Under de senaste åren har Gud lett mig genom en dal, en lång och till synes ändlös dal. Det verkar som att så snart en situation löser sig dyker en annan upp. Dessa svårigheter kräver ett gensvar. Ofta handlar det inte så mycket om en fysisk handling som om ett gensvar i anden. För mig tog det ungefär två år innan jag kom till en punkt där jag började lära mig att göra hälsosamma och, ännu viktigare, bibliska känslomässiga val.
”Ande” definieras i den här artikeln som ”ett sinnelag eller en läggning”. Bibeln nämner flera slags andar som Gud har undervisat mig om. Två är mer allmänna och gäller alla, och två ges särskilt till oss kvinnor.
Innan det är meningsfullt att diskutera vad en biblisk och hälsosam ande är, är det viktigt att förstå att den är ett val. Den är inte ett resultat av omständigheterna. Den kommer inte över oss på måfå. Särskilt som unga kvinnor har vi lätt att låta känslorna styra oss. Men de flesta känslor som ”styr” oss är inte hälsosamma. En biblisk ande är resultatet av medvetna val – inte känslostyrda eller omständighetsstyrda val. Om vi låter dem kan ohälsosamma känslor bli monstruösa och dra oss nedåt till många oönskade tillstånd, som depression, bitterhet och omoral. Som svar kallar Gud oss att medvetet välja den sorts ande som beskrivs i Bibeln.
En bruten ande
Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är Helig: Jag bor i det höga och heliga, men också hos den som har en ångerfull [krossad] och ödmjuk ande, för att ge den ödmjukes ande nytt liv och den ångerfulles hjärta nytt liv – Jesaja 57:15.
Framför allt är det viktigt att vi väljer att bli brutna. Det går knappt att nog betona hur viktigt detta är. Om vi inte tillåter oss själva att bli brutna öppnar vi dörren för alla slags negativa känslor, reaktioner och framför allt synd.
Att bli bruten är ett svårt, nästan omöjligt val att göra på egen hand. Ofta leder Gud oss in i svåra situationer där vi måste välja – antingen gudfruktig brutenhet eller något ohälsosamt, som vrede eller missmod. Brutenheten skalar bort allt. Den kräver att vi överlåter kontrollen över dåliga saker, som sjukdom eller besvikelse, och över goda saker, som våra framtidsönskningar. Brutenhet innebär att vi överlåter kontrollen över allting till Gud; vi behåller ingenting. För det mesta sker djup brutenhet inte på en gång; det är en smärtsam resa där vi ger upp, och ger upp, och ger upp igen. Utan att bli bittra. Utan att förlora tron på Gud. Faktum är att det är när vi krossas som vi väljer att tro gott om Gud, även när det inte verkar finnas någon god anledning till det.
Brutenhet är ett val – ett mycket svårt val som bereder väg för att Gud ska få äran, eftersom det är en process där jaget utplånas. Den gör det också möjligt för andra ädlare egenskaper att komma fram.
Ett sansat sinnelag
Spänn därför bältet om ert förstånd [och] var nyktra … – 1 Petrusbrevet 1:13.
Betydelsen av ”nykter” i den här versen är ”att vara lugn och samlad till sinnet; att vara måttfull och opartisk”. Det är ett tankeväckande ord. Enligt den här versen är vi befallda att vara lugna och samlade till sinnet. Som unga kvinnor vet vi hur lätt, och till och med automatiskt, det är att låta våra känslor inför situationer och omständigheter skena iväg.
Själv befann jag mig i ett slags limbo och ovisshet, och jag var så missmodig att jag knappt orkade fortsätta. Jag kunde inte koncentrera mig på viktiga saker som arbetet och att nå ut till andra. När jag studerade den här versen överbevisade Gud mig om att ja, även om jag befann mig i en mycket mörk tid, var hans befallning till mig att vara lugn och inte låta mina stormande känslor styra. Han förde mig till en punkt där jag var tvungen att välja, stund för stund, att ta kontroll över min ande. Jag märkte att när jag valde Guds väg gav han mig nåden att leva därefter, vilket ledde till ett mycket mer stabilt och rofyllt sinnelag.
Så fatta mod i de mörka tiderna! Välj att bemöta omständigheterna på Guds sätt. När han formar din ande och din karaktär vill han också få äran för det. Gud leder mig genom den här resan, och jag är tacksam mot honom för att han tålmodigt fortsätter att bryta ned och forma min ande till sin ära.
En ödmjuk ande
Låt det i stället … vara den ödmjuka och stilla andens prydnad … – 1 Petrusbrevet 3:4.
På många sätt är en ödmjuk ande en överlåten ande. Det är en ande som helt står under den allsmäktige Gudens kontroll. Den kämpar inte emot obehagliga omständigheter och strävar inte efter att göra livet ”bättre”. Men den är inte heller en passiv, kuvad attityd som bara ”tar emot slagen”. Den här anden kännetecknar faktiskt någon som har gåvor och förmågor, är utbildad och effektiv och skulle kunna vara mycket användbar i kyrkans arbete, men ändå står helt underordnad Gud och handlar endast när han vill.
En stilla ande
Låt det i stället … vara den ödmjuka och stilla andens prydnad … – 1 Petrusbrevet 3:4.
Ett stilla och rofyllt sinnelag är en enastående egenskap. Det är inte möjligt att uppnå med mänskliga krafter. När du ser detta sinnelag hos någon kan du veta att det kommer ur ett brustet hjärta. Enligt Jesaja är det ett val: … Genom omvändelse och ro ska ni bli räddade, i stillhet och förtröstan ligger er styrka: men ni ville inte – Jesaja 30:15.
En stilla ande och en ödmjuk ande hör ihop. Det är en hållning där man lutar sig tillbaka och låter Gud leda – vare sig det är spännande eller tråkigt, lätt eller svårt – och inte gör motstånd mot honom på något sätt.
Det finns stunder då vi känner oss mycket oroliga till sinnes, och då kan vi inte ta oss ur det enbart genom viljestyrka. Men Guds ord ger liv, och genom att studera Guds löften kan vi få frid och vila för våra andar, liksom mod och nåd att fortsätta. Jag har alltid Herren för mina ögon, han står på min högra sida, jag ska inte vackla. Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära, också min kropp får vila i trygghet – Psaltaren 16:8, 9.
