# The Sands of Time Are SINKING HYMN HISTORY Språk: sv Författare: Joel A\. Hostetler Coshocton, OH Ursprungligt nummer: The Heartbeat of the Remnant, Vår 2024 Originalsidor: 32–35 Läs artikeln: Original\-PDF: Spring\-2024\-Remnant\_for\-the\-web\.pdf [The Heartbeat of the Remnant, Vår 2024]() ![En stjärnfylld natthimmel över en bergssjö]() Det är otroligt för mig att se hur Gud använder sitt folk genom historien för att föra ära till sitt namn\. Han använder de svaga för att förvirra de visa; de ringa ting för att göra slut på den jordiska visdomens kloka män\. Gud använder fysisk svaghet, svårigheter, förlust, sorg, möda och smärta för att öka våra andliga skatter och bygga sitt rike här på jorden\! Denne psalm blev kär för min familj och mig för flera år sedan medan vi väntade födelsen av vårt fjärde genetiskt utmanade barn\. Vi visste att hon inte kunde stanna hos oss särskilt länge\. Hon avled vid bara tre dagars ålder\. Efter att ha forskat i denna psalm blev jag förvånad över att få veta att mannen vars berättelse hade inspirerat denna psalm hade förlorat åtta av sina nio barn\. Historien om denna man är anmärkningsvärd\. Hans 61 år på jorden präglades av sorg och förlust, förföljelse och fängslande\. Ändå var hans hängivenhet till Kristus utomordentlig, och hans eld för Gud och iver att predika evangeliet falnade aldrig fram till hans sista dag\. Samuel Rutherford, son till en förmögen bonde, föddes år 1600\. Hans liv började i den lilla byn Nisbet i Skottland\. När vi skymtar in i hans liv märker vi Guds hand verka i Samuels tidiga år\. Vid bara tre års ålder lekte han med sina vänner när han föll i byns brunn\. Hans syster och vänner sprang för att hämta hjälp\. När de återvände fann de en mycket våt Samuel sittande på gräset intill brunnen\. De frågade honom hur han kom ut, och hans svar var: "A bonny white man came and drew me out of the well\." Hans familj trodde att Gud sände en ängel för att rädda honom den dagen\. Vad vi vet om Samuel Rutherford hade han två bröder och en syster\. Han skickades till skolan när han var ung, och han blev en mycket flitig lärd\. Han lärde sig latin och grekiska så väl att han så småningom blev professor\. Han gifte sig med Eupham Hamilton omkring 1624, strax efter att han började undervisa vid Edinburgh University\. Vid denna tid var Samuel ännu icke omvänd och brydde sig bara om att följa sina akademiska mål\. År 1626, vid 26 års ålder, kom Samuel till en klar och frälsande tro på Herren Jesus Kristus\. Han sade, "O but Christ hath a saving eye\. When He first looked on me I was saved\. It cost Him but a look to make hell quit to me\." Från det ögonblicket fylldes han av en passion att predika och tala om sin Frälsare\. Denna livsförändring orsakade sådan upprördhet vid universitetet att Rutherford slutade sin professur\. År 1627 tog Samuel sin hustru och två små barn till Galloway i Skottland, där han började pastorsuppdraget i den lilla församlingen i Anwoth\. När han inledde sitt kall där sade han, "I have received the commission from the royal and princely Master, my Lord Jesus, to preach Christ to the people\." Hans passion var folkets omvändelse, och det sägs att han verkade vara alltid i bön, alltid predikande, alltid besökande de sjuka, alltid undervisande och instruerande, alltid skrivande eller studerande\. Den iver med vilken han predikade och hans omsorg om sin församling hade en stor inverkan på dem\. Inte bara dem, utan människor kom från de omgivande städerna och byarna för att höra hans predikan\. En vän rapporterade en gång, "Many times I thought he would have flown out of the pulpit when he came to speak of Jesus Christ\." Samuel var inte främmande för sorg och bedrövelse\. 1631, bara fyra korta år efter att han började sitt arbete som pastor, gick hans hustru bort\. Hans två barn blev också sjuka och lämnade denna världen\. 