Därför är de inte längre två, utan ett kött … –Matteus 19:6.
Äktenskapet instiftades av Gud vid tidens begynnelse. Gud erbjöd också att välsigna äktenskapet (1 Mosebok 1:28) mellan mannen och kvinnan som ingick det, om de önskade bevara dess skönhet och helighet. Sedan dess har Satan på alla tänkbara sätt försökt fördärva och förstöra det heliga äktenskapets bestånd. Redan i 1 Mosebok 4:19 använde människorna månggifte för att fördärva Guds avsikt med äktenskapet. I 3 Mosebok, kapitlen 21 och 22, infördes en ordning som kallades skilsmässa, för att lagligen upplösa den ”första kärleken”. Den innefattade också möjligheten att gifta om sig. När detta först blev praxis var det mannen, inte Gud, som tog initiativ till skilsmässa, i syfte att upplösa det som dittills hade uppfattats som ett livslångt åtagande.
I den här artikeln vill vi ta upp flera frågor:
- Vad lär Bibeln om äktenskapet? Har det första äktenskapet en särskild ställning inför Gud?
- Vad lär Bibeln om skilsmässa? Erkänner Gud skilsmässa som ett upphävande av de ursprungliga äktenskapslöftena så länge någon av makarna fortfarande lever?
- Vad lär Bibeln om att återförena ett första äktenskap efter separation eller skilsmässa?
Avsikten med denna studie är att vara heltäckande och samtidigt låta Skriften tolka sig själv, så att kommentarerna hålls på ett minimum. Syftet med denna text är att uppmuntra till uthållig bön när man söker Guds vilja genom studium av hans ord. Skribenten har önskat att under bön begrunda alla relevanta bibelställen och det sammanhang de skrevs i.
Vad lär Bibeln om Guds syn på det första äktenskapet?
Minst fem gånger i Gamla testamentet beskrivs det första äktenskapet av Herren som exklusivt och livslångt. Jesus och apostlarna gav uttryck för samma syn i Nya testamentet.
Må din källa vara välsignad, och gläd dig åt din ungdoms hustru –Ordspråksboken 5:18. Lägg märke till att din ungdoms hustru särskilt betonas.
Ty Herren har kallat dig, du övergivna och bedrövade kvinna, du ungdomens hustru, som blivit förskjuten, säger din Gud –Jesaja 54:6. Att ha varit någons ungdoms hustru och sedan bli förskjuten fördjupade denna övergivna kvinnas sorg.
Ni frågar: ”Varför?” Därför att Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru, som du har handlat svekfullt mot, fastän hon är din följeslagare och din förbundshustru. Gjorde inte han dem till ett? Han hade ju ännu livsande kvar. Och varför ett? Därför att han ville få gudfruktig avkomma. Ta er därför till vara i er ande, och handla inte svekfullt mot din ungdoms hustru. Ty Herren, Israels Gud, säger att han hatar skilsmässa, eftersom man skyler våld med sin mantel, säger Herren Sebaot. Ta er därför till vara i er ande och handla inte svekfullt. –Malaki 2:14-16. Och varför har de gjorts till ett, så att de är exklusiva för varandra? För att uppfostra gudfruktig avkomma åt Herren. Även om Gud hatar skilsmässa, försöker människor ändå skyla den med en mantel av civilrättsligt godkännande som kallas ”skilsmässa”.
Matteus 19:3-12: v. 4 I begynnelsen … När fariséerna frågade Jesus om saken förde han dem tillbaka till sin Faders ursprungliga avsikt och tillrättavisade dem: Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna?” –Matteus 19:4. Sedan påminde han dem om Skriftens undervisning: ”… en man [ska] lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” –Matteus 19:5-6. Likställ inte människans myndighet (den civila domstolen) med Guds myndighet när det gäller att avgöra fakta om äktenskap, skilsmässa och omgifte. Vi behöver komma ihåg att det är Gud som har förenat varje äktenskap i himlen och skrivit upp det i livets bok.
En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon fri från den lag som band henne vid mannen. Därför kallas hon äktenskapsbryterska om hon blir en annan mans hustru medan mannen lever. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och hon är ingen äktenskapsbryterska om hon blir en annan mans hustru. –Romarbrevet 7:2-3. Även detta pekar tillbaka på begynnelsen för att lägga en grund för sanningen.
Endast om någon av makarna dör upphör det ursprungliga äktenskapsförbundet i de himmelska registren. Och när detta liv är över är det endast de himmelska registren som kommer att ha betydelse –i all evighet.
