# DET personliga vittnesbördet Språk: sv Författare: by Charles T\. Studd Ursprungligt nummer: The Heartbeat of The Remnant, juli/augusti 2004, Nummer 4 Originalsidor: 3–7 Läs artikeln: Original\-PDF: 2004\-07\-remnant\.pdf [The Heartbeat of The Remnant, juli/augusti 2004]() Jag växte upp i Engelska kyrkan och var ganska religiös – åtminstone trodde de flesta det\. Jag togs med till kyrkan och döptes på rätt dag, och efter en tid konfirmerades jag och tog nattvarden\. Men jag visste ingenting om Jesus Kristus personligen\. Jag visste lite om honom, ungefär som jag kanske vet lite om president Taft, men jag kände honom inte\. Det fanns aldrig någon stund i mitt liv då jag tvivlade på att det fanns en Gud eller på att Jesus Kristus var världens Frälsare; men jag kände honom inte som min personlige Frälsare\. Vi pojkar uppfostrades till att regelbundet gå i kyrkan, men även om vi hade en sorts religion var det inte en religion som betydde särskilt mycket\. Det var precis som att ha tandvärk\. Vi var alltid ledsna när söndagen kom och glada när måndagsmorgonen kom\. Sabbaten var veckans tråkigaste dag, och det berodde helt enkelt på att vi hade fått tag i fel ände av religionen\. Man kan få tag i fel ände av ett eldgaffel, och jag fick tag i fel ände av religionen och fick betala dyrt för det\. Vi hade gott om präster och gott om kyrkor omkring oss, men vi hade aldrig sett något sådant som en verkligt omvänd människa\. På den tiden trodde vi inte särskilt mycket på omvändelser\. Vi tänkte att kineser och afrikaner måste omvändas; men tanken på att en engelsman skulle omvändas var absurd, eftersom det skulle innebära att han varit hedning innan han omvändes\. Min far var helt enkelt en världslig man som älskade alla slags världsliga nöjen\. Han hade gjort en förmögenhet i Indien och kommit tillbaka till England för att göra av med den\. Han tyckte mycket om alla slags sporter\. Han tränade regelbundet för att kunna jaga räv, men framför allt var han hängiven hästkapplöpning\. Han hade älskat hästar passionerat ända från början, och när han såg fina hästar köpte och tränade han dem och lät dem sedan tävla\. Han hade en stor egendom på landet, där han anlade en kapplöpningsbana, och han vann Londons största hinderlöpning tre gånger\. Till slut fick han tag i en häst som var bättre än någon han någonsin haft, och så säker var han på att vinna loppet att han skrev till en vän i London och sade: ”Om du är klok kommer du till loppet i morgon och satsar varenda penny du har på min häst\.” ![En häst drar en tvåhjulig vagn som körs av en man\.]() Utan att min far visste om det hade den här mannen blivit omvänd\. Moody hade kommit till England och predikat\. På den tiden trodde ingen särskilt mycket på att någon skulle ställa sig upp och predika evangeliet, om han inte hade två saker – titeln pastor och en vit fluga om halsen\. Tidningarna kunde inte förstå en sådan predikant som Moody, som inte hade något av detta, och naturligtvis tryckte de spalt efter spalt med angrepp på honom\. Men de kunde inte låta bli att se att han kunde locka fler människor till sina möten än ett halvdussin ärkebiskopar, och att fler blev omvända genom honom än genom tjugo vanliga präster\. Naturligtvis tolkade de inte saken rätt\. De sade att Sankey hade kommit över för att sälja orglar och Moody för att sälja sina sångböcker\. Min far läste tidningarna dag efter dag, och allt detta roade honom oerhört\. Jag minns en kväll när han slängde ner tidningen och sade: ”Nåväl, när den här mannen kommer till London ska jag i alla fall gå och höra honom\. Det måste finnas något gott hos mannen, annars skulle tidningarna inte angripa honom så mycket\.” Nästa dag for far upp till London som han lovat och träffade sin vän\. Den här mannen hade varit på Irland när Moody var där, och när han skulle lämna Dublin hade han missat sitt tåg\. Gud var till och med med i detta – att missa ett tåg\. Det var lördagskväll, och mannen var tvungen att stanna till söndagen\. När han den kvällen såg sig omkring på gatorna fick han syn på de stora affischerna som gjorde reklam för