Hälsningar till er alla i vår käre Frälsares namn, Jesus Kristus. Ytterligare ett år har gått från nuet in i historien. Ingenting av det vi sagt eller gjort kan återkallas och upplevas på nytt. Ett nytt år ligger framför oss. Många väntar med viss förväntan och undrar vad detta nya år ska föra med sig.
Jag läste någonstans i nyheterna att de som ligger i teknikens framkant tror att detta år kommer att bli stort för artificiell intelligens. Ett exempel som gavs var: de förväntar sig att denna teknik kommer att kunna delta i händelser som styrelsemöten med förmåga att höra och förstå allt som delas av var och en som är närvarande. Sedan, i slutet av mötet, med ett knapptryck, kommer artificiell intelligens att producera detaljerade protokoll från det mötet med en ganska hög grad av noggrannhet. Under de senaste åren har många av de saker som brukade betraktas som science fiction nyligen blivit verklighet, så troligen kommer även detta att bli ny verklighet.
Vad är världen på väg mot? För den bibellärde kristne verkar definitivt tidens slut närma sig snabbt. Enligt Förenta nationerna översteg jordens befolkning 8 miljarder den 15 november 2022. Många i världen försöker förgäves räkna ut hur man långsiktigt ska försörja så många människor. Precis som Bibeln profeterat, finns det en ökning av antalet svältkatastrofer, torka, översvämningar, jordbävningar, krig och rykten om krig osv. En sak jag finner intressant är att även om världen inte vill behålla Gud i sin kunskap, hänvisar försäkringsbolag fortfarande till vissa specifika händelser som ”Guds verk”.
Som bibeltroende kristna, hur ska vi då leva? »Och ni skall höra om krig och rykten om krig. Se till att ni inte blir förskräckta, ty allt detta måste ske, men änden är ännu inte kommen.« – Matteus 24:6. Låt oss komma ihåg att vi inte ska bli förskräckta. Snarare bör vi minnas att …den som håller ut intill slutet, han skall bli frälst – Matteus 24:13. Om vi, likt Petrus, tar våra ögon från vår Herre och börjar fokusera på de stormiga förhållandena omkring oss, kommer vi också att börja sjunka. Kom ihåg att det är …de fega och de otroende … [som] skola få sin del i sjön som brinner med eld och svavel… – Uppenbarelseboken 21:8. Men, Han som segrar skall ärva allt detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son – Uppenbarelseboken 21:7.
I detta nummer av tidskriften har vi återigen en intressant samling artiklar för ditt övervägande. Följ med oss när vi lär känna en något obskyr, men inflytelserik ledare i den tidiga anabaptiströrelsen i Schweiz. Låt oss ärligt värdera våra egna hjärtan när vi följer den exponerande undervisningen från Habackuk om vad det betyder att ha en verklig tro som först är personlig och sedan gemensam. Tillsammans kan vi överväga vad det verkligen innebär att komma in i Guds vila som beskrivs i Hebreerbrevet kapitel fyra. Ungdomen kan få en titt in i sina känslor när de funderar på de tider då de känner för att ge upp. Författaren till vår systerartikel har tagit sig an ett mycket svårt ämne—när och hur man ska vara undergiven som en gudfruktig hustru. Vi har ännu en tankeväckande artikel i lärjungaserien. Och doktorn har valt att våga in i något okänt med den första delen av en tvådelad serie om cancer.
En sista tanke jag vill dela, en berättelse faktiskt… Nyligen hörde jag en förstahandsskildring av en man som var vilsen inför Gud, hur han kom till andlig vakning och hur detta började påverka hans liv. Denna berättelse fick mig att stanna upp och granska var jag själv står som kristen. Är min relation till min Herre levande? Hur starkt är mitt engagemang för Gud och Hans Ord? Är min kärlek till min Herre och Frälsare ännu lika verklig och stark som när jag först vaknade och blev omvänd? Jag är säker på att det finns fler frågor vi kan ställa oss i ljuset av denna verkliga berättelse. Jag låter dig som läsare börja sammanställa din egen lista. Nu till berättelsen…
Denna man bor någonstans i Amerikas förenta stater. Han är gift och har en ung familj. Han är del av en viss religiös grupp inom de enkla folken—de av anabaptiskt ursprung. Under sitt liv hade han försökt leva enligt de påbud som hans lokala kyrkas ledare gav. Ändå hade han av någon anledning inte funnit svar på sitt personliga behov, vad det nu var—kanske visste inte han själv heller.
Denna man och några i hans familj var på resande fot och stannade över natten på ett motell. Där, i nattdukslådan, upptäckte han en bok med titeln ”Bibeln”. Visserligen lästes eller citerades Bibeln i hans kyrka varje vecka under deras ordinarie gudstjänster. Även om denna man förstod engelska ganska väl, hade hans kyrka en policy att de inte ville vara för världsliga eller för moderna genom att läsa ur en engelsk bibel, så de fortsatte sina ansträngningar att undervisa Guds Ord på folkets ursprungliga språk.
Problemet var att denna man på något sätt aldrig hade utvecklat en förståelse för det språket, således hade han aldrig hört Guds Ords sanning. Allt han hörde var vad 1 Korinthierbrevet kapitel 14 hänvisar till som tungomål (språk) och eftersom han inte förstod språket och ingen tolkning gavs, kunde han inte uppbyggas. Syftet med denna berättelse är inte att söka fel eller lägga skuld, utan snarare att belysa ett uppenbart problem bland vissa av de enkla folken. Ett problem som Gud säkert skulle önska få förändrat till det bättre till gagn för dem som söker Honom i sådana sammanhang.
