Du har din ungdoms dagg. Psaltaren 110:3
Det finns många aspekter av ungdom som inte är dygdiga. Många unga i vår tid upplever tidigt en period av förhärdad likgiltighet och förödelse. Ofta lägger beslut som fattas under ungdomsåren grunden för resten av livet. Det var den yngre förlorade sonen som bad att få ut sitt arv i förtid och sedan gick bort och slösade bort det genom ett utsvävande liv. Det var den unga Dina som vandrade bort från sin fars hus och …gick ut för att se landets döttrar – Första Moseboken 34:1. Där utsattes hon för landets hedniska unga män och blev orsaken till en blodig massaker, så att Jakob blev en stank i landet. Många dåraktiga unga har sått i vinden och fått skörda förödelsen därav. De som saknar fasta principer och föräldrars auktoritet löper stor risk att lida andligt skeppsbrott.
Det finns särskilda lustar som drabbar unga mer än äldre, och de unga uppmanas att fly från dem. (–se 2 Timoteusbrevet 2:22) Salomo såg ut genom sitt fönster, och bland de enfaldiga såg jag, bland de unga urskilde jag en yngling utan förstånd – Ordspråksboken 7:6–7. Den unge mannen jagade ivrigt efter det som verkade ljuvligt … [t]ills en pil genomborrade hans lever; likt en fågel som skyndar till snaran utan att veta att det gäller hans liv – Ordspråksboken 7:23. Vi skulle kunna undersöka lasterna i Rehabeams, Amnons, Nadabs och Abihus ungdomsliv, liksom hos otaliga andra. Vi finner också ingen brist på moderna, dårskapsfyllda exempel omkring oss, där tanklösa unga står för dem.
Men unga ska inte föraktas. Låt ingen förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord, i uppförande, i kärlek, i ande, i tro och i renhet – 1 Timoteusbrevet 4:12. Gud väljer faktiskt i allmänhet de unga som redskap för att föra sitt verk vidare. Josef, med sin enastående karaktär, sändes av Gud till Egypten vid 17 års ålder för att bevara liv (–se Första Moseboken 45:5). Mirjam, som var tolv år, stod vakt över den blivande befriare som skulle rädda hela det judiska folket och såg till att hennes egen mor, Jokebed, blev den lille Moses amma. David sändes som ung för att uppmuntra sina bröder i hären. Han föraktades av sina bröder: …Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska … – Första Samuelsboken 17:28. Han avvisades av Saul: …Du kan inte gå mot den här filistén och strida med honom, för du är bara en pojke … – Första Samuelsboken 17:33. Han hånades av Goliat: …Är jag en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar … – Första Samuelsboken 17:43. Men deras förakt var förgäves när Gud utvalde honom till kung över hela Israel.
Dessa ädla ungdomsambitioner följdes av Josia, Jesaja, Jeremia, Daniel, Maria och Herrens lärjungar, som alla valde att komma ihåg sin Skapare i sin ungdom. Men de var inga naiva personer som försökte säkra sin plats i livet; de var tydliga exempel på unga som strävade efter att efterlikna sin Herres bild.
Vi behöver inte betrakta Kristi karaktär länge förrän vi finner …
… Du har din ungdoms dagg
Psaltaren 110 är kanske det skriftställe som oftast hänvisas till i Gamla testamentet. Denna retoriska skildring av Messias visar oss en levande dygd att betrakta. Kristus, den Evige, beskrivs i Uppenbarelseboken med huvud och hår … vita som ull, vita som snö … – Uppenbarelseboken 1:14, men här skildras han som evigt ung, när han sitter på Guds högra sida (–se Psaltaren 110:1). Ålderns trötthet kan inte nå dit, för Kristus är morgonstjärnan. Det råder en ständig morgon kring Guds tron. De heliga som helhjärtat följer hans likhet kommer också att återspegla denna dygd, för Jesu ljus är ungdomens ljus.
Psalmisten hämtar, när han beskriver Messias, en bild från morgondaggens naturliga skönhet (–se Psaltaren 110:3). Tanken på dagg för oss tillbaka från himlen och visar oss en bild av jorden där vi bor. I himlen finns ingen natt, inga växlingar mellan värme och kyla, inget behov av solen för att lysa upp dagen och följaktligen … ingen dagg. Dagg hör till det jordiska, där var och en som böjer sig ner för att betrakta den får se ett ordnat led av grässtrån som glittrar som om de vore besatta med otaliga diamanter. Efter en lång, mörk natt står daggdropparna likt tårar i blommornas ögon, när de gråter av glädje över den första morgonsolstrålens ankomst. De som går genom den låga växtligheten får fötterna tvättade av tusen smekande händer, skapade av Gud. Kristus skildras inte som morgonens dagg utan som ungdomens dagg, och bilden vidgas ytterligare.
