De formativa åren
Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår jorden med förbannelse – Mal 4:5-6.
Gudfruktiga föräldrars vision är att upprätthålla en nära och berikande relation till sina barn. Familjerelationerna är byggstenarna i våra församlingar och samhällets väv. Om du växte upp i en sammansvetsad familj där man delade med sig på ett konstruktivt och öppet sätt, kanske du antar att detta är ett vanligt och ”normalt” familjeliv. Tyvärr är det inte alltid så.
I den här artikeln vill vi ta upp sätt att umgås som för föräldrar närmare sina barn och barn närmare sina föräldrar. Vi kommer att fokusera på de formativa åren, det vill säga barndomsåren från födseln till tonåren. Först ska vi se på vad föräldrar kan göra för att ”vinna” (få och behålla) sina barns hjärtan, och sedan ska vi se på insatser för att förbättra dysfunktionella relationer.
Det bästa sättet att följa kvaliteten på relationen mellan förälder och barn är att börja vid födseln och följa relationen medan barnet växer. Barn föds med grundläggande behov. När dessa behov tillgodoses sker en sund utveckling. När behoven inte tillgodoses får barnet svårt att utvecklas till sin fulla potential.
Det första året
Att bli accepterad
Studier har visat att ett barn kan känna sig avvisat, ibland till och med i livmodern. Om ett barn inte är önskat kommer barnet naturligt att spegla det som det upplever. Därför tenderar det att utveckla en känsla av att vara avvisat och får sedan inte ett ordentligt band till föräldern. I en normal relation mellan förälder och barn knyts barnet naturligt till föräldrarna, och föräldrarna behöver bara vårda och stärka det band som redan finns.
Fysisk beröring
Det fanns en tid då spädbarn fördes iväg till barnkammaren för ”professionell” vård så snart de föddes. Denna praxis och andra liknande ”övergrepp”, till exempel att fäder förbjöds att vara med i förlossningsrummet, banade väg för hemförlossningar. Lyckligtvis har även läkarkåren blivit ”upplyst” om att ett starkt band formas under spädbarnets första timmar och dagar i livet.
De flesta mödrar och fäder behöver inte bli tillsagda att hålla om och kyssa sina spädbarn. Till dem som inte gärna är fysiskt nära sitt spädbarn vill vi säga att fysisk distans under spädbarnstiden leder till känslomässig distans senare i livet. Vi behöver bara betrakta Jesus, vår himmelske Faders avbild såsom han skildras i Skriften, för att lära oss hur föräldrar bör använda fysisk beröring i umgänget med sina barn – Jesus lade händerna på barnen i Matteus 19:13-15; Jesus tog barnen i sina armar i Markus 10:13-16; och genom hela Nya testamentet använde Jesus sina händer för att ge en helande beröring åt de många olika åkommor som de människor han mötte led av.
God omvårdnad
Ett spädbarns grundläggande behov är ganska enkla och självklara: mat, blöjbyten och mycket sömn. De flesta föräldrar tillgodoser naturligt dessa grundläggande behov. I de sällsynta fall då barn försummas i detta skede av livet utvecklas bestående svårigheter som varar hela livet.
Två till fem års ålder
På något sätt har det andra levnadsåret blivit känt som ”de hemska två åren”. I själva verket är det en underbar och nödvändig tid då barnet lär sig och utforskar. Det finns förmodligen ingen annan period i livet då ett barn är mer mottagligt för intryck. Hjärnan utvecklas mycket snabbt, vilket ger föräldrarna stora möjligheter att påverka barnet.
Här är några av dessa möjligheter …
… Lära sig att be
Vår familjefilosofi har varit: ”Kan ett barn prata, kan det be.” Även om barnet kanske inte förstår särskilt mycket om vem Gud är, inpräntar bönen i barnets sinne att ”Gud finns”. Denna enkla medvetenhet om Guds existens kommer att följa barnet och bli till välsignelse under hela livet.
