Vad tänker vi på när vi tänker på begreppet ”kyrka”? Vi lever i en tid då det finns många och skiftande kyrkor. Om en kyrka inte passar dig finns det andra att välja på. Medan vissa kyrkor uppmuntrar sina människor att leva för Gud och andra i stället för för sig själva, främjar andra kyrkor ett evangelium som säger att mycket pengar och ett bättre liv nu är resultatet av att följa Kristus. Det finns dock fortfarande kyrkor som försöker följa vad Bibeln säger—Sola scriptura (enbart Skriften). Traditionellt har de konservativa anabaptistiska kyrkorna i Amerika försökt fungera på detta sätt. Men håller det på att förändras?
Vi lever i en tid när gränser korsas, suddas ut och förvirras. Människor är osäkra på vad som är sant och vad som inte är det. Idag söker män och kvinnor runt om i världen efter svar och lösningar, men var ska de vända sig?
Jag talade med en ung man som vittnade om att han blev omvänd i ung ålder. Han gick troget i kyrkan och ansågs vara ganska begåvad. Men det fanns ett problem—han hade en synd som han fortfarande inte kunde kontrollera. När han kämpade med Gud och bad om seger började han höra ett återkommande budskap från andra som utgav sig för att vara kristna: ”Ingen är perfekt!” ”Vi har alla problem.” ”Alla har syndat!” Till slut accepterade denna unge man sin synd som normal. Han rättfärdigade den eftersom det verkade som om alla sa att de också hade synd, att de inte levde i fullständig seger. Det ledde denna unge man till en plats av fullständig fördärv.
Predikar vi och accepterar vi ett besegrat evangelium—ett evangelium som inte erbjuder fullständig förlåtelse och fullständig seger? Många av dagens ungdomar är förvirrade. Många människor i dagens värld förstår inte. Vem som helst kan gå i kyrkan och försöka bli en bättre person. Men vad sägs om det allsmäktiga, livsförändrande evangeliet om Jesus Kristus?
Aposteln Paulus säger att Jesus kommer tillbaka för ”…en härlig kyrka, utan fläck eller veck eller något sådant, utan att den skulle vara helig och fläckfri” (Ef. 5:27). Och Jesus själv sade ”… att du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka; och dödsrikets portar skall icke få makt över den” (Matt. 16:18).
Innan jag blev omvänd var jag visserligen en syndens slav, men jag ville ha seger. Jag var beroende av droger och alkohol, men jag tyckte inte om det. Jag ville bli fri. Jag gick på rådgivning och till rehabiliteringsanstalter över hela Amerika, men det fungerade inte. Jag hade ingen kraft. Jag kunde sluta i några dagar eller till och med veckor, sedan kom vrede och depression, och jag återvände till substanserna. En dag kom jag öga mot öga med Skaparen. Den allsmäktige Guds hand greppade tag i mig och öppnade mina ögon. Jag ångrade mig över mina synder och fick en ren tavla och ett rent hjärta. Jag gick aldrig tillbaka. Droger, alkohol och två paket cigaretter om dagen var slut—för alltid.
Jag kunde knappt tro vad Gud gjorde. Guds kraft var verklig. Jag kunde inte övervinna den själv, liksom ingen av oss kan, men Gud har lovat oss frihet från bojorna och ett nytt liv av segerrikt leverne om vi underkastar våra liv åt honom. Denna förmåga att övervinna syndens makt och sedan vandra i seger är vad världen söker. Tror vi att Gud kan befria oss inte bara från substansberoende utan också från vrede, själviskhet, bitterhet, girighet och stolthet? Guds Ord säger: ”Om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh. 1:9). Ingen vill ha ett besegrat evangelium, ingen förutom dem som lever i nederlag eftersom de har valt världens ting framför Gud och Hans Ord.
Är vi villiga att vittna om uppståndelsens kraft? Vi måste förkunna ett evangelium som fullständigt frälser människor från syndens bojor—för alltid. Vi måste vara djärva och trygga i vår tro så att vi kan leda människor till Mästaren.
Jag vittnade för en man när han sade med rätt hög röst, ”Gud är inte verklig!” Min sexårige sons mun föll upp och han flämtade, ”Pappa, han berättade precis en lögn!”
