft. En av hans psalmer som vi älskar och uppskattar är ”Rise, Glorious Conqueror.” Otvivelaktigt är hans största psalm ”Crown Him with Many Crowns.” Den förekom först i hans bok Jesu lidande, och fick ursprungligen titeln ”The Song of the Seraphs.”
Det finns en intressant bakgrund kopplad till denna psalm, bland annat hur den kom att omfatta 12 verser. Förståeligt nog sjungs idag endast en del av de verserna. Urvalet av verser beror på psalmboken.
Matthew Bridges skrev ursprungligen sången 1851. Han skrev sex strofer, alla baserade på Upp. 19:12: ”... och på hans huvud fanns många kronor.” Utgåvan av Bridges fortsatte fram till 1870‑talet då en from anglikansk präst vid namn Godfrey Thring trädde fram. Godfrey oroade sig för att denna populära psalm tillät katolsk teologi att sjungas av protestantiska församlingar. Hans bekymmer kretsade kanske kring Bridges’ ursprungliga andra vers, där han nämnde den saliga jungfru Maria. Mot bakgrund av detta skrev Thring sex nya strofer och publicerade dem i sin Psalmer och heliga lyrik 1874.
De 12 stroferna har blandats och satts ihop på olika sätt genom åren. Intressant nog är av de sex verser som oftast förekommer i dagens psalmböcker tre skrivna av Bridges och tre av Thring. Psalmen, som publicerats i sångboken Kyrkans psalmer, utelämnar helt ursprunglig vers 2 och använder verserna 1, 3, 4, delar av 5 och delar av 6 av Bridges’ ursprungliga sex strofer. De strofer vi sjunger i den boken är markerade i urvalet av verser nedan. Inkluderade är också Thrings sex parverser.
Kröna honom med många kronor
—Bridges
Krona Honom med många kronor, Lammet på sin tron;
Hör! hur de himmelska sångerna dränker all musik utom sin egen;
Vakna, min själ, och sjung om Honom som dog för dig,
Och hylla Honom som din oöverträffade Konung genom all evighet.
Krona Honom, Jungfruns Son! Gudens inkarnation född—
Vars arm vann de scharlakansfärgade troféerna som nu pryder hans panna!
Frukt av den mystiska Rosen liksom av den Rosen stammen:
Rötterna, varifrån barmhärtighet ständigt flödar—Betlehems Barn!
Krona Honom, fridens Herre! Vars makt ett septer svänger,
Från pol till pol, så att krig må upphöra, uppslukade i bön och lovsång:
Hans välde skall icke få något slut, och kring hans genomborrade fötter
Sträcker paradisets sköna blommor ut sin doft alldeles söt.
Krona Honom, kärlekens Herre! Se hans händer och sida—
Rika sår, ändå synliga däröver, i härlighet förhärligade:
Ingen ängel i himlen kan fullt ut bära den synen,
Men böjer ner sin brinnande blick inför mysterier så klara!
Krona Honom, årens Herre! Tidens Potentat—
Skaparen av de rullande sfärerna, ofattbart sublima!
Innesluten i ett hav av ljus, där eviga vågor
Speglar hans tron—den Oändige! Som lever—och älskar—och frälser.
Krona Honom, himlens Herre! En med Fadern bekant,
Och den saliga Anden, genom Honom given från den triune tronen där borta!
All ära! Frälsare—All ära! Ty du har dött för mig;
Ditt pris skall aldrig, aldrig svika genom hela evigheten!
Kröna honom med många kronor
—Thring
Krona Honom med kronor av guld, alla folk, stora och små,
Kröna Honom, ni martyrernas helgon från forna dar, Lammet en gång slaktat för alla;
Lammet en gång slaktat för dem som nu frambär sina lovsånger,
Som juveler till diademet som kröner Hans heliga panna.
Krona Honom Guds Son innan världarna fanns,
Och ni, som trampar där Han har trätt, kröna Honom människosonen;
Han som känt var sorg som klyver människobröstet,
Och tar dem och bär dem som sina egna, så att alla i Honom må vila.
Krona Honom ljusets Herre, som över en mörklad värld
I kläder av oändlig härlighet sitt flammande banér uppfällde.
Och bar det höjt på hög, i himmel—på jord—under,
Till allas tecken på seger över Satan, synd och död.
Krona Honom livets Herre som triumferade över graven,
Och steg upp segerrik ur kampen för dem Han kom för att frälsa;
Hans härligheter sjunger vi nu, Han som dog och uppstod på höghöjd.
Han som dog för att bringa evigt liv och lever för att döden må dö.
Krona Honom de hövdingars Herre, Han som över allt råder
Som en gång på jorden var det inkarnerade Ordet, för löseslupna syndare död,
Nu lever i ljusets riken, där helgon med änglar sjunger
Sina sånger inför Honom dag och natt, sin Gud, Frälsare, Konung.
Krona Honom himlens Herre, introniserad i världar ovan;
Kröna Honom kungen, åt vilken det underbara namnet Kärlek är givet,
Kröna Honom med många kronor, såsom troner faller inför Honom.
Kröna Honom, ni kungar, med många kronor, ty Han är allas Konung.
Matthew Bridges tillbringade sina senare år i provinsen Quebec, Kanada, och återvände sedan till England innan han avled från jorden den 6 oktober 1894, i hög ålder av 94 år. Även om vi inte finner många detaljer om hans liv, har han lämnat oss en av de största psalmerna i vår hand i dag.
En stor del av denna sångs bestående kvalitet är den melodi den är förenad med. Denna refräng skrevs särskilt för sången av Sir George Job Elvey 1868 och gavs namnet Diademata. På grekiska betyder ordet diademata ”en kunglig krona”—ett passande namn för denna upplyftande melodi. Hymnologisten J. R. Watson instämmer i detta då han observerar, ”Diademata utgör en storslagen inramning för texten, marskliknande och glädjefylld utan att någonsin bli mekanisk eller skarp.”
Må våra församlingar fortsätta vår sed av gemensam, helhjärtad sång, att höja våra röster i lov till Herren i de heligas sammankomst! Kröna Honom, vår Herre Jesus Kristus, med många kronor, ty han är värdig!
Källor: A Treasury of Hymn Stories, hymnary.org, umc-discipleship.org, FBC
