# Församlingen måste först omvända sig Språk: sv Författare: by J\. Edwin Orr Ursprungligt nummer: The Heartbeat of The Remnant, juli/augusti 2004, Nummer 4 Originalsidor: 23, 24, 25, 32 Läs artikeln: Original\-PDF: 2004\-07\-remnant\.pdf [The Heartbeat of The Remnant, juli/augusti 2004]() > *”Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag\. Var därför ivrig och omvänd dig\.” > Uppenbarelseboken 3:19* Förekomsten av ordet ”Omvänd dig” i budskapen till de sju församlingarna är verkligen anmärkningsvärd\. Ordet *omvändelse* förknippas i den genomsnittlige kristnes föreställningsvärld med syndare och inte med bekännande kristna\. Ändå är ordet som används genom hela Nya testamentet när evangeliets budskap framförs till syndare exakt samma ord som vår Herre upprepar i sina budskap till de sju församlingarna\. Ordet ”Omvänd dig” förekommer mer än sju gånger i dessa sju budskap\. Det saknas i två av dem – Smyrna, den fattiga, förföljda församlingen, eftersom en församling under förföljelse i allmänhet är renad, och Filadelfia, den trogna församlingen, den församling som hade hållit fast vid tron\. Substantivet ”*metanoia*” \(omvändelse\) definieras på olika sätt som en förändring av sinnet, en förändring av hjärtat, en förändring av inställningen eller en förändring av riktningen\. Med detta i åtanke ska vi undersöka hur verbet används i Uppenbarelseboken\. 1. I det första budskapet beskrivs Efesos som en verksam församling, som tålmodigt arbetar för Gud och är helt sund i läran\. ”Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din uthållighet, och vet att du inte kan tåla onda människor; du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och funnit att de är lögnare\. Du har uthålligt och varit tålmodig, och för mitt namns skull har du arbetat och inte tröttnat\. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek\. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig\.\.\.\.” 2. Det \(tredje\) budskapet till Pergamon beklagar att de äter kött som offrats åt avgudar, att de bedriver otukt och att de håller fast vid nikolaiternas förhatliga lära\. ”Omvänd dig\!” 3. Även Tyatira tillrättavisas i det fjärde budskapet\. Också där uppmanas man till omvändelse\. 4. Den döende församlingen i Sardes uppmanas åter att omvända sig\. 5. Laodikeia uppmanas också att omvända sig\. Innan vi går vidare till hur dessa budskap ska tillämpas, är det lämpligt att betrakta innebörden i ordet ”församling”, helt enkelt därför att många förnekar att det kan syfta på en verkligt kristen församling\. ”Ekklesia”, det använda ordet, kan tolkas som ”församling” eller ”en samling av utkallade”, eller ”konvent” i ordets bästa bemärkelse \(en sammankomst\)\. Det förekommer mer än hundra gånger i Nya testamentet och översätts alltid med ”församling”, förutom i de fall där det syftar på den medborgerliga församlingen i Efesos\. I Septuagintaöversättningen av Gamla testamentet används ordet *Ekklesia* tillsammans med det grekiska ordet för synagoga för att översätta det hebreiska *Kahal*, vilket kastar ytterligare ljus över ämnet\. *Kahal* används nämligen på olika sätt i Gamla testamentet för att beteckna en sammankallad församling av Israel eller en stam, eller en samling som kommit samman för gudstjänst\. Oavsett om vi använder ordet ”församling” för att beteckna den allmänna bekännande kristenheten eller den verkliga gemenskapen av troende, finns det lärdomar att dra\. Det är när vi studerar budskapet till laodikeernas församling som vi finner vårt budskap\. Laodikeiaförsamlingens tillstånd stämmer exakt med vår tids tillstånd inom kristenheten\. > *”Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm\. Jag skulle önska att du vore kall eller varm\. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, ska jag spy ut dig ur min mun\. Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedomar och behöver ingenting, men du vet inte att du är eländig och ynklig och fattig och blind och naken\.\.\.Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag\. Var därför ivrig och omvänd dig\. Se, jag står vid dörren och knackar\. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och äta med honom och han med mig\.”