# Lärdomar från Andra Krönikeboken tjugo SYSTER TILL SYSTER Språk: sv Författare: by Sheryl Zeiset Lebanon, PA Ursprungligt nummer: The Heartbeat of the Remnant, Vinter 2022, Nummer 4 Originalsidor: 26–27 Läs artikeln: Original\-PDF: Winter\-2022\-Remnant\-web\.pdf [The Heartbeat of the Remnant, Vinter 2022]() Josafat var i trångmål\. Han hade just fått höra att en stor mängd människor var på väg för att strida mot honom\. I det ögonblicket gjorde han det som vi alla naturligt gör när en mängd problem kommer över oss\. Han blev rädd\. Hur väl jag känner igen känslan av rädsla, den fruktan som griper mitt hjärta ibland\. Ibland är det de stora sakerna, som att bli missförstådd och utnyttjad, eller rädslan och smärtan som sjukdom för med sig, eller en älskad människas död\. Ibland är det små saker, som ensamhet en söndagseftermiddag\. *Det här känns inte bra, Gud, och jag är rädd\.* *Josafat lade sin rädsla åt sidan, bestämde sig för att söka Herren och förkunnade en fasta i hela Juda land – vers 3\.* Även i denna till synes omöjliga situation, där tusentals män var på väg att förgöra honom och hans folk, föll han inför Herren och erkände Hans fullkomliga, allsmäktiga styre\. *Och \[han\] sade: O HERRE, våra fäders Gud, är du inte Gud i himlen? Härskar du inte över alla hednafolkens riken? Finns inte kraft och makt i din hand, så att ingen kan stå emot dig? –vers 6\.* Valet är mitt\. Jag brottas med mina egna rädda tankar, vänder dem fram och tillbaka i mitt sinne som om jag hoppades förändra situationen med mina röriga och rädda tankekonstruktioner\. Att hålla fast vid min rädsla ger mig en känsla av kontroll\. Men det dödar mig inifrån, även utan att de fruktade ”tänk om”\-scenarierna blir verklighet\. Slutligen släpper jag taget och faller utmattad vid min Herres fötter, och mitt hjärta upprepar orden från Josafat, Juda kung\. I ödmjuk bön erkänner Josafat deras svaghet och behov av Guds kraft\. *O vår Gud, vill du inte döma dem? Ty vi har ingen kraft mot denna stora här som kommer emot oss; vi vet inte heller vad vi ska göra, men våra ögon är vända mot dig\. –vers 12\.* *Ja, Gud, jag är ingenting i det stora hela\. Jag har ingen kraft, inte ens att vara den fruktbärande arbetare i Ditt rike som jag alltid drömt om att vara\. Jag kan inte utkämpa denna strid\.* Josafat insåg att han ensam, som en enda man, inte hade någon styrka\. Han kallade samman hela Judas folk, *Och hela Juda stod inför HERREN, med sina små, sina hustrur och sina barn –vers 13\.* De kände styrkan i enhet\. När de stod inför Herren och väntade på att Han skulle tala, kom Herrens Ande ner och Gud gav dem de ord av hjälp och hopp som de så desperat behövde\. *…Var inte rädda eller förfärade för denna stora här, ty striden är inte er utan Guds –vers 15\.* Ofta försöker jag utkämpa mina strider inom mig själv snarare än att göra mig sårbar inför andra\. Men så snart jag bjuder in andra i mitt liv och i mina strider finner jag Guds styrka genom Hans folk\. När vi är förvirrade och desillusionerade behöver vi Guds folk\. När vi alla ber tillsammans kommer vi att få svar på vår bön om vägledning\. Josafat hörde nästa befallning från Gud\. *Gå i morgon ner mot dem … Ni ska inte behöva strida i denna strid: ställ upp er, stå stilla och se HERRENS frälsning … frukta inte och var inte förfärade; gå i morgon ut mot dem, ty HERREN ska vara med er –verserna 16–17\.* Dessa ord tröstar mitt hjärta\. Ofta är det lättaste att försöka fixa saker, snabbt hitta någon lösning för att komma ur dilemmat, försöka intala mig att allt kommer att bli bra\. Men Gud säger åt mitt hjärta att sitta stilla utan rädsla och låta Honom utkämpa striden\. Detta kräver mer andlig styrka än allt handlande, allt görande och all oro; dessutom uträttar det mycket mer\. *Och Josafat böjde sig med ansiktet mot marken, och hela Juda och Jerusalems invånare föll ner inför HERREN och tillbad HERREN –vers 18\.