Så många frågor far genom mitt sinne;
svaren tycks jag inte kunna finna.
När jag ser mina bröder, som inte kan enas,
börjar jag undra … finns det hopp också för mig?
Varför kan vi inte leva i enhet?
Är det omöjligt? Kan vi inte se?
Varför finns det så mycket strid ibland oss?
Broder mot broder – åh, vilken synd!
Vad har vi gjort som Gud säger är fel,
så att han tar vår välsignelse och vår sång?
Har vi vänt vår blick och vår kärlek bort från Herren?
Har vi fallit i synd och kanske lagt ner vårt svärd?
Om det är därför livet ser ut så här,
håller du då inte med om att det är hög tid att be?
Och vädja till Gud att vi på något sätt
ska kunna leva i enhet?
Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att förstå
hur ”kristna” kan strida så med varandra.
Om de bara lydde det Bibeln säger,
kunde de älska varandra resten av sina liv!
Om vi kunde älska varandra innerligt,
tror jag verkligen att det vore nyckeln.
Hur skulle vi annars kunna leva i denna sorgens värld,
utan att leva så som Bibeln säger?
Jag har sagt allt detta för att säga det här:
Utan att förbli i Kristus går vårt liv snett.
Ingen vet vilka slags problem vi kommer att möta,
om vi inte lever våra liv genom GUDS FRÄLSANDE NÅD.
