Med en så stor Gud, varför skulle man då vara rädd?
Han styr över havet och stormarna som drar fram.
Han känner morgondagen innan den har kommit.
Han vet hur många hårstrån vi har på våra huvuden.
Varför skulle man ifrågasätta en sådan Gud?
Varför tvivlar vissa eller ställer fel frågor?
”Förtrösta på Herren”, säger Skriften.
Men i stället förlitar vi oss på vårt eget förstånd?
Jag är säker på att det är förbryllande för den allvetande.
Alla under utfördes med ett enda ord!
Han ser sig omkring i världen i dag,
efter någon som vill förtrösta utan att tveka.
Det som hör världen till är så bländande och går så fort.
Behöver vi ens Gud – kanske är han ändå gammaldags?!
Nog med dårskapen, vi vet alla sanningen.
Vi har sett Gud verka, ja, ända sedan vi var unga.
Inget kan ersätta vår allsmäktige Gud;
Att säga något annat skulle sannerligen låta märkligt.
Han väntar på att kyrkan åter ska förtrösta på honom.
Han står och knackar; öppnar du dörren?
Inte bara när det krisar eller när livet är alltför svårt,
utan varje stund – låt inte dina rädslor styra.
Än en gång söker han i vår tid ett folk
som med förtröstan på Gud visar hans kraft.