Min son behöver inte övertygas om att Gud är verklig; han tror det av hela sitt hjärta. Världen där ute behöver bli övertygad. De behöver se något som vetenskapen inte kan förklara. De behöver se något som trotsar alla odds.
Det något är ett hjärta som verkligen har blivit förändrat. Fightern älskar nu sina fiender. Personen med ett vredesproblem älskar nu andra villkorslöst. Brutna familjer blir läkta. Eländiga syndare blir förlåtna och lever ett förvandlat liv. Hopp, frid, kärlek och kraft ges fritt till män och kvinnor som till synes saknar hopp. ”De blinda får sina ögon, och de haltar gå, spetälska blir renade, och de döva höra, de döda uppstå, och de fattiga får evangelium predikat för sig” (Matt. 11:5).
Lever du ditt liv så att världen kan se Guds verk vara praktiskt, effektivt och verkligt varje dag? Här är några saker som Kyrkan i vår tid behöver för att återigen locka de förlorade.
En vilja att lida
Historien visar att kyrkan genom alla tider har lidit för Kristus. Det var en del av priset för att följa Kristus. Bibeln säger, ”Ja, och alla som vilja leva gudfäldigt i Kristus Jesus skola lida förföljelse” (2 Tim. 3:12). Det var något som bara hände.
Idag vill många ha den amerikanska drömmen. Folk lever ett gott moraliskt liv, är goda medborgare, tjänar bra och går i kyrkan på söndagarna. Men är det det vi är kallade till? Evangeliet spreds som en löpeld när kyrkan led förföljelse och gjorde det villigt och med glädje. Det var något världen aldrig hade sett—en tro som människor visade genom sitt liv, och deras död var något värt att dö för. Låt oss inte vara rädda för att lida för Kristus i dag.
Förnekelse av jaget
Då sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill följa efter mig, så förneke han sig själv och taga sitt kors upp och följe mig” (Matt. 16:24).
Har du någonsin undrat varför Jesus uppmanar oss att förneka oss själva? Trots allt gav han oss begär och passioner, så varför måste vi förneka dem? Jag har hört folk säga att vi behöver förena vår vilja med Guds, men jag finner inte detta i Bibeln. Snarare bör vi helt enkelt förneka vår vilja och acceptera Guds vilja.
Jag minns första dagen i grundutbildningen när jag gick med i marinkåren efter att ha tagit studenten från gymnasiet. Nästan hundra unga män var där. Vi hade alla våra egna begär och tankar. Vi hade vår egen identitet. Det var häpnadsväckande att se all mångfald. Det hade varit en katastrof om Amerikas förenta stater hade skickat oss i strid den första dagen. Så de hade en plan för att lösa detta problem. Under de följande tre månaderna bröt de ned oss. Fysiskt och mentalt lärde vi oss hur vi skulle förneka oss själva och underkasta oss våra befälhavare och varandra. Världen är ofta förundrad över den stora disciplin och enhet som marinkåren är känd för.
När vi blir en del av Guds rike kan vi inte vara effektiva om vi alla gör vad vi vill. En kropp av troende kan alla ha goda avsikter, men om någon person inte har förnekat sig själv, kommer han aldrig att kunna underkasta sig den större saken. Ett krig rasar, och vi kan inte kämpa ensamma. Vi måste förneka oss själva, förena krafter med våra bröder och kämpa för seger i våra hem, våra kyrkor och våra liv.
Underordnande
Bibeln kallar oss att underkasta oss:
- till Gud (Jak. 4:7).
- [till dem] som hava andlig överhet över er [oss] (Hebr. 13:17).
- till varje mänsklig ordning för Herrens skull (1 Petr. 2:13).
- en mot annan i Guds fruktan (Ef. 5:21).
När vi har förnekat oss själva, då och först då, kan vi underkasta oss andra. Många människor i dag har stor svårighet att underkasta sig sina medmänniskor. Några känner att de är fria i Kristus; därför kan de göra som de behagar. Det finns en anledning till att vi blir tillsagda att underkasta oss andra. Det är lätt för oss att driva bort från sund lära när vi tror att vi kan lista ut allt på egen hand.