Barnets första böner är säkert enkla, som ”Tack för maten. Amen.” En förälder kan lära sitt barn att be genom en enkel bön där barnet upprepar efter föräldern. Ett barn som utvecklar vanan att be lägger grunden för ett disciplinerat böneliv.
… Lära sig Bibelns berättelser
Barn älskar att bli lästa för. När en förälder läser för ett barn tror barnet på det som läses, eftersom mamma eller pappa ”säger det”. Före fem års ålder kan barn inte skilja mellan sanning och påhitt. I deras sinne är allt verkligt.
Den här perioden i livet är en idealisk tid att introducera ditt barn till Bibelns underbara berättelser. Det finns många böcker med bibliska berättelser. Se till att de är bibliskt korrekta och inte någon slags förskönad fantasi. Berättelser från Bibeln som inpräntas i barnets sinne följer med det genom hela livet.
… Utveckling av empati
Nyare studier har visat att empati – ett barns förmåga att känna det som en annan känner – utvecklas mellan två och fem års ålder. Samma studie har visat att barn som får förströ sig med elektroniska medier under den här perioden i livet inte utvecklar empati. Det snabba visuella intrycksflödet från filmer och datorspel överstimulerar hjärnan och hämmar utvecklingen av mer subtila förmågor till omtanke och medkänsla. Dessutom är mycket av denna underhållning våldsam och präglad av egenintresse. Denna studie är mycket oroväckande när man betänker att de flesta barn i dag växer upp med den här sortens ställföreträdande föräldraskap.
Aposteln Paulus profeterade att i de sista dagarna … ska människorna vara själviska … – 2 Tim 3:2. Denna profetia uppfylls i barns liv när de inte utvecklar empati.
… Utveckling av lydnad
Mellan två och fem års ålder är barnets vilja som mest formbar – det vill säga, den kan formas. Föräldrar gör väl i att betrakta detta som den bästa tiden att fostra viljan. Provet på om lydnadsträningen fungerar är huruvida barnet lyder muntliga tillsägelser. Barn som inte bryr sig om föräldrarnas tillsägelser har inte lärt sig lydnad och kommer att växa upp med att gå sin egen väg i livet. Ett barn som lär sig att leva med en vilja som underordnar sig sina föräldrar kommer en dag mycket lättare att vandra i obetingad lydnad inför Gud.
Bibeln ger tydliga anvisningar om att använda riset. Ris och tillrättavisning ger vishet, men ett barn som lämnas åt sig självt drar skam över sin mor – Ords 29:15. Det mest verksamma botemedlet mot upproriskhet är riset. Detta måste göras diskret och måttfullt, aldrig i vrede och aldrig överdrivet. Så länge smärtan av olydnad inte överstiger ”smärtan” av lydnad kommer barnet att fortsätta vara olydigt.
Kärleksfull och omtänksam fostran har den verkan att barnets hjärta dras till föräldern. Fostran, OM den utförs på rätt sätt, har den verkan att befria barnets ande från skuld och återupprätta barnets relation till föräldern. Vi har märkt att barnet dras till den förälder som utövar fostran. Fostran har ett sätt att få barnet att följa sitt eget samvete, så att det nu får ro – känslomässig och andlig frid och stillhet. I detta tillstånd av inre frid är barnet nu fritt att återigen umgås med sina föräldrar.
Sex års ålder till tonåren
Dessa år är avgörande för utvecklingen av relationen mellan förälder och barn. Under dessa år utvecklar barn relationer till andra, vilka ibland konkurrerar med relationen till föräldrarna. När våra barn blir mindre beroende av oss finns en tendens att inte känna sig manade att investera lika mycket tid och energi i att upprätthålla den relationen.
Tonårsrebellionen börjar innan barnet når tonåren. Om relationen inte vårdas under dessa förpubertala år vänder sig barnets hjärta åt ett annat håll.
