För några år sedan låg jag i ett emotionellt och fysiskt utbrändt tillstånd och försökte anpassa mig till livet utanför den afrikanska byn som vi hade kallat hem i åtta år. Depression och rädsla var en vanlig del av mitt liv. När jag långsamt kröp ur det hål jag befann mig i — ett hål jag aldrig insåg att jag hade fallit i förrän det var för sent för en enkel bot — började jag att lägga märke till skönhet.
Under de intensiva åren av tjänst och språkinlärning i byn kändes det som slöseri med tid att ägna sig åt skönhet. Och ärligt talat bodde vi i en by med väldigt lite skönhet att erbjuda; det enda ljuset kom från de starkt färgade kläder som kvinnorna bar. Jordhusen, det flacka landskapet och dammet överallt var vardag under större delen av året. Fast jag är en som älskar fred, tystnad och vackra ting, gav jag väldigt lite utrymme i mitt liv åt något av det — även de saker jag hade kunnat göra i den miljön.
Nu bor vi på en lättare plats; Tanzanias södra högland. Här finns fräsch luft och solsken året runt. Blommor... av alla slag, och ett härligt hus med släta golv och nymålade väggar. Och det är först nu som jag inser hur viktigt skönhet är för själen och hur viktigt det är att faktiskt lägga märke till de vackra tingen i mitt liv och skapa skönhet vid varje möjligt ögonblick.
Att vara mor och hemmafru, oavsett var i världen Gud har placerat oss, är i sig en vacker sak om vi verkligen ser det för vad det är. Det är lätt att klaga över de dagliga trivialiteter som utgör mitt liv, det ständiga dammet eller det faktum att jag är instängd i vårt område vecka efter vecka. Men jag har blivit överraskad av glädje. Här är några saker jag tycker om att göra för att hålla livet fräscht och inspirerande:
Skriva
Jag tycker särskilt om att skriva om Guds godhet och trofasthet. Sann glädje kommer från Honom, inte från mina omständigheter. Det har jag trott i åratal, men det är först nyligen som jag verkligen upplevt denna verklighet. Mitt fokus blir så lätt inriktat på de saker jag önskar vore annorlunda, i tron att utan osäkerhet och svårigheter skulle jag vara lycklig. Jag inser nu att svårigheter har väldigt lite att göra med mängden glädje i mitt hjärta. Istället kan vi låta svårigheterna lära oss vad sann glädje är och var den kommer ifrån.
Hålla ett någorlunda rent, trivsamt hem
Jag försöker göra mig av med överflödiga saker och ersätta det smutsiga, slitna och fula med något som är vackert och behagligt. Släng den sladdriga, fula gardinen i skolrummet och ersätt den med en fräsch gul (ja, även om det kostar några dollar att göra det, påminner jag min snåla själ).
Tömma alla horisontella ytor
Ett av mina mål är att rensa av alla plana ytor i huset och lämna endast trevliga, smakfulla föremål. Jag fungerar så mycket bättre om mitt hem är en vilande, ordnad plats. Fast med fem barn är vilande och ordnat relativt, lär jag mig att familjens rus, oreda och ljud också är vackert. Det gör det rena golvet ännu mer fantastiskt och tacksamt eftersom det är en sällsynt upplevelse.
Göra något roligt med barnen
Jag tycker om att planera något roligt att göra med mina barn, som ett kul naturvetenskapligt projekt eller en utflykt. Vår favorit är utflykter till blomsterträdgårdarna, som odlas här i stan längs vägkanten som en utställning för att ge andra idéer om hur man kan odla och sköta blommor. Inbäddade i hörn här och där hittar jag alla vanliga blommor jag var van vid att se i USA. Det är förtjusande och ännu roligare när några av barnen delar min kärlek för att odla saker.
Servera mat smakfullt
Även ris och bönor kan serveras i vackra skålar istället för i de kladdiga kastruller de kokats i. Ta en runda på din lokala marknad så blir du förvånad över vad du kan hitta i glas och andra vackra kärl som piggar upp ditt bord.
Tala muntert
Tala muntert—till tvättkvinnan, hemhjälpen eller grannen. Jag kan inte tillbringa mycket tid i tjänst med andra människor än mina barn, men det finns alltid folk i närheten som jag kan röra vid med ett leende, vänlighet eller den hjälp de behöver. Det är lätt att bli irriterad över att frukt- och grönsakssäljaren inte kan komma ihåg att INTE komma på morgonen medan jag undervisar, och hennes röst i dörren avbryter oss igen. Och vad har egentligen mattefakta, bröddeg och smutsiga golv att göra med glädje? Hur blandar sig livets oväsen och kantiga personligheter med det eviga? Allt är ihopblandat i mitt hjärta, ofta med de dammiga realiteterna överst och hotande att rinna över, men om jag ger efter för irriterade attityder är det ett verkligt glädjedödande beteende.