1636, efter nio års predikande, blev han förvisad till Aberdeen, där han förbjöds att predika evangeliet\. Detta var en mycket svår tid för honom då han saknade sin hustru och sina barn samt sin församling, kyrkan i Anwoth, oerhört\. Denna tid i hans liv är faktiskt en orsak till att han är så väl ihågkommen, för han började skriva brev tillbaka till sitt församlingsfolk och vänner\. Av de 365 brev han skrev skrevs 220 av dem under dessa 22 månader av förvisning\. Regeringen förändrades så småningom, vilket gav mer frihet åt de icke\-konformistiska covenanternas rörelse\. Därpå återvände Rutherford snabbt till sin älskade hjord i Anwoth\. Ungefär ett år senare, hösten 1639, lämnade han återigen motvilligt Anwoth men denna gång för att fullgöra en utnämning som Professor i teologi vid St Mary's College i St\. Andrews\. Denna förändring var svår för honom, eftersom han återigen saknade sin församling\. Han skriver, "My removal from my flock is so heavy to me, that it maketh my life a burden to me, I had never such a longing for death\. The Lord help and hold up this sad clay\." Efter fem månader i sin nya tjänst och ha varit ensam i nästan tio år, gifte sig 40\-årige Samuel med Jean McMath\. Tillsammans fick de sju barn\. Sorgligt nog dog sex av dem i spädbarnsålder och tidig barndom\. Endast en dotter vid namn Agnes överlevde till vuxen ålder\. Rutherford fortsatte att vara en inflytelserik ledare i den icke\-konformistiska rörelsen i Skottland under de följande 20 åren fram till 1660\. Med Cromwells död upphörde republikens styre och Karl II återinsattes till makten\. Återigen föll monarkins vrede över Samuel\. Han kallades för att infinna sig inför domstol och anklagades för högförräderi mot regeringen för att ha predikat sanningen\. Han sattes i fängelse i väntan på avrättning\. Men innan kungen kunde låta döda honom blev Samuel ganska sjuk\. Han sade, "I have a summons already from a superior Judge, and I behoove to answer my first summons and when your day arrives I shall be where few Kings and great folks come\." Sent på eftermiddagen den sista dagen i hans liv, som svar på frågan, "What think ye now of Christ?" svarade han så här: "Oh, that all my brethren in the land may know what a Master I have served, and what peace I have this day\! I shall sleep in Christ, and when I awake, I shall be satisfied with His likeness\. This night shall close the door, and put my anchor within the veil, and I shall go away in a sleep by five of the clock in the morning\. Glory\! glory to my Creator and my Redeemer forever\! I Shall live and adore Him\. Oh, for arms to embrace Him\! Oh, for a well\-tuned harp\! Glory\! glory dwelleth in Immanuel's land\!" Dessa ord hördes av hans hustru, dotter och vänner, och han var verkligen hos sin Herre klockan fem på morgonen\. Nästan två sekler senare inspirerades Annie Ross Cousin, en skotsk poet och psalmförfattare och hustru till en präst, av Samuel Rutherfords liv och skrifter\. Hon sammanfattade hans liv i en biografisk sång, "The Sands of Time are Sinking"\. Denna sång publicerades först 1857 i Christian Treasury\. Av de nitton ursprungliga verserna används endast fyra i våra psalmböcker\. *\(in bold copy\)* ***The sands of time are sinking, The dawn of heaven breaks, The summer morn I’ve sighed for, The fair, sweet morn awakes: Dark, dark hath been the midnight, But dayspring is at hand, And glory—glory dwelleth In Immanuel’s land\.*** *2\. Oh\! well it is forever, Oh\! well forevermore My nest hung in no forest Of all this death\-doomed shore\! Yea, let the vain world vanish, As from the ship the stand, While glory—glory dwelleth In Immanuel’s land\.* *3\. There the Red Rose of Sharon Unfolds its heart\-most bloom\. And fills the air of Heaven With ravishing perfume; Oh, to behold its blossom, While by its fragrance fann’d Where glory—glory dwelleth In Immanuel’s land\.* *4\. The King there in His beauty, Without a veil is seen: It were a well\-spent journey Though seven deaths lay between: The Lamb with His fair army, Doth on Mount Zion stand; And glory—glory dwelleth In Immanuel’s land\.* ***5\. Oh\! Christ He is the fountain, The deep sweet well of Love\! The streams on earth I’ve tasted, More deep I’ll drink above; There, to an ocean fullness, His mercy doth expand, And glory—glory dwelleth In Immanuel’s land\.