Det bibliska idealet har flera undantag:
Beröva inte varandra [håll inte tillbaka], om ni inte är överens om det för en tid, så att ni kan ägna er åt fasta och bön; kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er genom er brist på självbehärskning [brist på återhållsamhet] –1 Korinthierbrevet 7:5. Att alltså med både mannens och hustruns frivilliga samtycke avstå från det äktenskapliga samlivet en tid, när det finns behov av att söka Guds ynnest eller vägledning i en mycket viktig fråga, kan under vissa omständigheter få Guds välsignelse. Men detta bör bara göras när båda makarna tydligt har kommit överens om och förbundit sig till när och hur de ska återuppta samlivet, så att Satan inte frestar er. Detta undantag har tre tydliga villkor … 1) med samtycke, 2) för en tid och 3) i syfte att ägna er åt bön och fasta.
De gifta ger jag denna befallning, inte jag utan Herren: En hustru får inte skilja sig från sin man. Men om hon ändå skiljer sig, ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. Och en man får inte överge sin hustru. –1 Korinthierbrevet 7:10-11. Detta är bibelstället som befriar den oskyldiga maken från biblisk skuld när den andra maken är den som valt att gå sin väg. Men undervisningen står fast: de ska inte gifta sig med någon annan ”så länge den ursprungliga maken fortfarande lever”.
Vad lär Bibeln om Guds syn på skilsmässa?
Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru ska ge henne skilsmässobrev. Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt, han driver henne till äktenskapsbrott. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. –Matteus 5:31-32. När Jesus undervisade folket i sin bergspredikan var en av de många saker han återkom till Guds ursprungliga plan för äktenskapet.
”Av annat skäl än otukt” Otukt är all slags omoral före äktenskapet. Den nutida kristenheten har ibland svårt med den här tanken, eftersom sederna i den forntida judiska kulturen sedan länge har fallit i glömska. I den judiska kulturen betraktades trolovningstiden som nästan lika bindande som själva vigseln; så till den grad att det krävdes en ”skilsmässa” för att bryta en trolovning. Med detta som grundläggande förståelse syftar otukt här på omoral under förlovnings- eller trolovningstiden. Om otrohet upptäcktes behövdes ett skilsmässobrev för att bryta trolovningen, förlovningen eller äktenskapslöftet. Jesus kritiserade inte denna särskilda form av skilsmässa. Även om de inte fick ha ett sexuellt samliv under trolovningstiden kallades de ändå man och hustru. Slutligen kallas detta otukt i stället för äktenskapsbrott därför att de två ännu inte hade ingått äktenskap under trolovningstiden, och deras förhållande ännu inte hade fullbordats kroppsligen. Alltså skulle varje förhållande med någon utomstående precis före den tidpunkt då Gud betraktar dem som gifta vara otukt, medan ett liknande förhållande precis efter att de betraktas som gifta skulle vara äktenskapsbrott.
Vi har ett utmärkt bibliskt exempel på en sådan situation i följande verser om Josef och Maria: Med Jesu Kristi födelse gick det till så: Hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de kom tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. Josef, hennes man, var rättfärdig och ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han sig för att skilja sig från henne i hemlighet. –Matteus 1:18, 19.
Så, bibliskt sett kan skilsmässa upplösa det första äktenskapet enligt civilrätten, men den kan inte upphäva ett första äktenskap inför Gud. En frånskild person förblir sin första makes följeslagare (så länge den andra maken lever), även om personen gifter om sig, vare sig skilsmässan är juridisk eller inte. Därmed begår båda parter enligt Bibeln äktenskapsbrott. Men när skilsmässa tillåts erkännas som ett giltigt upphävande eller en ogiltigförklaring av det ursprungliga äktenskapsförbundet, har vi därigenom undanröjt det särskilda skäl till att Gud kallar senare äktenskap äktenskapsbrott.
I Matteus 19:3-10 undervisar Jesus om samma sak som i Matteus 5:31-32. Men Matteus 19:3-10 inleds med ett försök från fariséernas sida att snärja Jesus med en fråga: De frågade honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen ska ge sin hustru ett skilsmässobrev och skilja sig från henne?” –Matteus 19:7. Jesus svarade vidare: … Mose tillät er att skiljas från era hustrur därför att ni är så hårda i era hjärtan. Men från början var det inte så. –Matteus 19:8.
Även i Markus står det skrivet: Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt. –Markus 10:6-9.
Skilsmässa, med alla dess regler, är alltså människans försök att använda civilrätten för att upphäva det som från begynnelsen uppfattades gälla tills någon av makarna dog.