Med detta i åtanke kommer vi nu tillbaka till denna man—en man ivrig i sitt religiösa liv—men som ALDRIG hört budskapet om evangeliet om Jesus Kristus. När han tveksamt tog upp denna engelska bibel började han försiktigt läsa budskapet som fanns inom bokomslagen. Ju mer han läste, desto mer uppfylld av förtjusning blev han. Här var saker han aldrig hört förut—undervisning som gav svar på hans många frågor och tomheten han kände i sin själ. Han var så försjunken att han nästan inte kunde slita sig loss för att få tid till sömn. Efter en kort natt fortsatte de sin resa.
När de uträttat sitt ärende återvände de hem, men livet skulle aldrig bli detsamma för den mannen. Något hade vaknat djupt i hans själ. Frågor hade fått svar. Längtan hade blivit fylld. Frid hade börjat lägga sig över hans oroade hjärta. Till sist hade han funnit svaret, men hans tid av läsning hade varit så kort. Visst fanns det mer att lära, mycket mer. Så, innan alltför lång tid förflöt, planerade han åter en resa för att komma bort från sitt närområde och för att igen ha anledning att tillbringa ytterligare en natt på ett motell med en bibel i nattdukslådan. Han såg ivrigt fram emot ännu en natt ensam med Gud och Hans Ord. Efter en andra sömnlös natt då han slukade Skriftens undervisning började han söka andra som förstod och praktiserade vad Bibeln sade. Han önskade gemenskap och att lära allt han kunde av dem som förstod Guds Ord och som levde som de predikade.
När denna man försökte finna sin väg genom denna förvirrande labyrint av religiösa egenheter köpte han till slut en tysk/engelsk bibel. Han kände sig drivet i sin fortsatta sökan efter Sanningen, men han var rädd för att bli upptäckt av sina lokala kyrkoledare. Han ville stanna i sin lokala församling, men sitt samvete krävde att han måste fortsätta sökandet. Av någon anledning trodde han att hans lokala kyrkoledare inte skulle vara förstående i hans sökande efter sanning och att han kanske skulle bli satt under kyrklig tillsägelse för sina handlingar.
Hans lokala kyrka är en del av ättlingarna till anabaptisterna som blev förföljda för sin tro, inklusive deras önskan att förstå och läsa Skrifterna på sitt modersmål—schweizertyska eller tyska, istället för latin som krävdes av dåtidens kyrkoledare. Ändå sitter han här, cirka 500 år senare, i Amerika, och möjligen står inför förföljelse från sin egen kyrka som påstår sig vara en del av Guds ”rätta” kyrka. Här befinner sig hans kyrkoledare på motsatt sida i frågan om religionsfrihet som deras föregångare lidit för, eftersom de insisterar på att det enda sättet att lära känna Guds vilja är genom Skriftens officiella språk—tyska. Detta är INTE annorlunda än den kamp som de ursprungliga anabaptisterna utkämpade när de blev förföljda för att inte studera Skrifterna på sin tids officiella språk—latin.
Låt oss minnas, OM kyrkans medlemmar inte förstår Guds Ords undervisning på grund av deras kyrkoledares envisa insisterande på att församlingsmedlemmarna INTE får läsa eller höra Skrifterna på det språk de förstår, då kommer den vanlige mannens okunnighet ATT läggas på dessa ledares skuldror den dag domen kommer. »Lyden dem som hava översikt över eder och underkastet eder; ty de vaka över era själar som dem som skola avlägga räkenskap…« – Hebreerbrevet 13:17. Att lyda här är endast i kontexten av Guds Ord, inte blott enligt kyrkoledares personliga idéer eller nycker. »Ty vi skola alla uppenbaras inför Kristi domstol, för att var och en skola få igen det han gjort i sin kropp, efter det han gjort, vare sig gott eller ont.« – 2 Korinthierbrevet 5:10. Varje människa skall få personlig räkenskap baserad på vad Bibeln lär, INTE enligt en kyrkas detaljerade dogmer.
När jag tänker på denna mans iver tänker jag på skriftstället… »När Jesus hörde det, förundrade han sig och sade till dem som följde: Sannerligen säger jag er: Sådan tro har jag icke funnit i Israel.« – Matteus 8:10. Jag iakttar också de nuvarande tendenserna hos några av våra enkla förlagsverk—de har lånat världens idé (på ett andligt sätt, förstås) att för att sälja böcker och läsmaterial måste de trycka upp fängslande berättelser som håller människor på helspänn—alltsammans för att dagens kristne blivit uttråkad av det som ter sig ålderdomligt.
Vilken skillnad mellan denna berättelse och många av dagens anabaptistiska ättlingar. Många av dagens konservativa anabaptistiska folk har svårt att bli upphetsade över Bibeln. De är för överstimulerade av bristen på vila och tystnad i sina normala dagliga liv.
Vanligtvis hör vi berättelser som denna från Centralamerikas djungler, Afrikas öknar eller Indiens slumområden. Vad som förvånar mig är att denna berättelse äger rum mitt ibland en av våra enkla grupper av konservativa anabaptister. Låt oss söka Gud om möjligheter att dela evangeliets sanning med dem inom vår inflytelsesfär. Vi kan bli förvånade över hur många människor vi stöter på i vårt dagliga liv som skulle vara lika hungriga efter Sanningen som mannen i vår berättelse.
