Hälsningar i den värdiga namnet Herre Jesus Kristus. När jag blickar ut över det karga januarialandskapet kan jag inte låta bli att undra vad detta nya år kommer att föra med sig. Utan tvekan kommer det att föra med sig en blandning av glädje och sorg, spänning och dysterhet, skratt och tårar, och allt däremellan — något bara den allsmäktige Skaparen kan ordna så att det förhärligar hans värdiga makt och härlighet. Ändå tenderar vårt ändliga, negativa sinne att föreställa sig alla de dåliga saker som skulle kunna inträffa. Kommer inflationen att driva upp matpriserna ännu mer? Kommer omfattande strider att bryta ut i Mellanöstern? Vad kommer att hända i valet? Kommer det förlorande partiet att ta till protester och upplopp?
Sedan människans fall antar jag att dessa rädslodrivna tankar har vandrat genom mänsklighetens sinnen i början av varje år. Men, som författaren till artikeln ”Guds trofasthet manifesterad även i förbannelsen” så träffande påpekar, har Gud vänligt tillhandahållit för mänskligheten från världens begynnelse. När vi ser tillbaka på Guds trofasthet mot människan genom århundradena har vi ingen anledning att tvivla på att Gud kommer att göra detsamma för oss 2024.
Trots Guds trofasthet mot oss är effekterna av människans fall fortfarande synliga. Familjemedlemmar blir sjuka, kyrka- och relationssvårigheter berövar oss sömnen, kontot tar slut, barnen grälar och gråter, och våra schema-krav får oss att hoppa från ett evenemang till det nästa. Och ibland verkar det som om alla dessa olyckor drabbar oss samtidigt. Våra kroppar och sinnen är inte skapade för att hantera detta. Vi blir trötta. Helt slut. Utmattade till den grad att även att tänka gör ont. Vi möter utbrändhet. I detta nummer vägleder ”Ett ord från doktorn” oss när vi står inför livets labyrint, och ger oss praktiska och bibliska lösningar för att undvika eller återhämta oss från utbrändhet. Han skriver, ”Jesus känner våra begränsningar. Han vill att vi ska ha balans, leva på ett sätt så att vi inte bara har kraft för idag utan också för morgondagen, nästa vecka och nästa år – tills han kommer igen.”
Kanske skulle en bra bot mot livets stress vara att ta en cykeltur. Men vi måste vara försiktiga och undvika att hamna i ett cykellopp som de två pojkarna gjorde i detta nummers barnberättelse. Vi kan sluta upp med mer stress än vi räknat med.
Trots våra bästa ansträngningar att leva stressfria liv möter vi ändå det oväntade. Förra veckan rengjorde jag våra stall för slaktkycklingar i förberedelse för en ny flock. Jag lutade mig över traktorfendret för att trycka en halvöppnad dörr åt sidan. När jag reste mig råkade min fot träffa den hydostatiska pedalen, vilket gav traktorn ett ryck framåt och kastade mig ur balans. Min fot fastnade på något sätt under pedalen, och i ett ögonblick fruktade jag att jag skulle falla precis framför bakhjulet. I ett sista försök kastade jag mig bort från traktorn. Min fot gled ur skon, och jag landade oskadd på marken. Traktorn körde långsamt iväg med min sko fortfarande kilad under pedalen. Allt slutade väl, och några lärdomar drogs. Det var inget annat än Guds försyn som hindrade en märklig händelse från att bli en allvarlig olycka. Jag håller verkligen med Salomo: ”Ty HERREN skall vara din förtröstan och bevara din fot från att bli fången” (Ordspråksboken 3:26).
När vi navigerar genom detta år, låt oss förena oss med psalmförfattaren i tillbedjan, där han skriver:
När alla dina barmhärtigheter, o min Gud,
Min uppvaknande själ beser,
Förtjust av denna syn, jag går förlorad
I förundran, kärlek och lovprisning.
Det är endast genom barmhärtighet från en all-älskande Gud som vi har liv och andetag. Må vi ge allt till honom och till hans rikes verk i innerlig tacksamhet för hans outsägliga gåva.
Välsignelser till er alla,
Edward Martin