Vad lär Bibeln om att återförena ett första äktenskap efter separation eller skilsmässa?
Han sade till dem: ”Mose tillät er att skiljas från era hustrur därför att ni är så hårda i era hjärtan. Men från början var det inte så.” –Matteus 19:8. Här undervisar Jesus om sin Faders ursprungliga avsikt. I lagen lärde Mose att … Om en man tar sig en hustru och gifter sig med henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd för hans ögon, därför att han har funnit något oanständigt hos henne, ska han skriva ett skilsmässobrev åt henne, räcka det i hennes hand och skicka ut henne ur sitt hus. När hon har lämnat hans hus får hon gå och bli en annan mans hustru. Om den senare mannen också får motvilja mot henne och skriver ett skilsmässobrev åt henne, räcker det i hennes hand och skickar ut henne ur sitt hus, eller om den senare mannen som tog henne till hustru dör, får hennes förre man, som skickade bort henne, inte ta henne till hustru igen … –5 Mosebok 24:1-4.
Detta är Moses undervisning om tillåtelsen till skilsmässa och dess villkor, som Jesus förklarade berodde på deras hårda hjärtan. Jesus klargjorde detta ytterligare genom att säga: Men från början var det inte så. –Matteus 19:8.
Kanske syftar även Jeremia på det Mose skrev i 5 Mosebok 24:1-4 när han säger: Det sägs: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon lämnar honom och blir en annan mans, får han då komma tillbaka till henne igen? Skulle inte det landet bli helt vanhelgat? Men du har bedrivit otukt med många älskare, och ändå vill du komma tillbaka till mig, säger Herren. –Jeremia 3:1. Resten av Jeremia kapitel 3 handlar om att Gud tar emot dem tillbaka om de omvänder sig. Gud vädjar till dem att (v. 13) ”erkänna din skuld” (omvända sig), och uppmanar dem gång på gång att vända tillbaka (v. 14–).
Gud bjöd in Israel tillbaka till gemenskap med honom på villkor att hon erkände sin synd och ändrade sitt liv. Han tog ingen hänsyn till den anvisning Mose gav i 5 Mosebok 24:1-4, eftersom ”från början var det inte så”.
I Jeremia 3:8 hade Herren skiljt sig från henne (Israel) och gett henne ett skilsmässobrev. Men i vers 1 och 12 inbjuder han henne att vända tillbaka, och i vers 14 anger han villkoren för försoning. I Malaki står det skrivet: Juda har handlat svekfullt, och en avskyvärd handling har begåtts i Israel och Jerusalem. Juda har vanhelgat Herrens helgedom, som han älskar, och gift sig med en främmande guds dotter. –Malaki 2:11.
Att Gud skilde sig från Israel och att Israel därefter gifte om sig med en främmande gud hindrade dem inte på något sätt från att återvända till sitt första äktenskap. I stället inbjöd Herren dem tillbaka om de ville omvända sig, Jeremia 3:13-14. Vid tiden för 5 Mosebok, kapitel 24, och under större delen av Gamla testamentets tid hade skilsmässa blivit accepterad som norm, och människor försökte införa vissa regler för den, ”men från början var det inte så”.
I Hoseas bok har vi ett bibliskt exempel på att ett första äktenskap återförenas efter separation eller skilsmässa: … Herren sade till Hosea: ”Gå och ta dig en hustru som bedriver otukt och få barn med en sådan hustru, för landet bedriver stor otukt och överger Herren.” –Hosea 1:2 (se också Hosea 2:5).
Någon tid efter att Hosea gift sig med henne återgår hon till ett liv som ”sköka” (Hosea 3:3) och följer efter andra ”älskare” (2:7). När hon kallar Hosea ”min förste man” (2:7) är det ett tecken på att hon troligen gifte om sig efter att ha övergett Hosea. (2:14) Genom att Hosea tålmodigt ”lockade henne och talade vänligt till henne” (2:19-20) trolovade Hosea henne på nytt, och Gomer tycks ha svarat (2:20) ”i trohet” och kommit till ”kunskap om Herren”. (3:3) Till sist återförenades Hosea och Gomer med ett åtagande om trohet mot varandra.
Återupprättelse till det ursprungliga, av Gud instiftade åtagandet är målet, försoning är processen, och ett ångerfullt hjärta inför Herren, som söker hans barmhärtighet och förlåtelse, är medlet (se Hosea 3:5).
