Under de senaste åren har vi lagt ner mycket av vår tid i Haiti i tjänst på missionsfältet. Då och då har vi återvänt till USA för besök av varierande längd och anledning. Varje resa tillbaka till USA har varit utmanande när vi sett förändringarna—förändringar i kultur, i teknik, i värderingar osv. Ibland, när vår familj ser på vårt land, verkar det som om det finns lite hopp. Tydligt nog tar det onda kontroll. Men för mig verkar den förändring som oroar mest vara kyrkans. De flesta, om inte alla, gudfruktiga kristna ser klart vår lands moraliska förfall, men vad sägs om våra kyrkor? Håller kyrkan fast vid biblisk undervisning eller följer den världen i gradvis förändring och kompromiss?
Överlag verkar den amerikanska kyrkan blomstra ekonomiskt. Våra företag förbättras, liksom vår levnadsstandard, medan många kristna andligt tycks förlora sin iver för gudsfruktan. Hur kommer kyrkan att se ut om 40, 50 eller 80 år?
När vi läser Apostlagärningarna ser vi något om och om igen. Guds kraft uppenbaras, och själar läggs till riket—dagligen.
Vanligtvis, när människor ser något som de behöver, går de efter det. När de ser något som de är säkra på att de måste ha, kan de till och med bli desperata eller radikala i jakten på ett sätt att få det.
Jesus berättar liknelsen om ett fält som innehåller en förlorad eller dold skatt—Igen, himmelriket är likt en skatt som var dold i ett fält; och en man som funnit den, gömmer den, och så glad går han bort och säljer allt han har och köper det fältet –Matteus 13:44.
Här har du en man som kanske var nöjd med sitt liv. Han har ägodelar och god hälsa. När han går hem ser han något han aldrig sett förut, något av stort värde, något han måste ha. Ingen behövde tvinga honom att vidta åtgärder. Det tog inte heller dagar eller veckor innan han agerade—han såg det och bestämde att han måste ha det genast. Så han gick och sålde allt han hade. (Att sälja ‘det mesta’ skulle inte köpa fältet. Nej, han måste sälja allt.) Efter att han köpt fältet äger han nu det viktigaste i världen. Han kommer att behålla det för alltid, han kommer aldrig att skiljas från det, oavsett kostnaden. Han inser också att denna skatt inte bara är bra för honom, utan för hela mänskligheten. Faktum är att han snart förstår att om han inte finner denna skatt, säljer allt han har och köper skatten, så kommer han att gå förlorad—för alltid. Människor omkring honom kanske inte förstår honom—hans handlingar, hans beslut, hans rörelser—de kan först bli förvirrade över varför han gjorde som han gjorde. Men de kommer inte att vara förvirrade över en sak—denna skatt var värd hela världen för denna man. Hans kärlek till den kan inte förnekas.
Denne man besitter nu något inom sig varifrån det flyter kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro, ödmjukhet, självbehärskning… –Galaterbrevet 5:22-23, vilket är Andens frukt. Han verkar ha en särskild kraft över sig. Han övervinner lidande och svårigheter med lätthet—åtminstone verkar det så för dem som ser på. Han hyser inga agg och älskar till och med sina fiender. Sannerligen har denna man funnit något som det var värt att sälja allt för. Och, se, andra börjar sälja det de har för att också äga denna skatt.
Enligt Bibeln förväntas Guds folk vara världens ljus och jordens salt. Låt oss allvarligt och ärligt ställa oss själva denna fråga: ”Upplever de omkring oss oss som bibliskt ljus och salt?!”
Under Apostlagärningarnas tid fanns klara gränser, och kyrkan växte. Ja, den led; dock växte den fortfarande, ibland dagligen.
När jag reser till olika samhällen ser jag något som är svårt att förstå. Det finns vissa grupper människor som verkar se annorlunda ut än världen omkring dem, men ändå tycks de handla likadant som det etablerade Amerika. Deras intressen är desamma; deras önskningar är desamma. Jag har undrat varför de fortsätter att se annorlunda ut från världen medan de tycks ha samma värderingar.