Moody och Sankey, och han tänkte: ”Jag går väl och hör de där amerikanerna\.” Han gick dit, och Gud mötte honom; han gick dit igen, och Gud omvände honom\. Han var en ny människa, och ändå nämnde han inte detta när min far skrev sitt brev\. När de träffades och åkte i en vagn pratade far inte om något annat än hästar och sade till mannen att om han var klok skulle han satsa varenda penny han hade på den hästen\. När far var klar med sina ärenden återvände han till sin vän och sade: ”Hur mycket pengar har du satsat på min häst?” ”Ingenting\.” Min far sade: ”Du är den största dåre jag någonsin träffat; sade jag inte vilken fin häst det var? Men även om du är en dåre får du följa med mig på middag\.” Efter middagen sade min far: ”Nå, vart ska vi gå för att roa oss?” Vännen sade: ”Vart som helst\.” Min far sade: ”Du är gästen, så du får välja vart vi ska gå\.” ”Då går vi och hör Moody\.” Min far sade: ”Åh nej, det är inte söndag\. Vi går på teater eller konsert\.” Men mannen sade: ”Du lovade att gå dit jag valde\.” Så far var tvungen att följa med\. De upptäckte att lokalen var full och att det inte fanns några platser i salen utom särskilda platser\. Mannen visste att han aldrig skulle få dit min far igen, så han trängde sig genom folkmassan tills han fick tag i en av kommittéledamöterna\. Han sade till honom: ”Hör här, jag har tagit med en välbärgad sportintresserad herre hit, men jag får aldrig hit honom igen om vi inte kan ordna en plats\.” Mannen tog in dem och placerade dem alldeles framför Moody\. Min far tog inte blicken från Moody förrän han hade avslutat sitt tal\. Efter mötet sade min far: ”Jag ska komma och höra den här mannen igen\. Han berättade precis allt jag någonsin har gjort\.” Min far fortsatte att gå dit tills han blev grundligt omvänd\. Den eftermiddagen hade min far varit helt uppfylld av något som tar en mans hjärta och sinne i besittning mer än något annat – passionen för hästkapplöpning; och på kvällen var han en förvandlad människa\. Det var samma kropp, men en helt ny människa inombords\. När vi pojkar kom hem från internatskolan förstod vi inte vad som hade hänt honom, men far sade gång på gång till oss att han var född på nytt\. Vi trodde att han bara hade fötts upp och ner, för han frågade oss hela tiden om våra själar, och det tyckte vi inte om\. Naturligtvis tog han med oss för att höra Moody, och vi blev ganska imponerade, men vi blev inte omvända\. När min far blev omvänd kunde han naturligtvis inte fortsätta leva samma liv som förut\. Han kunde inte gå på baler, kortspelspartyn och allt sådant\. Hans samvete sade honom det, och han sade till Moody: ”Jag vill vara uppriktig mot dig\. Om jag blir kristen måste jag då ge upp kapplöpning, skytte, jakt, teater och baler?” ”Nå”, sade Moody, ”Studd, du har varit uppriktig mot mig; jag ska vara uppriktig mot dig\. Kapplöpning innebär vadslagning, och vadslagning innebär hasardspel, och jag förstår inte hur en spelare ska kunna vara kristen\. Gör de andra sakerna så länge du vill\.” Min far frågade igen om teater och kortspel, och Moody sade: ”Studd, du har barn och människor som du älskar; och nu är du själv frälst, och du vill att de också ska bli frälsta\. Gud kommer att ge dig några själar, och så snart du har vunnit en själ kommer du inte att bry dig om något av det andra\.” Och mycket riktigt upptäckte vi, till vår förvåning, att far inte längre brydde sig om något av detta; han brydde sig bara om en enda sak, och det var att frälsa själar\. Han tog med oss för att höra Moody och andra män, och när Moody lämnade England öppnade min far sitt hus på landet och höll möten där på kvällarna\. Han bad präster och affärsmän från London att komma ut och tala med människorna om deras själar\. Folk kom långväga ifrån för att delta i mötena, och många blev omvända\. En av dessa herrar kom ut för att predika en dag och när jag var på väg ut för att spela cricket överrumplade han mig och sade: ”Är du kristen?” Jag sade: ”Jag är inte vad du kallar kristen\. Jag har trott på Jesus Kristus sedan jag var knähög\. Naturligtvis tror jag också på kyrkan\.” Jag