Johannes 4:1-42 är ett bibelställe som vissa skulle tolka som ett avvisande av att ett första äktenskap återförenas efter separation eller skilsmässa, med hänvisning till Jesu svar till kvinnan. Efter att hon sagt ”… Jag har ingen man.” Jesus sade till henne: ”Du har rätt när du säger: Jag har ingen man. Du har haft fem män, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” –Johannes 4:17-18.
Vissa skulle tolka Jesu ord som att han säger: ”Du har rätt, kvinna; ingen av dina fem tidigare män, som du har skilt dig från eller lämnat (inklusive din första man), är din man, och inte heller är den du har nu din man.” Vissa kommentatorer och andra beskriver kvinnan som en femfaldigt frånskild kvinna som nu lever med en man utan att vara gift. Jag finner dock inget belägg i denna berättelse för att kvinnan levde ett ogudaktigt liv.
Syftet med berättelsen om Jesus är att uppenbara sig för kvinnan och många andra i Sykar som ”Messias” med ”levande vatten”. Jesus säger inget för att klandra eller tillrättavisa henne, vilket han vanligtvis skulle ha gjort när han mötte synd. Alla fem männen kan ha varit döda, och den man hon nu träffade kan ha varit en vän, kanske med äktenskap i sikte. Vi vet inte heller, eftersom det inte står, men hon verkar ha varit en respekterad och inflytelserik kvinna i staden, något som vore osannolikt om hon hade ett långvarigt rykte om omoral. Jesus skulle helt säkert ha sagt något för att upplysa henne om hennes synd när han erbjöd henne sitt levande vatten. Att använda denna berättelse och säga att alla fem männen fortfarande räknas som äktenskapsmän inför Gud och är registrerade som sådana går därför inte ihop med resten av Skriften. Det stöds inte heller av sammanhanget i uttalandet: den du nu har är inte din man. Att hävda att denna berättelse visar ett omoraliskt levnadssätt utan några kända bibliska belägg ligger nära att ”lägga till” eller ”ta bort” från Skriften. (Se Uppenbarelseboken 22:18)
Sammanfattningsvis … I vår värld i dag, liksom genom historien, har människor försökt jämställa senare äktenskap efter en skilsmässa med det ursprungliga äktenskapsförbundet. Detta har fördunklat den betoning och avsikt som Gud har lagt vid det ursprungliga äktenskapsförbundet. Guds ord lär att Herren alltid har respekterat omvändelse när något ursprungligt, av Gud välsignat förbund återupprättas. För att Herren ska välsigna och låta en kämpande relation blomstra kräver han en bruten och förkrossad anda av ödmjukhet och omvändelse, tillsammans med underkastelse.
Sammanhanget i 1 Korinthierbrevet 7:10-16 gäller en troende som lever i ett förbundsförhållande med en make som inte tror. I vers 15 är den troende make som blir kvar inte skyldig att avsäga sig sin trosvandring för att fortsätta äktenskapet, men är inte heller fri att gifta om sig (vers 11) om den icke-troende maken lämnar. Om vers 15 handlar om äktenskapsförbundet skulle vers 39 stå i strid med vers 15 och Guds vilja enligt resten av Skriften (se Matteus 19:5 och 1 Korinthierbrevet 7:10). Att leva åtskilda begränsar inflytandet på familjen och är ett negativt vittnesbörd för omgivningen. Därför får den troende maken alltid mycket större möjlighet att påverka för Herren genom att förbli trogen det ”ursprungliga äktenskapliga åtagandet”, hur svårt det än kan vara.
Guds ord håller det ursprungliga äktenskapsförbundet exklusivt bindande och hedervärt. Varje senare äktenskapslöfte medan någon av makarna fortfarande lever betraktas av vår Herre som synden lust och äktenskapsbrott, och måste bekännas och omvändas från om vi vill söka Guds förlåtelse.
Därför är båda makarnas omvändelse och förlåtelse, tillsammans med önskan att återförenas och ära sitt ursprungliga, av Gud välsignade äktenskapsförbund, inte en köttslig önskan utan den helige Andes verk djupt i syndarens hjärta. När det finns en gudfruktig önskan att omvända sig och försona en bruten relation bör vi falla på knä i stöd och innerlig tacksamhet till vår himmelske Fader.
Jesus har erbjudit sig att träda emellan och återupprätta kämpande relationer som genom ödmjukhet och omvändelse söker förlåtelse och därmed återgår till full tjänst för sin Herre, vilket leder till evig glädje. Han säger: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. –Matteus 18:20. Och Paulus säger: Om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. –Romarbrevet 8:11.
