Mose S. Stoltzfus gick in i sin eviga vila den 6 december 2020 efter en kort tids kamp mot covid-19. Hans liv vittnade om ett väl fullbordat lopp och lämnade efter sig ett arv av gudfruktig trofasthet ända till slutet, som andra kan följa. Broder Mose, som han ofta kallades av sina församlingsbröder, kommer att vara mycket saknad. Familj, vänner, affärsbekanta och församlingsbröder minns med tacksamhet hur hans liv var till välsignelse för dem. Mest av allt kommer hans älskade hustru Rhoda att sakna honom.
Mose växte upp i ett hem där han fick lära sig att ”frukta Herren” och föddes på nytt in i Guds rike när han var 15 år. Där började hans kärlek till Gud och hans ord, den heliga Skrift. Denna kärlek följde han resten av sitt liv, och med tiden gjorde den honom mäktig i ord och gärning.
Det har varit ett privilegium för mig att ha känt broder Mose i nästan 30 år. Det mesta av vår gemenskap handlade om församlingens och Guds rikes verk. Det jag här vill berätta om broder Mose har till stor del att göra med hans tjänst i evangeliet.
En av de framträdande gåvor Herren gav broder Mose var predikans gåva. Han ivrade för denna gåva, inte av tvång utan villigt. Oavsett om det bara var några få som samlats i ett vardagsrum eller hundratals i en samlingslokal, älskade han att predika Jesu Kristi evangelium. Han predikade ofta för män och kvinnor med oroliga själar som sökte en Frälsare. Han predikade för små grupper av troende på platser där nya församlingar höll på att grundas och hjälpte dem att bli stadiga i tron. Han predikade i stora församlingar och vid de troendes samlingar och uppmuntrade och förmanade dem att följa Kristus.
De som umgicks med broder Mose under hans år i tjänst vet att han älskade att sjunga. Han uppmuntrade de troende att öppna munnen och lovsjunga Herren, både enskilt och när församlingen samlades. Mellan 2010 och 2015 tog han med sig en liten kör på flera resor till Kanada, där de sjöng och predikade när de besökte olika församlingar. Under dessa år gjorde han också minst två resor till Tyskland. Ungdomskören som reste med honom sjöng, och sedan predikade han på tyska. Under var och en av de tre veckor långa resorna besökte de omkring ett dussin församlingar. På en av resorna gjorde de också ett uppehåll i en stad för att vittna på gatorna och dela ut traktater. Även där predikade broder Mose på tyska för dem som hörde hans röst.
När jag tänker på broder Moses anda och iver känns aposteln Paulus ord till romarna mycket passande: Jag står i skuld både till greker och barbarer, både till visa och ovisa. Därför är jag, så långt det beror på mig, redo att förkunna evangeliet också för er i Rom – Romarbrevet 1:14-15. Broder Mose såg sig stå i skuld att göra Kristus känd för många och var redo att predika därhelst en dörr stod öppen. Hans ”Rom” fanns över hela Amerika, i Kanada och ännu längre bort. Han var …inte skamsen för Kristi evangelium: och förkunnade frimodigt att det är …Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först juden och sedan greken – Romarbrevet 1:16.
I nästan två decennier, från slutet av 1980-talet och framåt, samarbetade broder Mose ofta med Denny Kenaston. De reste till orter där de hade blivit inbjudna att predika. Ofta var det ett evenemang över en helg, med start fredag kväll och sedan hela lördagen samt söndag förmiddag och eftermiddag. Ibland pågick det en hel vecka eller längre med kvällsmöten. Den ene predikade en kväll och den andre nästa kväll under veckan. Med stor smörjelse från den Helige predikade de evangeliet. Det finns många vittnesbörd om människor som kommit till tro, om omvändelse från synd, väckelse och vilsegångna själar som återvänt till Frälsaren.
Broder Mose sökte de förlorade oavsett bakgrund och på varje plats där de ville komma och lyssna. Han predikade till och med på stadens gator för dem som aldrig gick i kyrkan. När han höll möten fanns det många evangeliska, protestantiska samfund representerade bland dem som kom för att höra honom predika. Men hans hjärta drogs särskilt till de olika konservativa anabaptistiska grupperna, eftersom det var hans egen bakgrund. Han var särskilt bekymrad för dem som hade avfallit eller kommit bort från Sanningens väg. Oavsett om de han mötte var mennoniter, amish eller hutteriter kunde han relatera till deras bakgrund och var väl insatt i varje grupps historia. Han kunde predika med kraft för att blottlägga synd och villfarelse och samtidigt varna för den kommande domen. Han predikade Kristi kors som frälsningens hopp för alla som ville tro.
En annan gåva broder Mose hade var förmågan att tala med människor enskilt. Det kunde vara en medelålders person i en sjukhussäng, en ungdom i ett vardagsrum eller en ung vuxen som hade svarat på den helige Andes verkan efter en predikan. Han hade ett sätt att varsamt fråga dem om behoven i deras liv och sedan tydligt förklara vad de behövde göra för att bli försonade med Gud.
Under hela sin tjänst arbetade broder Mose hårt för att grundlägga församlingar på en rätt grund. Han var direkt delaktig i bildandet av ett antal nya församlingar och gav också råd och hjälp åt redan etablerade grupper. Han ordinerade män till tjänst i många församlingar, ofta med hjälp av äldste från den gemenskap han själv tillhörde eller från en systerförsamling. Frågor som brödragemenskap, enhet och ett gott ledarskap var viktiga för honom.
Broder Mose var ofta en väktare på muren för församlingen i denna generation. Han varnade ofta för falska läror som hotade att smyga sig in i församlingarna. Han var på sin vakt mot falska lärare, falska profeter och till och med falska bröder. Inför dessa faror för församlingen ägnade han stor uppmärksamhet åt att undervisa om sund lära. Guds ord lyftes fram som den trygga och säkra grund utifrån vilken man kunde bedöma vad som är sant och vad som är falskt.
Broder Mose var en verklig ledare. Han ledde genom att själv handla och genom sitt föredöme. Något som tycktes göra honom orolig till sinnes var att se en situation där ledarskap saknades därför att ingen man stod i gapet. Han var redo att träda fram och tjäna när tillfället krävde det. Men även som en stark ledare omgav han sig med män som arbetade tillsammans med honom. Under alla sina år i tjänst verkade han som en del av kroppen. Vid många av hans predikoevenemang runt om i landet predikade andra förkunnare tillsammans med honom. När han hanterade problem i församlingarna sökte han ofta råd hos andra förkunnare. Under de senaste åren var han aktivt engagerad i de årliga predikantmöten som hölls i Indiana, medan gruppen ”Agape Christian Fellowship” formades och etablerades. Ibland uttryckte han med tårar sin glädje över gemenskapen och rådslagen med sina bröder, som tillsammans med honom arbetade för de olika församlingarnas väl. Han visade också ödmjukhet när han såg tillbaka på åren och tänkte på sådant som borde ha gjorts annorlunda, vare sig det handlade om misstag eller försummelser, och erkände det. Hans brinnande önskan var att församlingen skulle hålla ut trofast ända till slutet.
Och nu har broder Mose gått in i sin eviga vila. För oss som kände honom och arbetade tillsammans med honom återstår ansvaret att fortsätta arbetet i Guds rike tills Kristus kommer tillbaka för sin församling. Må vi befinnas av honom i frid, utan fläck och oklanderliga.