tänkte att om jag svarade honom ganska undvikande skulle jag bli av med honom, men han höll sig fast som vax och sade: ”Hör här: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv\. Tror du att Jesus Kristus dog?” ”Ja\.” ”Tror du att han dog för dig?” ”Ja\.” ”Tror du på den andra hälften av versen – ’ska ha evigt liv’?” ”Nej”, sade jag, ”det tror jag inte\.” Han sade: ”Tycker du inte att du är lite motsägelsefull när du tror på ena halvan av versen men inte den andra?” ”Det antar jag att jag är\.” ”Nå”, sade han, ”ska du alltid vara motsägelsefull?” ”Nej”, sade jag, ”inte alltid, antar jag\.” Han sade: ”Vill du vara konsekvent nu?” Jag insåg att jag var trängd och började tänka: ”Om jag går ut ur det här rummet utan att vara konsekvent kommer jag inte att ha mycket självrespekt kvar\.” Jag sade: ”Ja, jag ska vara konsekvent\.” ”Nå, ser du inte att det eviga livet är en gåva? När någon ger dig en julklapp, vad gör du då?” ”Jag tar emot den och säger: ’Tack\.’” Han sade: ”Vill du säga ’tack’ till Gud för den här gåvan?” Då föll jag på knä och sade verkligen ”tack” till Gud\. Och just då kom glädje och frid in i min själ\. Då visste jag vad det innebar att födas på nytt, och Bibeln, som tidigare hade varit så torr för mig, blev allt\. ![Två män sitter vid ett bord med böcker\.]() En dag när jag var i London bad en vän mig komma hem till honom och hans kristna hustru på te\. Efter teet, när vi satt och talade om Bibeln vid den öppna spisen, sade vännen: ”Har du hört om den underbara välsignelse som fru Watson har fått på sistone?” Jag sade: ”Men hon har ju varit kristen länge\.” Han sade: ”Ja, men hon är helt annorlunda nu\.” Jag hade hört människor tala om att få andra välsignelser utöver omvändelsen, men jag ville inte tro på det\. Då öppnade min vän sin Bibel och visade mycket tydligt från Skrifterna att det fanns andra välsignelser utöver omvändelsen\. Sedan sade han: ”Har du fått dessa andra välsignelser?” Jag sade: ”Nej, det har jag inte\.” Jag var bara arg eftersom jag ville veta vad jag skulle göra för Gud\. Vi föll på knä och bad Gud helt enkelt att han skulle ge oss allt han hade för oss\. När jag återvände till mitt rum fick jag tag i ”Den kristnes hemlighet till ett lyckligt liv”\. Den kvällen menade jag allvar, och allt tycktes bli så tydligt – kanske gamla sanningar, men den gången grep de tag i mig\. Jag hade vetat att Jesus Kristus dog för mig, men jag hade aldrig förstått att om han hade dött för mig, då tillhörde jag inte längre mig själv\. Återlösning betyder ”att köpa tillbaka”, så om jag tillhörde honom måste jag antingen vara en tjuv och behålla det som inte var mitt, eller överlämna allt till Gud\. När jag insåg att Jesus Kristus hade dött för mig verkade det inte svårt att överlämna allt till honom\. Det verkade bara vara vanlig, enkel hederlighet\. Sedan läste jag i boken: ”När du har överlämnat allt till Gud har du överlåtit allt ansvar till honom, liksom allt annat\. Det är Gud som ansvarar för att ta hand om dig, och allt du behöver göra är att lita på honom\. Lägg din hand i hans, så ska Herren leda dig\.” Efter det verkade allt helt annorlunda, och på mycket kort tid hade Gud sagt mig vad jag skulle göra och vart jag skulle gå\. Gud talar inte först till en människa genom hennes huvud; han talar först till hennes hjärta\. Gud lade det i mitt hjärta och väckte en längtan i mig att fara till Kina\. Det fanns många svårigheter i vägen\. Kanske finns det svårigheter i er väg\. Vänd inte om för svårigheternas skull\. Inte en enda av alla mina släktingar trodde annat än att jag hade blivit fullständigt galen\. Min äldre bror, som var en sann kristen, sade till mig en kväll: ”Charlie, jag tror att du gör ett stort misstag\.” Jag sade: ”Det råder inget tvivel om saken\.” Han sade: ”Du är borta på möten varje kväll och träffar inte mor\. Jag träffar henne, och det här krossar hennes hjärta\. Jag tror att du har fel\.” Jag sade: ”Låt oss fråga Gud\. Jag vill inte vara envis och fara dit på eget bevåg, jag vill bara göra Guds vilja\.” Det var svårt att höra att den här brodern, som hade varit ett