Jag var i en mataffär när en kvinna som jag aldrig sett förut kom fram till mig. Hon var mycket glad och ställde några slumpmässiga frågor, sedan, innan hon gick, sa hon: ”Jag älskar er mennoniter; ni är så söta!” Det var hjärtskärande—vi väckte ingen övertygelse i hennes hjärta. Vi gav henne inte ens ett exempel att följa. Istället underhöll vi henne bara.
I Haiti brukade min familj gå in i en kyrka eller en andlig sammankomst, och kvinnorna ryckte i sina minikjolar, desperat försökande att täcka sin nakenhet. Jag har till och med sett vissa ta av sig sina smycken, utan att vi sagt ett ord! Ljus blottar mörker: det ger övertygelse. Det är därför kristna brukade bli hatade av dem omkring dem.
Så varför är vi en kulturell attraktion för världen? Vad har förändrats? Kan det vara så att vi helt enkelt reproducerar de kulturella normer som världen håller kär? Lämnar vi Gud utanför medan vi fortsätter att göra det som denna värld kommit att acceptera?
När Nikodemus kom till Jesus började han genast upphöja Herren och sade …vi veta att du är en lärare kommen ifrån Gud: ty ingen kan göra dessa tecken som du gör, utom att Gud är med honom –Johannes 3:2.
Men Jesus synes ignorera dessa ord och går rakt på sak, när Han säger: …Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke blir född på nytt, kan hon icke se Guds rike –Johannes 3:3. Det är nästan som om Han sade, [“Även om du kommer sökande, du synes besitta en del sanning, och du är en av judarnas ledare, men det första du måste veta är detta: Du måste födas på nytt.”] Mäktiga ord. Han fortsätter sedan med det uppenbara—Det som är fött av köttet är kött; och det som är fött av Anden är ande –Johannes 3:6.
I dag försöker vi gömma oss bakom vårt kött (vår oförnyade mänskliga natur). Vi är skickliga på att skylla våra brister på det faktum att vi är i köttet; vissa går så långt att säga att vi alla är syndare och därför kan vi inget annat än misslyckas. Men här säger Jesus att det som är kött är kött, och det som är ande är ande! Åh, att vi kunde greppa enkelheten i dessa djupa ord! Kött är kött, inte ande. Och ande är ande, inte kött. Vi föds med en adamsk natur (en böjelse mot att göra ont) från vår moders livmoder. Profeten Jeremia säger oss att Hjärtat är nådastört och fördärvat; vem kan känna det? –Jeremia 17:9. Han går vidare att förklara: Jag, HERREN, rannsakar hjärtat och prövar njurar och hjärta… –Jeremia 17:10.
Vi kan försöka, likt massorna, tygla vår mänskliga natur med alla dess begär och lidelser. Vi kan öva och förbereda; vi kan vårda köttet på ett visst sätt som tycks gott för oss. Men det finns inget hopp, ty i köttet kan vi inte behaga Gud. Så, enligt Jesus måste vi födas på nytt. Nikodemus frågar: …Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Kan hon gå in den andra gången i sin moders livmoder och födas? –Johannes 3:4.
Jesus predikar sedan ett djupt budskap för honom och säger hur det måste ske en död …lika som Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas –Johannes 3:14.
Jesus säger vidare …var och en som gör ont, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, för att hans gärningar icke skall klandras –Johannes 3:20. Om vi först måste dö för att födas på nytt, hur dör vi då? Och de som höra Kristi till hava korsfäst köttet med dess lidelser och begär –Galaterbrevet 5:24. Så hur blir en uppriktigt sökande person praktiskt sett ”född på nytt”?
- Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst… –Romarbrevet 10:9-10.
- Men Petrus sade till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpas i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, så skall ni få den helige Andes gåva –Apostlagärningarna 2:38.
- …det förkunnade ordet hjälpte dem icke, när det inte var blandat med tro hos dem som hörde det –Hebreerbrevet 4:2.
- Men utan tro är det omöjligt att behaga honom… –Hebreerbrevet 11:6.