Vi ska se på några av barnens behov under denna period i livet …
… En personlig relation till Gud
Barn som växer upp i ett kristet hem och regelbundet lyssnar till evangelieförkunnelse kommer till en punkt då de måste välja om de ska göra sin jordiske fars Gud till sin egen personlige Gud. Vi kallar ibland detta ”ansvarsåldern”. Exakt vid vilken ålder detta sker varierar från barn till barn, men om föräldrarnas fostran och evangelieförkunnelsen har någon verkan alls kommer de någon gång att leda till syndanöd och omvändelse, oftast under tonåren.
Detta påverkar relationen mellan förälder och barn, eftersom ett barn som gör motstånd mot Guds auktoritet också kommer att göra motstånd mot föräldrarnas auktoritet, och vice versa. Ett barn som känner syndanöd är ibland buttert, tillbakadraget och inte särskilt samarbetsvilligt. En klok förälder är lyhörd för detta och hjälper sitt barn att födas in i Guds rike. Även om vi inte förespråkar barnevangelisation måste vi vara uppmärksamma på om Gud talar till vårt barns hjärta och finnas till hands när den andliga födelsen har kommit.
… En känsla av egenvärde
Denna period i ett barns liv är en tid för lärande och handling. Barn lär sig genom att göra saker och bör uppmuntras att upptäcka sina kreativa gåvor. Processen att ”lära genom att göra” innebär ofta misslyckanden medan barnet lär sig genom ”försök och misstag”. Barn bör inte kritiseras om det de försöker göra inte lyckas genast. Efter hundratals misslyckade försök uppfann Tom Edison till slut en fungerande glödlampa.
En känsla av egenvärde växer fram när ett barn upptäcker att ”jag kan göra saker” och ”jag kan bidra till min familj och min gemenskap”. Ett barn som känner sig okej med sig självt och sina medfödda förmågor kommer att känna sig okej i sina relationer till vänner och familj.
Ett barn som har blivit nedvärderat och fått känna sig odugligt kommer att dra sig undan nära relationer och söka bekräftelse på annat håll. Avsaknaden av bekräftelse från föräldrarna i ett barns liv kan påverka barnets relationer för resten av livet. Detta kan lösas endast genom att förstå Guds villkorslösa kärlek och acceptans.
… Personligt ansvar
Under denna period i ett barns liv måste barnet lära sig personligt ansvar. Enkla saker som att bädda sängen, städa sitt rum och hjälpa till med hushållssysslor lär barnet att bli en ansvarstagande medlem av hushållet. Denna fostran blir ett livsmönster som så småningom gör det möjligt för barnet att bli en bidragande medlem av den lokala församlingen och samhället.
Att lära sig personligt ansvar tidigt i livet flyttar barnets fokus från att behaga sig självt till att leva i harmoni med andra. Många människor som kämpar med relationer som vuxna har haft en barndom präglad av att behaga sig själva eller vara självupptagna. Föräldrar kan förbereda sina barn för vuxenlivet genom att lära dem att ta personligt ansvar tidigt i livet.
… Goda studievanor
Det förpubertala sinnet är som en dammsugare: det tar lätt till sig kunskap och har god förmåga att minnas. En omtänksam förälder ser till att barnet har gott om bra läsmaterial. I en värld med så många böcker kan det vara en utmaning att urskilja vad som håller god kvalitet och vad som inte gör det.
Det är av största vikt att vi tillhandahåller böcker som främjar sunda kristna värderingar i linje med vårt perspektiv på Guds rike. Många sådana böcker finns tillgängliga från våra anabaptistiska förlag. Ta reda på vad ditt barn är intresserat av och uppmuntra det att vidga sin kunskapsvärld genom omfattande läsning.
