Vi måste begränsa oss till de enkla evangelisterna och välja ut, även bland dem, endast Jesu egna ord, och skala bort de dubbeltydigheter [tvetydigheter] som de har letts in i .... Då återstår den mest upphöjda och välvilliga moralregel som någonsin har erbjudits människan. Jag har utfört detta arbete för eget bruk genom att skära ut vers för vers ur den tryckta boken och sammanställa det som uppenbart är Hans, och som är lika lätt att urskilja som diamanter i en gödselhög.
Så skrev Thomas Jefferson om sitt projekt att rensa Bibeln från missuppfattningar och falska tolkningar som författarna till de fyra evangelierna själva hade fört in. När han var färdig med sin rakkniv (ja, han använde bokstavligen en rakkniv för att skära ut och klistra ihop de avsnitt han ville ha!) hade Jefferson framgångsrikt eliminerat alla hänvisningar till änglar, släkttavlor, profetior, mirakel, uppståndelsen och Jesu gudomlighet. De sista orden i The Jefferson Bible lyder: ”På den plats där han korsfästes fanns nu en trädgård, och i trädgården en ny grav, där ingen ännu hade lagts. Där lade de Jesus. Och de vältrade en stor sten framför gravens öppning och gick därifrån.”
En bibel utan en uppståndelse! Thomas Jefferson valde ut det han ville tro på. Han ville ha en bibel där allt som inte hade direkt samband med Jesus hade skalats bort.
Percival Everett berättar vad som verkligen hände:
Han bestämde sig för att reglerna i den klubb han ville tillhöra inte var de regler han ville följa. I stället för att byta klubb ändrade han därför regelboken genom att bokstavligen klippa ut och klistra ihop endast de avsnitt som han tyckte var relevanta för sin tolkning.
Uppfattade du det? I stället för att skapa en Kristuscentrerad bibel skapade Thomas Jefferson en Jeffersoncentrerad bibel!
Även om ingen av oss förmodligen bokstavligen tar en rakkniv till våra biblar, gör vi det då i våra tankar? Strävar vi efter att ändra klubbens regler (Guds rike), eller söker vi byta klubb (födas in i riket genom den helige Andes kraft)? ~