* Om jag lyder och litar i stället för att oroa mig, och sitter stilla i stället för att kasta mig in i det som händer, då ska jag få se Gud göra under\. Nej, inte alltid genom att förändra mina omständigheter eller ta bort allt det svåra, men Han gör ett under i min egen själ som förändrar mitt fokus och min inställning\. Och det får mig att tillbe, för det är ett under som bara Gud, som är allsmäktig och har all kraft, kan göra\. Tror du att någon av dem sov den natten? De visste att en fruktansvärd armé var på väg för att utplåna dem och ändå… de hade hört Gud tala\. Kanske fanns det en glad förväntan i deras hjärtan och en ivrig längtan efter att få se hur Gud skulle vinna denna strid\. När jag lär mig att öva tillit i de små och stora saker som hopar sig i mitt liv, lär jag mig snart att ha ett hjärta fyllt av ivrig förväntan, för jag vet att Han ska göra något\! Han ska ge mig en väg ut\. Även om det värsta händer, ska Han visa mitt hjärta fridens väg och Han har lovat att vara med mig genom allt\. Och trots allt är den slutgiltiga segern redan vunnen, så vad har då alla dessa överträdelser egentligen att göra med min frid och glädje? Ingenting\. Morgonen grydde; det var den dag Gud hade sagt åt dem att gå ut mot dessa fiender\. De steg upp utan dröjsmål\. De visste alla att lydnad var avgörande för att ta emot Guds välsignelse den dagen\. Och när de gick ut ur staden, uppmanade Josafat dem\. Och de steg tidigt upp på morgonen, …och när de gick ut stod Josafat och sade, …Tro på HERREN, er Gud, så ska ni stå fasta; tro på hans profeter, så ska ni få framgång\. Och… han utsåg sångare åt HERREN, som skulle prisa helighetens skönhet medan de gick framför armén… – verserna 21–20\. Han utsåg sångare att sjunga medan de gick, och därmed förkunna för alla och för fiendehären att de stod på Herrens sida\. Jag skulle ha velat se den väldiga armén gå ut ur staden och sjunga\. De stod inför en skräckinjagande uppgift som skulle ha fått den starkaste man att darra, men de sjöng\. *Och när de började sjunga och prisa, lade HERREN… \[ett bakhåll\] mot Ammons barn, \[och\] Moab, …som hade kommit mot Juda; och de blev slagna …var och en hjälpte till att tillintetgöra den andre –verserna 22–23\.* Judas folk gick till sitt vakttorn och såg förvånade att deras fiender hade förgjort varandra, och de såg inget annat än en här av döda kroppar\. När en fruktansvärd strid ställs upp mot mig kan jag fortfarande fatta beslutet att lita och sjunga\. Att sjunga är en medveten handling av tillbedjan; det påminner våra egna själar och alla lyssnares själar om att Herren, Han är Gud\. Han är den som har full kontroll över mina omständigheter, över min lilla värld och alla dess problem\. Plötsligt är fienderna döda\. Omständigheterna kanske inte har förändrats, men striden är avslutad i min själ\. Judas armé tillbringade de följande tre dagarna med att samla rikedomarna och bytet från de döda fiendernas kroppar, så mycket att de inte kunde bära allt därifrån\. Förbluffande\! Men så är det varje gång\. Min ande gagnas av det svåra som jag framgångsrikt tar mig igenom\. Varje seger låter mig samla ”byte” som ska gagna mig resten av mitt liv\. Mitt hjärta är fullt av välsignelse, av att en himmelsk Fader tar hand om mig och bär mig\. ”Moabs och Ammons arméer” har fört med sig välsignelse i stället för undergång\. De kom åter till sina hem i Jerusalem med sång, harpor och trumpeter, överlastade med allt sitt byte\. Fruktan för Gud föll över alla landets riken när de hörde hur Gud hade utkämpat denna väldiga strid, och då fick Josafats rike ro\. Fred rådde\. Friden i att veta att allt jag verkligen behöver är Gud och Hans verkan i mitt liv är den yttersta friden\. Denna sönderbrutna värld kan föra med sig all slags smärta, sjukdom och besvikelser, men Gud ger vila åt hjärtat som en gång var så fullt av tumult och fruktan\. Det finns vila ”runt omkring” och alla ”landets riken” ska bli förundrade och nyfikna på den styrka som finns inom oss, för det är en styrka som ingen kan mäta sig med — vår förunderlige Guds styrka\. ![En lysande lykta på en snötäckt stig om natten]() ## Tidskriftsreferens - [En lysande lykta på en snötäckt stig om natten](): AdobeStock\.com