En söndagsmorgon vaknade en liten flicka, som vi kan kalla Jennika, av att solen sken in i hennes sovrum. Hon klädde sig i sin söndagsklänning, precis som hon gjorde varje söndagsmorgon. Men den här söndagsmorgonen var helt annorlunda. Medan hon satt vid frukostbordet och väntade på att mamma skulle lägga upp mat på hennes tallrik började det plötsligt göra mycket ont i mammas bröst. Det gjorde så ont att hon var tvungen att gå och lägga sig på soffan. Jennika blev rädd. Hon visste inte vad som skulle hända. Ungefär tio minuter senare tog pappa med mamma till sjukhuset. Senare på eftermiddagen fick hon och hennes syskon höra att mamma hade fått en hjärtinfarkt.
Följande onsdagskväll frågade pappa: ”Jennika, vill du följa med till sjukhuset i morgon och hälsa på mamma?”
”Ja!” utbrast hon glatt.
Nästa morgon efter frukosten följde hennes storasyster och lillebror med henne och pappa till sjukhuset. Den dagen hade hon jätteroligt. Hon tyckte om att titta ut genom fönstret i väntrummet och se helikoptrarna lyfta och landa. En gång såg hon till och med en ambulans komma med blåljus och sirener på. Det var spännande! En gång höll hon nästan på att gå vilse i korridorerna, men en av mammas sjuksköterskor fick syn på henne och visade henne till rätt rum.
Den natten skulle hon sova över hos mamma. Hon var så förväntansfull! Hon tyckte att det skulle bli roligt att sova på stolen i mammas rum. Mamma skulle be sjuksköterskorna om en kudde och några filtar. Ungefär femton minuter efter att pappa hade gått kom en sjuksköterska in och sa att hon ändå inte fick sova över där! Pappa behövde komma tillbaka och hämta henne. Hon blev så besviken! Hon grät nästan hela vägen hem. Den kvällen lämnade de hennes två veckor gamla lillebror hos en av familjerna i församlingen, så att hennes storasystrar skulle få en paus från att ta hand om honom.
Nästa dag fick hon en underbar överraskning. Först kom hennes kusiner, som bodde ungefär tre timmar bort, på besök. Och hon fick veta att mamma skulle komma hem den dagen! Hon hjälpte sina syskon att dekorera huset. Hennes storasyster gjorde två välkomstskyltar att sätta upp inne i huset, och hennes storebror gjorde en som skulle stå vid uppfarten.
”Mamma är hemma!” ropade hennes lillebror när han såg bilen svänga in utanför huset. Jennika och hennes syskon rusade till ytterdörren. De hjälpte mamma till hennes favoritfåtölj, som stod nära luftkonditioneringen som deras morbror just hade installerat den morgonen.
Den kvällen kröp Jennika tätt intill mamma. ”Jag är glad att du är hemma”, viskade hon. ”Jag tycker om när du är hemma.” Eftersom mamma hade varit borta så länge lärde sig Jennika att vara mer tacksam för sin mamma.
Jennika är äldre nu och är fortfarande mycket tacksam för sin mamma. Din mamma kanske inte behövde ligga på sjukhus i en vecka, men du bör ändå vara tacksam för henne. Glöm inte att säga det till henne!