sådant stöd, tyckte att det var ett misstag\. Vi föll på knä och lade hela saken i Guds händer\. Den natten kunde jag inte somna, men det var som om jag hörde någon upprepa den här versen om och om igen: ”Be mig, så ska jag ge dig hednafolken till arvedel och jordens yttersta ändar till egendom\.” Jag visste att det var Guds röst som talade till mig\. När jag kom till Kina förstod jag varför han hade sagt den versen så ofta\. Att vinna själar där borta är samma sak som här, bara svårare\. Djävulen kommer till en och säger: ”Varför åker du inte hem? Du kan rädda fler själar där än här\.” Men jag hade fått order att bege mig till Kina, och Gud hade gett mig lika tydliga order att återvända\. Gud gjorde inte bara upp saken med min bror, utan kvällen då jag lämnade hemmet gjorde Gud också min mor villig till att jag skulle fara till Kina\. Min far lät mig bli myndig vid tjugofem års ålder\. Jag var tjugotre när jag for till Kina; och i två eller tre år verkade det som om Gud lät mig vandra fram och tillbaka genom landet\. Till slut skickades jag till en station där det hade varit ett upplopp\. Alla missionärernas hus hade slagits sönder och de hade skickats därifrån; men den brittiske konsuln var kvar, trots att han nästan hade blivit dödad\. När en vän och jag kom in i staden tänkte vi hålla stånd\. När konsuln såg oss var det som om han hade sett ett par spöken\. Han sade: ”Hur i all världen kom ni hit? Det står vakter vid alla stadsportar för att hindra någon utländsk djävul från att komma in\.” Vi sade att Gud hade fört oss in och berättade vad vi hade kommit för att göra\. Han sade: ”Nej, ni kan inte stanna här; jag kan ge er ett pass uppför eller nedför floden, men inga utlänningar får vara här utom jag\.” Efter en stund sade han: ”Om ni vill kan ni stanna i det där rucklet, men där finns inte plats för fler än en\.” Då började vi diskutera vem som skulle stanna\. Min vän skulle gifta sig och jag skulle inte det, men han ville stanna\. Till slut bjöd konsuln oss på middag, och mitt under middagen vände han sig till mig och sade: ”Studd, vill du stanna hos mig?” Därmed var saken avgjord\. Jag visste inte varför Gud hade sänt mig till den platsen förrän en tid senare\. En dag när jag läste evangeliernas samstämmiga berättelser kom jag till stället där Kristus talade med den rike unge mannen\. Då tycktes Gud påminna mig om alla löften jag hade avlagt\. Några dagar senare kom posten, som bara anlände varannan vecka, med brev från advokaten och bankiren som visade vad jag hade ärvt\. Då fick Gud mig att handla helt enkelt hederligt och talade om för mig vad jag skulle göra\. Då förstod jag varför jag hade skickats till just den platsen\. Jag behövde upprätta handlingar som gav ”fullmakt”, och för det behövde jag underskriften från en av Hennes Majestäts tjänstemän\. Jag gick till konsuln, och när han såg handlingen sade han: ”Jag tänker inte skriva under\. Du vet inte vad du gör\.” Till slut sade han att han skulle ge mig två veckor att tänka över saken, och att han sedan skulle skriva under om jag fortfarande ville det\. Efter två veckor tog jag tillbaka handlingen, han skrev under och alltihop skickades iväg\. Gud har lovat att ge hundrafalt tillbaka för allt vi ger honom\. Hundrafalt är en underbar avkastning; det är tiotusen procent\. Gud började snart på ett underbart sätt ge mig hundrafalt tillbaka\. Inte långt därefter skickades jag ner till Shanghai\. Min bror, som hade varit mycket sjuk, hade återvänt helt till det världsliga livet\. På grund av hans hälsa skickade läkarna honom jorden runt i hopp om att hitta något bättre\. Jag trodde att han bara skulle komma till Shanghai och hälsa på mig\. Han sade att han inte tänkte stanna särskilt länge, för han var mycket rädd att han skulle få alltför mycket religion\. Dagen efter att han kommit fram bokade han sin plats till Japan\. Men Gud gav honom snart så mycket religion som han kunde rymma, och han avbokade resan till Japan och stannade hos mig i sex månader\. När jag såg den brodern bli grundligt omvänd sade jag: ”Det här är tiotusen procent och mer därtill\.”