* Kan detta sägas gälla de troendes andliga tillstånd? Låt oss se\. För det första var Laodikeia en *ekklesia*, en sammankallad församling för gudstjänst\. För det andra antyds det att denna församling stod i en särskild relation till Herren, genom orden: ”Alla dem jag håller kära tillrättavisar och tuktar jag\.” > *”Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han tar emot\. Om ni får utstå tuktan, behandlar Gud er som söner\. Finns det någon son som inte får tuktan av sin far? Men om ni är utan tuktan, som alla har fått sin del av, då är ni oäkta barn och inte söner\.” \(Heb 12: 6\-9\)* Detta får mig att tänka att tillrättavisningen till Laodikeia med fog kan tillämpas på troende\. Ljummenhet, självtillfredsställelse, halvhjärtadhet, avfall, formalism, likgiltighet, självrättfärdighet, guldtörst, världslighet, stolthet, självbedrägeri, andlig fattigdom, blindhet och brist på vision, att vara lätt att genomskåda – detta är Laodikeias kännetecken, och detta är kännetecken som frodas i dag\. Vad skulle någon tänka om en person som hade alla dessa kännetecken \.\.\.sannerligen den störste avfällingen i livet\! Men betrakta situationen kollektivt\. - Finns det några ljumma kristna i din församling? - Några som är självtillfredsställda? - Några som är likgiltiga? - Några som är självrättfärdiga? - Några som har kommit på avvägar? - Några som är formalistiska? - Några som är halvhjärtade? - Några som är giriga efter pengar? - Några som är världsliga? - Några som är stolta? - Några som bedrar sig själva? - Några som är andligen utblottade? - Några som saknar vision? - Några som saknar skam? Sammantaget ser det inte särskilt bra ut\. Om majoriteten av medlemmarna i din församling uppvisar flertalet av dessa tecken på andlig fattigdom, då är din församling en laodikeisk församling\. Och om majoriteten av församlingarna i ditt område har avfallit på detta sätt, då gäller allt som sades till Laodikeia i ditt grannskap\. Vad skulle du göra med en enskild kristen som hade avfallit så i hjärta och liv? Först skulle du be för honom\. Du skulle försöka visa honom hans behov\. Du skulle försöka väcka hans oro över sitt behov\. Du skulle visa honom det rikare livet\. Du skulle säga honom att Golgata betyder kraft och att Kristus ska upprätta honom igen\. Allt som har sagts om enskilda gäller lika mycket för de större grupper där enskilda kristna finner sin plats\. Majoriteten av församlingars och föreningars liv är undermåligt, hämmat i sin utveckling, förlamat i stället för kraftfullt\. Vad är problemet? Det är helt enkelt ett allmänt avfall\. En gång sade en agnostiker till författaren: ”Jag tror att jag skulle vara kristen \[om det inte vore\] för de kristna\.” Det berättas att en annan man med kommunistiska åsikter sade till en präst: ”Jag hyser aktning för er Jesus, men jag kan inte se något samband mellan honom och livet i er församling\.” Församlingar och alla andra grupper av kristna är precis som enskilda människor – antingen växer de i nåden eller så avfaller de\. Sådant avfall är ofta en ond cirkel, för andlig fattigdom leder till världslighet, och världslighet medför ännu större andlig fattigdom\. Lite i taget tappar församlingen greppet om det väsentliga, blir en social klubb, somnar eller far iväg på villovägar\. Över hela världen finner vi sovande församlingar, och runt omkring dem finns de evangeliesvältande massorna\. I stället för att utföra det viktigaste av allt, att evangelisera massorna, ägnar de sig åt en förvirrande mångfald av tidsfördriv – allt utom det verkligt viktiga\. Herren har ibland behagat ingripa för att föra sitt folk tillbaka till ett mer normalt liv\. Detta kallas väckelse\. Det bör noteras att väckelse uteslutande är de troendes angelägenhet och inte en evangelisationskampanj, som många tycks tro, även om en sådan evangelisk satsning kan bli följden av väckelse bland kristna\. Församlingarnas största behov i dag är väckelse\. Väckelse gäller naturligtvis både enskilda och församlingar – och i sådana fall kallas den ofta ”fullständig överlåtelse”, ”ett rent hjärta” eller ”seger över synden”\. Själva benämningen är inte så viktig, bara vi inser att erfarenheten helt enkelt innebär att man lämnar ett undermåligt tillstånd för det normala kristna livet\. Detta är individuell väckelse\. Om vi återvänder till Skriftens ord finner vi att Herrens budskap är rakt och kraftfullt\. ”Jag råder dig\.\.\.” Det går inte att ta miste på vad Herren anser om den församlingen\. Hans fördömelse: ”Du säger att du inte behöver någonting” möts av ett erbjudande om rent guld i stället för slagg, kläder i stället för skam och salva som botar blindheten\. Återigen\.\.