*** *6\. E’en Anwoth was not heaven— E’en preaching was not Christ; And in my sea\-beat prison My Lord and I held tryst: And aye my murkiest storm\-cloud Was by a rainbow spann’d, Caught from the glory dwelling In Immanuel’s land\.* *7\. But that He built a heaven Of His surpassing love, A little New Jerus’lem, Like to the one above,— “Lord, take me o’er the water,” Had been my loud demand, “Take me to love’s own country, Unto Immanuel’s land\.”* *8\. But flowers need night’s cool darkness, The moonlight and the dew; So Christ, from one who loved it, His shining oft withdrew; And then, for cause of absence, My troubled soul I scann’d— But glory, shadeless, shineth In Immanuel’s land\.* *9\. The little birds of Anwoth, used to count them blest,— Now, beside happier alters, go to built my nest: O’er these there broods no silence, No graves around them stand, For glory, deathless, dwelleth In Immanuel’s land\.* *10\. Fair Anwoth by the Solway, To me thou still art dear\! E’en from the verge of Heaven I drop for thee a tear\. Oh\! if one soul from Anwoth Meet me at God’s right hand, My Heaven will be two Heavens, In Immanuel’s land\!* *11\. I’ve wrestled on towards Heaven, ‘Ganst storm, and wind, and tide;— Now, like a weary traveler, That leaneth on his guide, Amid the shades of evening, While sinks life’s ling’ring sand, I hail the glory dawning From Immanuel’s land\.* *12\. Deep waters cross’d life’s pathway, The hedge of thorns was sharp; Now these lie all behind me,— Oh, for a well\-tuned harp\! Oh, to join Hallelujah With yon triumphant band, Who sing where glory dwelleth In Immanuel’s land\!* *13\. With mercy and with judgment My web of time He wove, And aye the dews of sorrow Were lustered with His love\! I’ll bless the hand that guided, I’ll bless the heart that plann’d, When throned where glory dwelleth In Immanuel’s land\.* *14\. Soon shall the cup of glory Wash down earth’s bitterest woes, Soon shall the desert brier Break into Eden’s rose: The curse shall change to blessing– The name on earth that’s bann’d, Be graven on the white stone In Immanuel’s land\.* ***15\. Oh\! I am my Beloved’s, And my Beloved’s mine\! He brings a poor vile sinner Into His “house of wine:” I stand upon His merit, I know no other stand, Not e’en where glory dwelleth In Immanuel’s land\.*** *16\. I shall sleep sound in Jesus, Fill’d with His likeness rise, To live and to adore Him, To see Him with these eyes: ‘Tween me and resurrection But Paradise doth stand; Then—then for glory dwelling In Immanuel’s land\!* ***17\. The bride eyes not her garment, But her dear Bridegroom’s face; I will not gaze at glory, But on my King of Grace— Not at the crown He giveth, But on His pierced hand: The Lamb is all the glory Of Immanuel’s land\.*** *18\. I have borne scorn and hatred, I have borne wrong and shame, Earth’s proud ones have reproach’d me, For Christ’s thrice blessed name: Where God His seal set fairest They’ve stamp’d their foulest brand; But judgment shines like noonday In Immanuel’s land\.* *19\. They’ve summoned me before them, But there I may not come,— My Lord says, “Come up hither,” My Lord says, “Welcome home\! My King now at His white throne, My presence doth command, Where glory—glory dwelleth In Immanuel’s land\.* Den passande melodin till denna text komponerades i början av 1800\-talet av en fransk musiker, Chretien D\`Urhan\. Den passar väl till psalmens ord—dess högtidliga tempo matchar ordenas allvar\. Den stigande melodiska linjen i den sista frasen matchar perfekt den förväntade glädjen som uttrycks i refrängen—"And glory, glory dwelleth in Immanuel's land\." När vi avslutar denna psalmhistoria, låt oss fortsätta att förundras över Guds försyn i livet hos dem som gått före oss\. Må vi följa Kristus av hela vårt hjärta och vara kärl redo för Mästarens bruk\! Ett sista citat av Samuel Rutherford att ta med oss: "They lose nothing who gain Christ\." *Informationen för denna artikel hämtades från 101 Hymn Stories, A Treasury of Hymns, Crichbaptist\.org\.* ## Tidskriftsreferens - [En stjärnfylld natthimmel över en bergssjö](): Nathan Leinbach