- Och han kom … och predikade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse –Lukas 3:3.
- Jag är dörren; om någon går in genom mig, skall han bli frälst… –Johannes 10:9.
- …Om någon vill följa mig, så förneke han sig själv och taga upp sitt kors och följe mig… –Markus 8:34-35.
- Se, jag står för dörren och bankar; om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig –Uppenbarelseboken 3:20.
- …Och Jesus sade till honom: Du har sett honom, och det är han som talar med dig. Han sade: Herre, jag tror. Och han tillbad honom –Johannes 9:35-38.
- Ty av nåd är ni frälsta genom tron … det är en Guds gåva: icke av gärningar… –Efesierbrevet 2:8-9.
Här ser vi att det finns olika aspekter av att bli, att vara och att förbli född på nytt. Vi har en tro som är full och orubblig. Vi behöver ha tro på Bibelns Gud—Jag är den Jag är. Vår tro måste vara öppen för dem omkring oss—vi får inte hålla den dold. Vi får inte låta människors fruktan hålla vår tro på Gud tyst. Vi måste börja vandra i omvändelse. Vi måste söka dop till omvändelse för syndernas förlåtelse. Vi måste se Jesus som dörren—den enda vägen till Gud genom vilken vi måste träda in och sedan vandra i rättfärdighet. Vi måste se Jesu död på korset som Guds gåva till oss för frälsning. Och när vi ser Gud för vem Han är och Jesus, Hans Son, för vem Han är, då måste vi tillbe. Alla dessa (och andra) är en del av att bli född på nytt, eller är uttryck för det, vilket fortsätter att underhålla processen att förbli född på nytt.
Händer det fortfarande sanna omvändelser i vår tid—förenas människor födda på nytt på det sätt Jesus förklarade för Nikodemus? Vi föraktar bönen från billig-nådens evangelium, vi ser ner på de maktlösa altarkallelserna, men vad gör vi åt vårt behov? Vi måste korsfästa köttet. Vi måste inte längre leva för oss själva. Och vi måste födas på nytt av Guds Ande. Efter att ha tillbringat tid vid Jesu fötter, lärt känna Honom och Hans Fader och deras vägar, behöver vi sedan gå ut med den helige Andes kraft för att dela med förlorade och kämpande själar vad Gud har gjort för oss. När människor ser vårt liv som blivit förändrat av Gud, ska Han dra de sökande själarna in i sin älskade Sons rike.
Om vi verkligen är födda på nytt kommer vi att ha samma vittnesbörd och passion som lärjungarna. Vi kommer att växa i nåd och förståelse. Vi kommer att låta Gud vara Gud och Hans Ord vara Sanningen—slutgiltig och fullständig! Vi kommer att sluta försöka reformera getterna bland oss. I stället kommer vi att dela evangeliebudskapet med dem så att de kan omvändas—de kommer då att bli får med hjärtan av kött i stället för hjärtan av sten. Ett nytt hjärta skall jag ock giva er, och en ny Ande skall jag lägga inom er; och jag skall taga bort stenhjärtat ur edert kött, och giva eder ett hjärta av kött. Och min Ande skall jag lägga inom er, och göra att I vandra i mina stadgar, och att I hålla mina domar och göra dem –Esekiel 36:26-27.
Så varför finns det en brist på verkligen födda-på-nytt-troende bland oss? Jag tror att denna värld har fängslat oss. Vi söker kompromiss där vi kan. Visst, vi klär oss lite annorlunda om vi måste, men ta inte bort allt vårt nöje och skoj. Vi fyller våra liv med allt vad denna syndsjuka värld har att erbjuda—pengar, nöjen, lyx, semestrar, mat och dryck, och när vi sedan går förbi fältet med skatten dold i det, lägger vi inte ens märke till det. Den finns där, helt enkelt glömd.
När vi sjunger Sions sånger och ber förböner och lovprisning, är Gud verksam? Finns det en evig glädje i våra hjärtan eller kastas vi omkring av livets stormar? Försöker vi hjälpa de blinda att se eller försöker vi dölja det faktum att vi är kristna?!
