Föreställ dig att du en varm, fuktig och solig dag vandrar tillbaka till en avlägsen by i Haitis berg. Du är där för att dela evangeliet med de många sårade och döende människor som behöver få höra om Jesus. När du närmar dig slutet av din färd blir terrängen mycket kuperad och ojämn. Du är nästan redo att stanna för att vila när du plötsligt snubblar över en sten. När du faller och försöker undvika att skada dig öppnas din dyrbara vattenflaska och vattnet spills ut på den torra, dammiga marken.
Jag vill jämföra våra liv med den där vattenflaskan. Vilket slags vatten rinner ut när någon knuffar omkull oss? Och när vi har en riktigt hektisk dag och någon kör ut framför oss på vägen till nästa destination, hur reagerar vi då? Kan våra arbetskamrater känna Guds kärlek, frid och glädje strömma från våra liv på ett sådant sätt att det drar dem till honom? Eller när vi är i stan och handlar – uppmuntrar vi andra med vårt leende och är vänliga mot mannen på bensinstationen? Jag säger inte detta för att ge någon dåligt samvete, utan snarare för att uppmuntra oss att tänka i de banorna.
Paulus säger: Låt ingen förakta dig för att du är ung, utan var de troende ett föredöme i ord och gärning, i kärlek, i ande, i tro och i renhet –1 Timoteusbrevet 4:12. Låt oss se närmare på den här versen. Den börjar med: Låt ingen förakta dig för att du är ung. Hur bör vi se på vår ungdomstid – våra tonår? En del ser den som en tid att leva livet fullt ut, festa och göra vad de vill. Den vägen leder till mycket synd, dårskap, omoral och annat. Jag tycker att vi bör se vår ungdomstid som en stor möjlighet att göra allt vi kan och vara allt vi kan vara för Jesus!
Något som världen inte ofta ser är en ung människa fylld av Anden och brinnande för att tjäna Gud, någon som inte är rädd för att vara annorlunda än världen. En ung person som lever ett rent, heligt och rättrådigt liv är så ovanlig i dagens värld att en sådan ungdom verkligen borde sticka ut för människorna omkring sig. Så min fråga är: lever vi upp till det? Älskar vi Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vårt förstånd och hela vår kraft? Eller gör vi bara precis så mycket att vi klarar oss? Det är till exempel lätt för en arbetsgivare att se om en anställd lägger sin själ i arbetet eller inte, på hur väl han sköter sitt jobb, hur han bemöter andra och vilken inställning han har. På samma sätt tror jag att världen snabbt kan se om vi menar allvar med att tjäna Gud och följa hans principer, eller om vi bara gör det vi gör för att kyrkan ”kräver” det, medan vårt hjärta är långt därifrån….
Versen fortsätter: Var de troende ett föredöme i ord och gärning, i kärlek, i ande, i tro och i renhet. Det får mig att tänka på en man i mitt liv som jag verkligen uppskattar. Han brinner för Gud och har en börda för de förlorade som är uppfriskande och inspirerande…. Så vilket slags föredöme lämnar du och jag efter oss för våra yngre syskon, våra vänner, våra arbetskamrater och alla andra som kommer i kontakt med våra liv? Vi påverkar människorna omkring oss! Är den påverkan positiv eller negativ?
Du kanske känner att du är ung och inte kan göra stora saker för Gud, men jag vill uppmuntra dig med att Gud har en plan för var och en av oss. Om vi har en bruten vilja, ett överlåtet hjärta och en villig ande kommer han att använda oss – kanske på sätt som vi aldrig tänkt oss eller drömt om.
Men först måste vi lära oss att vara trogna i livets små saker. Hur är det med våra tankar? Du kanske säger: ”Ingen kommer någonsin att veta vad som rör sig i mitt huvud.” Men Gud känner alla tankar och avsikter i vårt hjärta, och därför vill han att vi ständigt ska slå ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, och ta varje tanke till fånga och göra den lydig mot Kristus; –2 Korintierbrevet 10:5.
I den tid vi lever i gör Satan sitt bästa för att avskräcka, distrahera och leda så många människor som möjligt vilse. Allt han vill är att du ska svalna en aning i din kärlek till och iver för Gud. Vad i ditt liv får ditt fokus att flyttas bort från Gud? Låt oss ta en stund och fundera över den frågan. För alltför ofta sker det så långsamt att vi själva inte ens märker det.
Vad försöker Satan använda för att få våra tankar bort från Gud? Kanske är det dålig musik, eller kanske är det att påverkas av fel människor. Vad det än är har vi var och en en benägenhet för något. Låt oss var och en låta Guds Ande rannsaka vårt hjärta uppriktigt, för om vi inte menar allvar med vår vandring med Gud blir vi ljumma….
Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun –Uppenbarelseboken 3:16. Det gör ganska tydligt att Gud vill ha människor som brinner för honom och har gett sig helt åt Jesus! Vad måste du och jag göra för att förbli trogna? Jag tror att det innerst inne behöver finnas en djup, personlig relation till Gud…. Så hur når jag dit? Som svar på den frågan vill jag ställa en annan: hur lärde vi känna vår bästa vän? Hände det över en natt, så att vi plötsligt bara hade en bästa vän, eller utvecklades vår relation med tiden medan vi tillbringade mycket tid tillsammans och delade svårigheter, mål, drömmar och mycket annat?
Jag tror att det enda sättet för oss att lära oss att vara helt beroende av Gud är att tillbringa tid med honom. Han vill att vi överlåter varje område av våra liv åt honom, så att han kan använda oss som ett kärl ”dugligt för Mästaren”. Vi kanske behöver offra andra saker i våra liv för att det ska bli möjligt. Jag har upptäckt att oavsett vad så tar jag mig tid för sådant jag verkligen vill göra. Då handlar det alltså om vilka mina prioriteringar är….
Avslutningsvis vill jag återvända till min rubrik: ”Vad lever du för?” Jag vill uppmuntra oss alla att helt och hållet ge oss åt Jesus och vara villiga att göra vad som än krävs för att hålla relationen till honom levande, så att vi kan uppfylla Jesu undervisning i Matteusevangeliet… Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte längre till annat än att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas –Matteusevangeliet 5:13-14.