\.omvändelse\! Vad betyder det? Var uppriktig och ändra ditt förvrängda sinne, ändra ditt avfallna hjärta, ändra din felaktiga inställning, ändra din motsträviga riktning\. Omvänd dig\! Nästa uppmaning rymmer både ömhet och brådska: ”Se, jag står vid dörren och knackar\. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in och äta med honom och han med mig\.” Denna vädjan, som så ofta har predikats med verkan för oomvända syndare, skulle vara ännu mer verkningsfull bland de troende i församlingen\. Det är Herren Kristus som står utanför laodikeiaförsamlingens dörr\. Han knackar tålmodigt och ömt\. Få hör honom, och många av dem som gör det är alltför upptagna med annat för att öppna dörren\. Och de som ivrigt vill öppna dörren hindras ofta av andra som står i vägen\. Ändå knackar han\. För den enskilde finns det en underbar tröst\. Kristus säger inte: ”Om du övertalar alla de andra att släppa in mig”, utan snarare: ”Om någon hör min röst\.” Det individuella ansvaret är lika stort när det gäller väckelse som när det gäller frälsning\. Att släppa in Kristus i hjärtat innebär väckelse för den enskilde som gör det\. Om ”väckelse är församlingens mottagande av det överflödande livet”, är väckelse också den enskildes mottagande av det överflödande livet\. Väckelse har alltid börjat genom enskilda människors lydnad\. Fyra unga män, tillsammans med enskilda personer runtom i provinsen, bad fram Ulsterväckelsen 1859\. Evan Roberts och andra enskilda Guds tjänare bad fram den walesiska väckelsen 1904\. Gud tände små eldar här och där i enskilda hjärtan, och när de blev många fattade hela platsen eld\. Andrew Gih, som i Shanghai hörde en vädjan från Paget Wilkes, väntade inte tills resten av Kina hade påverkats\. Han öppnade sitt hjärta för väckelsen, och Gud har använt honom som väckelsepredikant ända sedan dess\. Exemplen kan mångfaldigas\. ”Om någon hör min röst, ska jag gå in och äta med honom och han med mig\.” Väckelsen måste börja någonstans\. Den måste börja i något hjärta\. Vem vet, kanske börjar den med dig? Många kristna väntar på en gemensam rörelse\.\.\.något som genast ska kallas ”väckelse”\. Gud väntar på att enskilda ska bli rörda, och han väntar på dig\. Få perspektivet rätt\. ”Om någon\.\.\.\.” Församlingen kommer att beröras när dess medlemmar berörs\. Vem vill gå i väckelsens förtrupp? Och faktum kvarstår: väckelse är det största behovet både för den enskilde och för församlingen\. Vi får inte betrakta väckelse som någon övernaturlig händelse som vi inte kan förstå\. Väckelse för den enskilde är helt enkelt djupare välsignelse\. Väckelse i församlingen är helt enkelt djupare välsignelse\. Och djupare välsignelse är belöningen för att växa i nåden\. Man märker att vissa grupper av kristna och vissa tankeskolor lägger fram sina egna formler för väckelse\. Vi är fast övertygade om att Guds sanning alltid är enkel – den har inget komplicerat i sig\. Herren väcker sitt folk på många gåtfulla sätt, men faktum kvarstår: han har lovat väckelse åt dem som ber, åt dem som är villiga att betala priset\. Så ser vi den största tragedin av alla – detta förlamande, dödliga avfall är helt onödigt, helt obefogat\. När som helst kan en enskild människa eller en församling få ta emot ”välsignelse så att det inte finns rum nog att ta emot den”\. Synden är mycket bedräglig\. Den avfällige eller församlingen som avfallit kommer med alla tänkbara ursäkter för sitt beklagliga tillstånd av avfall och vanmakt\. Det kan finnas en märkbar mängd energi – det är bara en del av skenet\. De avfälliga ser så få som är bättre än de själva att de börjar känna sig trygga – de söver sig själva och snarkar så högt att de inte kan höra ropet ”Vakna\!” Men många enskilda känner besvikelse och misslyckande\. Deras hjärtan längtar efter djupare välsignelse\. Många fler låtsas att allt står rätt till i deras liv, fastän det inte gör det\. De är farligare än de som vet att de har avfallit, för de ber alltid om välsignelse för ”någon annan” och ignorerar sitt eget större behov\. Sken och besvikelse – besvikelse och sken\. Så ser tillståndet ut för mängder av utsvultna kristna\. Författaren har haft förmånen att bevittna Guds kraft uppenbarad i många äkta väckelser – och det har alltid märkts att de besvikna får en glimt av nytt hopp\.\.\.de som låtsas blir avslöjade\. ”Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar\. Se om jag är på en ond väg, och led mig på den eviga vägen\.” \(Ps 139:23\) Det viktiga att komma ihåg är att omvändelse föregår väckelse\. Församlingen måste först omvända sig\!