Jag heter Ted. Jag föddes som man och vet att jag är man. Min hudfärg är vit, och jag vet att jag är vit. Mina föräldrar är vita, mina mor- och farföräldrar var vita, och jag har ingen anledning att misstänka att mina övriga förfäder var något annat än vita. Detta är grundläggande, obestridliga sanningar om mig själv. Jag tror inte att jag är något annat än det jag är. Inte heller önskar jag vara något annat än det jag är.
Jag är kristen. För att bättre definiera min tro – eftersom det finns många som bekänner sig till kristendomen – är jag en ”biblisk” kristen. Jag tror att Bibeln är Guds ord, att den ska tas bokstavligt och att den föreskriver ett levnadsmönster och ett sätt att leva som alla troende bör omfatta. När jag var 24 år – efter att ha levt ett liv efter eget val och medan jag sökte Gud, som jag ville lära känna om han var verklig – vände jag mig till honom och blev född på nytt. Min förvandling till en ny skapelse i Kristus började omedelbart och fortsätter än i dag. Min tro på Jesus Kristus och min relation till honom är lika grundläggande och obestridliga som mitt kön och min ras.
Jag skriver som svar på det som hade rapporterats utförligt i sekulära medier under våren och sommaren 2015: en man som enligt uppgift under hela sitt liv hade betraktat sig själv som kvinna och som hade ”övergått” till att bli kvinna; en vit kvinna som hade hävdat att ras är ”flytande” och att hon är svart; och USA:s högsta domstols omdefinition av äktenskapet, som också påverkar definitionen av ”familj” för en hel nation. Detta är ämnen som helt enkelt inte kan förringas eller på annat sätt ignoreras.
Den vita kvinnan fick föga offentligt stöd för sin förklaring av ras. Faktum är att hon blev utsatt för betydande hån för sin ståndpunkt. Detta gällde däremot inte frågor om könsidentitet eller ”gayäktenskap” och familj, och man måste fråga sig varför. Om en ”genetiskt/fysiologiskt konstruerad” man kan accepteras av andra som kvinna bara för att det är vad han anser sig vara, och om en man kan ”gifta sig” med en man och en kvinna kan ”gifta sig” med en kvinna och av andra accepteras som ett gift par med hänvisning till lika rättigheter och för att det är vad de vill göra, varför kan då inte en vit kvinna accepteras som svart när hon är övertygad om att hon är svart?
Frågan som väcks handlar om verklighet. Även om jag skulle tro att jag är tidernas främste pianist och musikkompositör, stöder bevisen helt enkelt inte den övertygelsen. Även om en vit kvinna säger att hon är svart, stöder bevisen inte heller den övertygelsen. Detsamma gäller en man som säger att han är kvinna. De genetiska och fysiologiska bevisen stöder inte den övertygelsen. Utan omdefinitionen av äktenskapet kan två personer av samma kön inte vara gifta. Och oavsett definition kan de inte fortplanta sig på egen hand, vilket är ett av Guds främsta syften med äktenskapet.
Utan Gud gör människan det som är rätt i hennes egna ögon. Så kallat ”progressivt tänkande” är helt enkelt människans försök, till följd av sitt förkastande av Gud, att bättre förstå världen och bättre ta itu med och lösa dess problem. I grund och botten innebär det att ”allt är tillåtet”, utifrån de senaste idéerna.
En biblisk kristen tror däremot att Gud har utformat och skapat universum och är i högsta grad verksam i det … till och med i enskilda människors liv. Det finns absoluta sanningar. Det finns en skillnad mellan rätt och fel. Det finns moraliska värderingar och – något som vi ofta glömmer i modern tid – en evighet som väntar. Som en följd av progressivt tänkande har darwinismen nu ersatt kreationismen. Inom stora delar av vårt utbildningssystem blir elever såväl som lärare som bekänner sin tro på Bibelns Gud hånade och på annat sätt diskriminerade. Miljontals ofödda barn (de politiskt korrekta föredrar att kalla dem ”foster”) har lagligen stympats, bränts, krossats, utsugits och dödats farmakologiskt (aborterats), och skilsmässa utan krav på att någon part ska ha gjort sig skyldig till något har ödelagt vårt lands familjer. Se bara på sådant som tidigare ansågs vara fel eller ont men som nu är en normal del av vårt ”framåtskridande” samhälle.
Och hur är det med evigheten? Spelar den inte längre någon roll heller?
Som svar på högsta domstolens dom om samkönade äktenskap uttryckte dåvarande president Barack Obama, tydligt en av vår nations mäktigare progressiva tänkare, sin önskan att ”religiösa människor” skulle reagera därefter genom att också ändra sin definition av äktenskapet. Eftersom jag tror på Bibelns Gud som universums skapare och som den som utformade och instiftade äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna, avböjer jag respektfullt Obamas begäran. När världen på sitt eget sätt avviker från Guds plan och vilja, är den som verkligen tror på Kristus kallad att följa honom. Jesus sade: Gå in genom den trånga porten. Ty vid är den port och bred är den väg som leder till fördärvet, och många går in genom den. Men trång är den port och smal är den väg som leder till livet, och få är de som finner den. – Matt 7:13–14 NIV
Jag heter Ted. Jag är en vit man. Jag är kristen och vill inte förringa, håna eller på annat sätt behandla dem illa som jag kanske inte håller med, men meningsskiljaktigheter kommer att finnas. Jag är kallad att älska Gud och att älska min nästa som mig själv, oavsett vem min nästa är. Mitt yttersta hopp finns inte i den här världen. Det finns i evigheten med Kristus. Och min bön för andra är att också de ska lära känna honom, få förlåtelse för sina synder, förvandlas till de människor Gud så gärna vill att de ska vara och tillbringa en evighet med honom. Detta är inte ett populärt budskap i dagens liberala medier. Men för dem som är intresserade, för dem som söker något mycket bättre än vad den här världen har att erbjuda, har Gud ett svar: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. – Joh 3:16