Ungdomen är en tid av överflödande energi. En del kan inte sitta stilla. De är i regel sociala varelser som älskar umgänge. Detta är varken en dygd eller en last. Det är snarare en del av den mänskliga naturen. Med åren uppstår en fortskridande påfrestning som tämjer och mildrar själen. Allteftersom livet går vidare blir synen klarare och tanken stadigare, och vi strävar efter bättre ting. Men när vi har passerat medelålderns höjdpunkt och fötterna går nedför sluttningen, blir den våldsamma rusning av kroppslig energi som en gång plöjde sig fram genom allt något som bevaras i minnen från det förflutna. För många är detta den närmaste tröst de kan finna för de svunna dagar då de hade sin styrka.
Men Kristus har inte kallat oss att vårda en förkärlek för det förflutna eller en vemodig längtan efter ungdomens ”ork”. Så många i dag beklagar sorgset att deras ”driv” har gett sig av. De har ingen vision om högre ting och får mer energi av en burk Mountain Dew än av ungdomens dagg. De inspireras mer av en nostalgisk tillbakablick och minnen av det förflutna än av hoppet som ligger framför dem.
Ålder är inget hinder för att få del av ungdomens dagg. Den Evige rider fortfarande fram bland de gyllene ljusstakarna. Johannes såg hans hår … vitt som ull, vitt som snö … – Uppenbarelseboken 1:14, men Salomo förklarar ändå: …hans lockar är yviga och svarta som korpen – Höga visan 5:11. Även om åldern kan beröva oss vår styrka och hörsel, är …HERRENS hand inte för kort, så att den inte kan frälsa, och hans öra inte dövt, så att det inte kan höra – Jesaja 59:1. Han har säkrat ungdomens dagg och inbjuder oss att ta del av den. Problemet finns inte i vår kropp som förfaller, utan i ett sinne som andligen går tillbaka. Ålderdomens gissel slår framför allt till när sinnet följer kroppen.
Det är inte så att livet blir fattigare medan det fortskrider eller upphör att vara ädelt när ungdomens charm har bleknat. Om vi bara hade satts här för att uppleva glädje, skulle det vara fruktansvärt när ungdomens romantik dör ut. Gud hade ett mycket större mål för sina barn än att de bara skulle vara livskraftiga ”görare”. Vi är sända hit för att lära. De år vi fått tilldelade här på jorden är alla avsedda att vara en skolgång, och det är inte ungdomens ljusa romantik som lär oss de bästa och mest bestående läxorna. Det är när vi envist gör vår plikt, stilla accepterar våra begränsningar, tålmodigt bär vår dagliga börda och sträcker ut en hjälpande hand till vår broder. Detta ger oss verkliga möjligheter till kristen fostran och utgör rötterna till etisk ädelhet. Kristus arbetade …inte för den mat som förgås, utan för den mat som består till evigt liv … – Johannesevangeliet 6:27, och han fullbordade sin jordiska uppgift på 33 år. Men ungdomens dagg försvann inte när han satte sig på sin Faders högra sida.
Vi drar alltså slutsatsen att denna ungdomlighet inte vinns genom styrka, utan genom …
… Hopp
Men denne har framburit ett enda offer för synderna för all framtid och sedan satt sig på Guds högra sida. Där väntar han härefter på att hans fiender ska läggas som en fotpall under hans fötter. – Hebreerbrevet 10:12–13.
Hur ska vi föreställa oss Kristus nu? Ligger han tillbakalutad i en fåtölj, helt utsliten efter sina erfarenheter med jordens hårdnackade folk? Är han upptagen med att sätta ihop en klippbok med kära minnen? Alltför ofta är detta de äldres tillstånd, och därför dör deras sinne med kroppen.
Och inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp – Romarbrevet 5:3–4. Ibland undrar vi om detta skriftställe kan vara sant. Alla som hunnit bli äldre kan vittna om smärtsamma erfarenheter och de efterföljande känslorna av hopplöshet. Som människor har vi alla haft nedslående erfarenheter med en make eller maka, ett barn eller en församlingsrelation, efter vilka ett envist förtvivlans moln lägger sig. Utanför Kristus leder en bitter erfarenhet alltid till pessimism. Så var det i världen när Jesus kom. Så är det fortfarande i dag.
