Löftet om en sång

Ellie flyttade sin stol närmare de vuxna som var på besök i köket. Farfar, farmor och moster Lily hade tittat in, och även om hon inte alltid förstod samtalet tyckte hon om att lyssna. Hon upptäckte att hon lärde sig mycket på det viset.

Ämnet den här kvällen handlade om något i kyrkan och det fick henne att tänka på sång under söndagsgudstjänsterna. Fastän Ellie bara var fem år gammal älskade hon verkligen att sjunga. Hon tänkte på att hennes käre farfar var sångledare i deras församling och hur mycket hon tyckte om när han ledde en sång.

I Ellies kyrka satt sångledarna runt ett bord nära mitten av kyrksalen. De turades om att välja en sång och sedan leda den för församlingen. Ellie kände inte alltid igen de sånger som valdes. De sjöng ur en liten svart sångbok som hade många sånger med svåra ord och melodier hon inte kände igen. Men längst bak i den här lilla sångboken fanns en sektion som hette ”Appendixen” och där fanns psalmer som var bekanta för henne, och hon blev alltid glad när en sång meddelades från den delen av boken. Hennes favoritsång var ’Frälsare, som en herde, led oss’ och även om hon inte kunde läsa ännu visste hon att den var nummer åtta. När just det sångnumret meddelades en söndag morgon kände hon alltid en pirrande förväntan. Jag kommer att kunna hjälpa till med den här sången!

Jag önskar att vi skulle sjunga den sången igen, tänkte Ellie. Det var länge sen vi gjorde det.

Så fick hon plötsligt en tanke. Varför kunde hon inte be farfar välja den sången nästa söndag?

Ja, jag ska fråga honom och se vad han säger om den idén, log hon för sig själv. Hon bestämde sig för att vänta tills hennes morföräldrar var redo att gå. Hon följde efter farfar ut genom dörren och när han gick över verandan klev hon snabbt upp bredvid honom. ”Farfar,” frågade hon. ”Tror du att du kan leda sången ’Frälsare, som en herde, led oss’ nästa söndag? Jag skulle verkligen vilja sjunga den igen!” Hon blev plötsligt blyg för att ha ställt en sådan fråga och kröp tillbaka mot dörröppningen till huset.

Farfar log ner mot henne. ”Jag tror att jag kan göra det. Är det en sång du tycker om?” Hans ögon glittrade mot Ellie. ”Jag ska gärna leda den bara för dig.”

Ellie kunde knappt vänta till gudstjänsten nästa söndag. Hon skulle få sjunga ”sin” sång. Farfar hade sagt att han skulle välja den och hon tvivlade inte på att han skulle göra som han sagt.

Söndag morgon väntade hon ivrigt på att sångstunden skulle börja. Den första och andra sången var sådana hon inte kände igen. Sedan var det dags för den tredje. ”Låt oss sjunga nummer 8 i Appendixen,” meddelade sångledaren. Ellies hjärta sjöng. De skulle sjunga hennes favoritsång. Hennes farfar hade hållit sitt löfte. Hennes ögon tindrade när hon gick med i sången. Det var en vacker psalm som talade om Jesu omsorg som en herde och en vän, och hur Han alltid skulle hålla sina barn nära sig.

Senare, efter gudstjänsten när de var på väg hem, sade Ellie till sin mamma: ”Farfar valde den där sången, precis som jag bad honom göra!”

Ellies mamma såg lite förvånad ut. ”Du bad honom leda en sång idag? När frågade du honom?”

”Ja, det gjorde jag. En kväll när de var på besök frågade jag honom om han kunde leda den idag och han sa att han skulle. Och det gjorde han!” sade Ellie lyckligt.

Mamman hade ett märkligt uttryck i ansiktet och hon blev tyst en stund.

”Visste du att farmor och farfar inte var där idag? I sista stund bestämde de sig för att gå till en annan församling den här morgonen för gudstjänsten.” Mamman log ömt mot sin lilla dotter. ”Det verkar som om Gud visste vad ett litet hjärta längtade efter och ledde en annan broder att välja den sång du tycker så mycket om. Visst är det underbart?” Ellie nickade. Att tänka att farfar inte ens var i kyrkan idag, och ändå sjöng de hennes favoritsång! Det gav henne en så särskild känsla att veta att Jesus brydde sig så mycket om henne.

Idag är Ellie vuxen och har egna barn. Närhelst hon tänker på hur Jesus tar hand om alla sina barn minns hon särskilt hur Gud brydde sig om en liten femårig flicka och sången hon älskade så mycket. Som hennes mamma sade, och fortfarande säger, ”Självklart bryr sig Gud. Han älskar världens alla små barn!”

Frälsare, som en herde, led oss

Dorothy Ann Thrupp