Uppmuntra dina barn att läsa ”uppåt”, det vill säga böcker som ligger något över deras förståelsenivå. De bör också läsa ”utåt”, det vill säga om ämnen som de inte spontant dras till eller är intresserade av. Barn lär sig genom att läsa ”uppåt” och ”utåt”. De lär sig nya ord, nya fakta och nya begrepp medan de läser.
Vad har detta med föräldrarnas relationer till barnen att göra? Föräldrar bör engagera sig i sina barns utbildning, oavsett om de undervisar barnen hemma eller inte. Fråga dem om vad de läser. Dela med dig av dina perspektiv och insikter om ämnet. Vinn deras respekt genom att visa din kunskap och dina åsikter.
… Att tänka efter kontra att förströs
Vi fostrar barn till att bli vuxna, och den processen måste innefatta att låta dem bli kritiskt tänkande människor och ge dem en biblisk grund för att bedöma det breda spektrum av idéer som de kommer att möta i livet.
”Begrunda” betyder att tänka. ”Förströ” betyder att inte tänka. Mycket av den underhållning för barn som finns tillgänglig i dag är utformad för att ”förströ”. Detta gäller särskilt datorspel och filmer. Dessa former av underhållning uppmuntrar barnet att öppna sitt sinne för på förhand bestämda värderingar.
Det är förvånande vad vissa kristna föräldrar låter sina barn titta på. Många datorspel innehåller våld. De flesta filmer innehåller scener med komprometterad moral. Dessa intryck går direkt till barnets hjärta och bidrar till att forma dess samvete – dess känsla för rätt och fel.
… Kommunikation på hjärtenivå
Förpubertala barn bör uppmuntras att tala om sina innersta känslor. Relationer byggs genom öppenhjärtig kommunikation. Det fanns en tid då man lärde ut att barn skulle ”synas men inte höras”. På senare tid har pendeln svängt till den motsatta ytterligheten, där barnet blir i ”centrum” och barnets känslor anses vara det viktigaste.
Båda dessa ytterligheter skapar en osund och onaturlig relation mellan förälder och barn. När vi i stället följer Guds vägledning måste föräldern behålla rollen som mentor, hålla i tyglarna och ge barnet sund vägledning. Barnets känslor får inte dominera relationen, men barnet ska inte heller tystas så mycket att det får känna att dess känslor är ogiltiga.
Barnet som tvingas undertrycka sina känslor har en benägenhet att bli argt, och dess hjärta kommer att vändas till den första person som visar omtanke. Barnet som blir känslomässigt bortskämt tenderar att bli extremt självupptaget och får svårt med nära relationer.
Sammanfattning
Barn knyts naturligt till sina föräldrar. Ordspråksboken 17:6 säger: … barnens ära är deras fäder. De flesta barn vill kunna skryta om sina föräldrar. Vår identitet är knuten till våra föräldrar, och vi mäter ofta vårt värde utifrån vår relation till dem. Denna relation blir ramen för framtida relationer. Många vuxna kämpar med relationsproblem som ibland kan spåras tillbaka till försummelse från föräldrarna eller rentav övergrepp. Om detta beskriver din situation bör du känna till två saker.
För det första finns helande endast i en personlig relation till Jesus Kristus. Ingen av oss har haft perfekta föräldrar, men Jesus är en fullkomlig vän. Att känna honom nära fyller tomrummet efter ofullkomliga mänskliga relationer.
För det andra: om du inte hade en god relation till dina föräldrar behöver du finna Guds läkedom för detta, annars kommer du sannolikt att upprepa försummelsen och/eller övergreppen med dina egna barn. Vi tenderar att efterlikna våra föräldrars sätt att vara föräldrar, om vi inte medvetet väljer att göra annorlunda.
Barn som är glada, nöjda och socialt anpassningsbara är barn som har vuxit upp i en kärleksfull miljö där deras grundläggande behov har tillgodosetts. Föräldraskap är ett stort ansvar, men också något som ger den största tillfredsställelsen, tillsammans med eviga belöningar.