Men ungdomens dagg är obotligt hoppfull. Det finns en sprudlande förväntan som naturligt och storslaget föds i ungdomen och bevaras i Kristus. Under varje vinter, när fälten ligger kala och kalla vindbyar viner genom träden, finns hoppet om att blommorna ska spira igen. Varje vår rymmer hoppet om sommar. Varje sommar rymmer hoppet om skörd. Det lever i naturen och i ungdomen. De som är blinda för det får i bästa fall skörda en dyster och enformig tillvaro. Att leva är det sällsyntaste i världen. De flesta existerar, det är allt. – Oscar Wilde.
De övriga ska påverkas strålande av ett hopp som …
… Botar våra svagheter
Våra kroppar är bestämda för graven och har inget hopp om förnyelse i detta liv. Det är våra sinnen som bär på våra största svagheter. Den lame mannen som varit vid Betesda i 38 år kunde bara yttra ett hopplöst klagomål när Kristus frågade honom: …Vill du bli frisk? – Johannesevangeliet 5:6. När hans nya dag grydde fick han ett nytt råd: …Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig – Johannesevangeliet 5:14. Vad kan vara värre än att vara lam i åratal? Ett sinne som plågas av att vältra sig i denna världens sorger. Åldern slår till när vi har fler minnen av det förflutna än hopp för morgondagen. Det är nedslående när människor blir gamla utan att ha någon vision för morgondagen, men det är en katastrof att se unga som plågas av dess förlamande verkningar. Många trevar planlöst genom livets olika prövningar, förlamade av bristen på salighet. Middagssolen har förångat ungdomens dagg, och det enda beröm de kan uppbringa kommer från en handfull gårdagens glädjeämnen. En ny inställning måste födas av en ny morgons dagg.
… Ödmjukar våra strävanden
Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var ung, klädde du dig själv och gick dit du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska klä dig och föra dig dit du inte vill. – Johannesevangeliet 21:18. När vi är unga kan vi övervinna genom ungdomens styrka. När åldern gör sitt kommer vi att finna ett annat alternativ: seger genom kapitulation.
…Jag har skrivit till er unga män, eftersom ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har övervunnit den onde. – Första Johannesbrevet 2:14. Världen lockar oss till ett själviskt liv. Unga får ofta gå i skolor som lär dem att ”bli allt ni kan bli”. Det läggs stor vikt vid att utveckla sig själv och förbereda sig för framtiden. Det kan förbereda dem för en värld där ”den starkaste överlever”, men lämnar dem utblottade när ungdomens styrka och kraft har försvunnit.
Ty allt som finns i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen går under, med sina begär, men den som gör Guds vilja består för evigt. – Första Johannesbrevet 2:16–17. Att övervinna det onda med det goda är Bibelns motgift för att kanalisera ungdomens krafter. Vare sig det gäller lusten inom oss eller längtan efter det som är utanför oss, föds hopp när vi sår ett frö av vänlighet i en annan människas liv. Jakten på njutning och valet av bekvämlighet kommer alltid att göra den som tar emot dem besviken och lämna honom i en djupare förtvivlans dal än den han började i. Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom … Han lägger sin mun i stoftet; kanske finns det hopp. – Klagovisorna 3:27–29. Vi är skapade för att arbeta i Guds vingård, och de som har aptit på det kommer att skörda i hopp om dess ungdomliga belöning.
… Helgar våra prövningar
Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser är inte något hopp … – Romarbrevet 8:24. Hur ofta kan vi inte känna igen oss i Jobs lidande. Men innan hans smärta hade fått minsta vedergällning började läkande strömmar flyta, när Job vördade sin Skapare. När vi kan erkänna att Gud är fullkomlig i alla prövningar han tillåter, lär vi oss då att tillbe i templet som inte är gjort av människohänder och bortse från kroppens skröplighet. Att sätta sig vid Kristi fötter tänder en ungdomlig gnista som strålar ut från anden inom oss och föder hopp. Ungdomens dagg blir då vår lott, när Kristus ger oss evigt liv och evig ungdom. Från gravens stund och genom evigheten ska vi vara unga och trotsa trötthet och död, om vi lever i Jesu Kristi morgonljus. Himlen är en plats av evig ungdom, och liksom solens ljus återspeglas i månen, så återspeglas också Kristi ljus i hans brud. Hon är ren och ung, …en härlig församling utan fläck eller skrynkla eller något sådant … – Efesierbrevet 5:27. Välsignat är det vördnadsvärda helgon som når himlens portar i ett sådant tillstånd.