När vi verkligen har förnekat oss själva, upptäcker vi att det är ganska lätt, och till och med en stor välsignelse, att underkasta oss broderskapet. Faktum är att det är sann frihet. Vad du vill spelar ingen roll, och du börjar bero på dina bröder och systrar. När det inte är viktigt för oss att få vår vilja igenom, då när vi inte får vår vilja igenom, är vi okej med det. När vi lägger ner våra liv för varandra blir vi en kraft som världen inte förstår. Världen drogs till kyrkan i århundraden, och ville ha det den hade. Men märkligt nog verkar det i dag som om kyrkan dras till världen och vill ha det den har.
Det finns kraft i underordnande. Hundratals år sedan erövrade en man vid namn Alexander den store nästan hela den då kända världen med militär styrka och list blandat med diplomati.
Historien berättar att Alexander och ett litet följe av soldater närmade sig en starkt befäst stad med murar. Stående utanför murarna höjde Alexander sin röst och krävde att få se kungen. När kungen anlände insisterade Alexander att kungen skulle överlämna staden och dess invånare till Alexander och hans lilla skara stridsmän.
Kungen skrattade: ”Varför skulle jag överlämna mig åt dig? Du kan oss ingen skada!” Så Alexander erbjöd kungen en demonstration. Han beordrade sina män att ställa upp i ett led och börja marschera. Han marscherade dem rakt mot en lodrät klippavsats.
Stadens folk samlades på muren och såg i chockad tystnad på när, en efter en, Alexanders soldater marscherade, utan tvekan, rakt ut över klippan till sin död! Efter att tio soldater dött beordrade Alexander resten av männen att återvända vid hans sida. Stadens folk och kungen överlämnade sig genast till Alexander den store. De insåg att om några få män faktiskt var villiga att begå självmord på befallning av denna dynamiske ledare, så kunde inget stoppa hans slutliga seger.
Lydnad
Underordnande och lydnad går hand i hand. Om vi är villiga att underkasta oss något eller någon, kommer vi att vilja lyda det. Det blir mycket viktigt att underkasta sig dem som har över oss, särskilt den allsmäktige Guden i himlen. Om vi har svårt att underkasta oss, kommer vi vanligtvis att ha svårt med lydnad. Gud förbjude om vi börjar tro att vi klarar oss bättre på egen hand utan våra bröder.
Kärlek
”På detta skola alla förstå att I ären mina lärjungar: om I hava kärlek varandra” (Joh. 13:35).
Människor viftar åt varandra i ett vägskäl, eller så öppnar de dörren för en äldre person. Människor är i allmänhet kärleksfulla tills något inte går deras väg. Då kan de bli mycket svåra. Är det så kyrkan i dag visar sin kärlek för världen? Så länge allt går smidigt, och ingen trampar oss på tårna, kommer vi alla överens och vi älskar varandra. Sedan så snart det finns något att slåss om tar vi på oss ”boxningshandskarna”. Säger inte Bibeln att ”kärleken tål allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt” (1 Kor. 13:7)? Sann kärlek visar sig när vi möter motgång eller när en broder gör något som förolämpar oss. Det är den kärleken som skall visa världen att vi är Jesu lärjungar.
Älskar vi vår broder tillräckligt för att hjälpa när han har behov? Kanske glider han obemärkt bort från Gud inom ett visst område. Hur mycket älskar vi honom? Vissa människor tror att kärlek bara innebär att tala om positiva saker med varandra, men om vi verkligen älskar vår broder, så går vi till honom i kärlek och talar ärligt med honom. Om vi då lever ett liv där vi förnekar oss själva och underkastar oss bröderna, bör det gå väl. Gud förbjude om vi blir arga på en broder som kommer till oss för att visa oss vårt fel.
När vi har valt att lida med Guds folk och har förnekat oss själva, då uppskattar vi när en broder eller syster talar in i våra liv. Vi kommer inte tillåta oss att bli förolämpade.
Att lida för och med varandra, plus att förneka oss själva för varandra, formar ofta en fast kärlek till varandra. Denna typ av kärlek är den som omgivande värld inte känner till men längtar efter. Världen blir mer självisk och självständig för var dag. Vi har inte råd att missa våra möjligheter att visa dem Guds kraft genom vår kärlek till varandra.
Gudfruktiga människor genom tiderna har haft sin möjlighet att tjäna Kungen och sprida Guds rikes budskap, men de har gått vidare till evigheten. Idag är det vår tur. Fälten äro vita till skörd. Låt oss ansluta oss och, med Guds hjälp, bevara Jesu Kristi härliga kyrka för våra barn, nästa generation.