Tillbringa tid med att uppskatta naturens skönhet
Det vilar mitt sinne och drar mitt hjärta till Gud. Fast jag aldrig har bott i Edens lustgård eller platser med lika stor skönhet, finns det alltid något att lägga märke till, något så litet som en grästuva som kämpar för att överleva torrperioden (vilken är en prövningstid för mig här i detta land). Det är kallt (45 grader eller kallare på morgonen). Den gröna tillväxten och de uppfriskande regnen är över. Allt grönt dör eller har länge varit dött. Till och med hustaken har förlorat sin färg när dammet täcker varje möjlig yta och hotar att kväva inspirationen ur människorna också. Till och med berget som syns från mitt köksfönster har förlorat sin vackra lappade samling av trädgårdar och fält. Det står naket och allvarligt och väntar med hållna andetag på regn—precis som mitt hjärta. Men jag har glädje i en liten jordplätt i vår bakgård som jag håller vattnad. Där blommar fredsliljor, rosor, hibiskus och andra klara blommor, och suckulenter växer i ljuvliga små krukor. Jag släpar tunga vattenhinkar till den platsen och tar ibland med alla fem barnen på stadsbussarna för att besöka ännu en blomsterträdgård i jakten på fler blommor. Det är inte bortkastad tid för mig, eftersom den lilla plätten i min bakgård under denna torrperiod uppfriskar mitt hjärta om och om igen!
Öva tacksamhet
Med en mycket upptagen man har jag inte mycket tid med honom, och han har inte mycket obekymrad tid med barnen. Men jag gör det till en vana att lägga märke till de små saker som ändå händer, som att titta ut genom köksfönstret och se honom sitta på en matta med flickorna och bara njuta av dem. Jag står och ser på och tackar Gud för det ögonblicket. Det kunde ha gått obemärkt förbi, särskilt om mitt hjärta varit fullt av småaktig otacksamhet. Att lägga märke till de små glimtarna av glädje under min dag gör till slut att mitt liv verkar fullt av glädje, även om min verklighet har gott om prövningar och utmaningar.
Livet här i stan är lättare på så många sätt, men vi har blivit bombarderade med många utmaningar i arbetet med regeringen, vilket har tagit upp Tims tid och energi. Fast vi inte hade bott i byn på mer än fyra år gjorde vi mycket stödarbete för våra missionsvänner där och gjorde resor tillbaka till det ställe vi fortfarande kände var vårt hem. Men nu har vi alla blivit förvisade från den byn och fått kämpa hårt för att ens få de nödvändiga papper som krävs för att stanna i landet.
Nyligen togs vårt område i byn över av den lokala armén, bara veckor efter att två tanzaniska missionsfamiljer flyttat in. När Tim reste tillbaka för att kommunicera och överlämna nycklarna av respekt för dem som tvingade oss till detta, blev han förolämpad med timmars irrationell ilska och misshandel, samt en mängd krav. Självklart brast våra hjärtan över att se vårt hus användas för arméövning i stället för för de dyrbara nya missionsfamiljerna som lämnat sina hem i stan för att ta itu med arbetet där.
Min make är utmattad, både fysiskt och känslomässigt, ändå gav han sig i morse iväg på ännu en resa tillbaka till byn för att "ösa på med glödande kol" genom att ge den arga arméofficeren en solpanel och en transformator utöver de andra saker han krävt. Det är vår rimliga tjänst. Och ja, mitt hjärta var fullt av tårar när jag stod vid fönstret och såg honom gå. Jag vet att han bara utsätter sig för mer misshandel, och det gör ont i mitt hjärta. Men jag vet också att det är genom dessa saker som Gud lär mig glädje. När jag överlämnar det som är dyrbart för mitt hjärta blir jag tömd på mina egna begär. Det finns inget att hålla fast vid längre och inget att kämpa för. Så finns det gott om plats för Gud att fylla mitt hjärta med det han vill ha där—Glädje.
Ja, livet har inte bjudit på mycket lyckliga tillfälligheter för mig. Det har funnits många tårar, men det är inte längre mitt fokus, eftersom jag med avsikt för in skönhet i varje möjlig spricka i mitt liv och gläds åt överraskningen i glädjen. Min strävan är att låta mitt hem och detta lilla utrymme på jorden vara en plats där Guds rike kommer. Det kan inte bara handla om glada ting, frid och lyckliga tillfälligheter, för det är inte det som är mig förunnat. Det måste handla om något riktigt gott som pågår i mitt hjärta och hur det påverkar allt som mina händer rör vid. Mitt hjärta kan förkunna Herrens verk när jag ser honom använda prövningar i mitt liv för att bygga min tro och andras tro som ser på. På så sätt kommer Hans rike in i denna lilla plats, i denna lilla spricka i livet, i detta utrymme, tomt på inspiration, utom Hans underbara nåd som förvandlar prövning till glädje.
Artikeln återtrycks på begäran. Den trycktes först i The Heartbeat of the Remnant i höstnumret 2019. Tidigare tryckt i Earthen Vessels.