Låt oss sätta stopp för detta besegrade kristna liv som känner lite av seger. Låt oss sätta stopp för det ljummet levande som accepteras av massorna omkring oss! Låt oss sätta stopp för att älska denna nuvarande onda värld! Låt oss sätta stopp för individualism och självet! Låt oss ikläda oss Herren Jesus Kristus och tillsammans marschera ut i strid mot fienden till våra själar. Nog med att bara sitta hemma och sjunga sångerna; låt oss gå ut och kämpa för det som så många före oss har kämpat för. Vi läser om det i våra kyrkohistorieböcker. Vi hämtar uppmuntran och insikt från våra Biblar och våra exemplar av Martyrernas spegel. Men vad kommer kommande generationer att säga om oss? Kommer det att skrivas några gudfruktiga vittnesbörd om oss?
Bibeln är full av löften:
- Beds, så skall eder worden; sök, så skolen I finna; bulta, så skall öppnas för eder… –Matteus 7:7-8.
- …Gud … skall icke låta er bli frestade över det ni mäktar; utan tillsammans med frestelsen skall han ock gifva en utväg, så att I tålig må bära den –1 Korinthierbrevet 10:13.
- …Om I hava tro och icke tvifla… skolen I säga till detta berg: Bliv borttagen och bliv nedkastad i havet, och det skall ske –Matteus 21:21.
- Så säger jag: Vandra i Anden, så skolen I icke uppfylla köttets begär –Galaterbrevet 5:16.
Och listan fortsätter! Är dessa en del av våra liv? Lever vi i seger, eller gömmer vi oss bakom en misslyckad kultur utan kraft?
Kära, Gud vill ha ett folk att kalla sitt i dag precis som Han gjorde i begynnelsen. Han vill ha oss! Det är en tankeställare. Gud vill uppväcka oss genom Sin Ande, Han vill blotta i oss Sin Andedräkt—Livets Ande. Han vill välsigna oss med andliga välsignelser som icke kunna begripas!
Men gamle mannen måste dö—hans stolthet, hans namn, hans attityd, hans berömmelse. Den gamle mannen måste ge vika för den nye; de kunna icke leva tillsammans i samma kropp. Enligt skriften är det antingen det ena eller det andra. En skall dö, och en skall leva—för evigt!
Låt oss inte tillåta ormen (eller djävulen) att bedra oss längre. Livets nöjen är endast för ett ögonblick. Vi skördar vad vi sår; vi kommer inte undan domen. Gud vill giva oss riket; Han vill giva oss arvet. Han vill vara en fader för oss, att kalla oss sina kära barn. Han vill gå med oss genom denna smala väg. Han vill uppmuntra oss när vi är nere, och Han vill kämpa för oss när vi är svaga. Han vill ge oss en identitet, en del av Guds familj—Hans barn. Han vill ge oss kraft att övervinna all synd (inte bara en del), i dag och i morgon och för resten av vårt liv. När vi faller vill Han ge oss en vilja att omvända oss. Sedan när vi accepterar den viljan och vänder tillbaka mot Honom, vill Han förlåta oss.
Ju mörkare denna värld blir, desto lättare borde ljuset lysa. Är vi, genom Anden, det fyrtorn som står högt i stormens ansikte? Vinden och vågorna slår emot det, men det kan inte flyttas. Dess ljus lyser genom de mörkaste tider, och ger hopp åt de trötta själarna strandade i livet. Dess grund flyttar sig inte; dess syfte ändras inte.
Vi kan fylla våra huvuden med kunskap och veta alla rätta saker att säga och göra. Men om vi icke uppväckes av Guds Ande är vi blott en kultur som kommer att förändras med varje generation. Denna förändring kommer att fortsätta tills den sista generationen blivit fullständigt nedsänkt i denna världens hav. Allt medan vår själs förstörare vinner mer för sig själv.
Denna strid är verklig—vissa skall vinna, många skall förlora. Förlusten är stor, större än jag kan beskriva; och så är segern.
Tjugoförsta århundradets kristne, vad ska du göra?
